Supahmän
Barnen är hemma igen. Emil har fått färg i ansiktet och Meja är tvär i humöret. Annars är de lika goa som alltid.
Emil blev lite ledsen när han kom. Han tycker inte om när han haft pappadagar och inte fått vara Hemma hos pappa. Nu har de ju varit i stugan hela påskhelgen så när Emil insåg att han inte skulle få luta sig tillbaka i pappas soffa och titta på pappas barnkanaler blev han olycklig på riktigt. Lille vännen.
Humöret vände efter 5 minuter dock. Vi fick en mysig kväll och de beställde en natt i mammas säng. Där låg vi alla tre och pratade om Stålmannen. De lyssnade fascinerat på berättelsen om hur lilla bebisen flög till jorden i sin kapsel och växte upp hos två fina barnlösa människor och så småningom lärde sig att han inte var som andra pojkar, utan att han var Stålmannen.
Inte så tokig godnattsaga ändå :)
