Supahmän
Barnen är hemma igen. Emil har fått färg i ansiktet och Meja är tvär i humöret. Annars är de lika goa som alltid.
Emil blev lite ledsen när han kom. Han tycker inte om när han haft pappadagar och inte fått vara Hemma hos pappa. Nu har de ju varit i stugan hela påskhelgen så när Emil insåg att han inte skulle få luta sig tillbaka i pappas soffa och titta på pappas barnkanaler blev han olycklig på riktigt. Lille vännen.
Humöret vände efter 5 minuter dock. Vi fick en mysig kväll och de beställde en natt i mammas säng. Där låg vi alla tre och pratade om Stålmannen. De lyssnade fascinerat på berättelsen om hur lilla bebisen flög till jorden i sin kapsel och växte upp hos två fina barnlösa människor och så småningom lärde sig att han inte var som andra pojkar, utan att han var Stålmannen.
Inte så tokig godnattsaga ändå :)
Mina två
Herregud vad jag är stolt över dessa två små filurer. De har så fantastiska egenskaper att jag blir alldeles spak. Mina två hjärtan som jag bär utanför kroppen, som jag ger allt jag kan, dag ut och dag in. Vilken tur jag har som har just er två!
Glad Påsk till mig
Jag har ju som haft för vana att åka med barnen, pappan och hans familj till Härjedalen varje påsk.
Det förändrades från och med påsken 2011 och barnen fick åka med "bara" pappan och farföräldrarna och det gick såklart lika bra det.
Eftersom barnen haft det som tradition, precis som sin far haft hela sitt liv, har vi sagt att de ska få fortsätta med det.
Idag kom barnens pappa förbi med ett påskägg till mig, som ska fira påsk utan barnen, det var fin gest. Med kanske godaste chokladen någonsin! Så Glad Påsk till mig ^^
Sjukstugan.
Det har varit mysiga dagar denna omgång, skönt att bara vara hemma och pyssla på. Vi har städat massor och fått undan massor av tvätt. Sorterat grejer och hittat på inneaktiviteter som att baka, klippa ur tidningar och klistra ihop olika kollage, barnen har roat sig med att klä ut sig i mina kläder och vi har tittat på gamla vhs-filmer :) Turtles, Djungelboken, Snövit och mammafavoriten Lilo & Stitch.
Imorgon ska de till pappan igen, och jag klär om och byter skepnad till Annelie igen. Hon som hittar på saker, tränar, umgås med vänner, sover länge på morgnarna och annat mys som passar vuxenvärlden till. Jag tycker om den där Annelie, hon har varit saknad. Inte för att jag tycker mindre om mamma-Annelie, hon är bara annorlunda, och alltid alltid trygg :)
Jag skulle beställa ett par hissgardiner på Ellos idag. Det slutade med att jag även beställde skor till mig och båda barnen :P De behöver nya gympaskor, och jag vill ju försöka lära mig att springa så det blev ett par löparskor till mig. Det blev en billig variant denna gång, eftersom jag inte vet om springandet kommer hålla i längden, och då känns det onödigt att punga ut massa pengar. Men de duger säkert att börja löpträna i, och fina var de :)

Dotterns

Mammans

Sovrumsgardiner
Nya rutiner
Men jag har verkligen fått försvara beslutet med korta intervaller! Vet inte hur många frågor och kommentarer och tveksamma blickar jag fått från alla håll och kanter... I ett skede mailade jag förskolan massa länkar till undersökningar och rekommendationer som jag grundat beslutet på, för att en personal uttryckt att den inte hört talas om det tidigare. Okej, men betyder det att det är fel?
Barn under tre år har inte samma förmåga som större barn att minnas personer de inte ser. Anknytningen med främst mamman skadas av långvarig frånvaro. Socialstyrelsen rekommenderar därför kortare intervaller vid växelvis boende. Sedan att det inte är fler som kör kortare intervaller när små barn är inblandade, det beror kanske på att denna rekommendation inte nått ut? Jag har iaf tyckt att det varit väldigt påfrestande att svara för mig inför familjer, vänner, förskola och bekanta. (Läs mer här.)
Det har iaf fungerat fantastiskt bra med korta intervaller för vår del! Barnen har inte visat på några negativa reaktioner vid byte, och de har tyckt att det har varit så himla självklart. Meja har inte haft några problem med att släppa taget om varken mig eller Johan, för hon har hela tiden varit säker på att om två dagar är hon med mamma/pappa igen. Samma sak med Emil. Det som varit lite bökigt har varit att det har varit svårt för oss vuxna att planera barnfri tid, då det varit svårt att åka bort. Samt att åka bort med barnen förstås. Men vi har försökt hjälpa varandra och bytt dagar då det varit resor på gång och det har fungerat väldigt bra.
Många har bekymrat frågat mig om det inte blir hemskt hattigt för barnen att flaxa fram och tillbaka i tid och otid. Menat att det skulle göra dem otrygga. Men nej, de har inte upplevt det hattigt, och de är väldigt trygga :)
Men planen är alltså varannan vecka från och med nästa vinter. Och vägen dit fortsätter vi att pussla. Med lite längre intervaller ;)