Jag blir inte klok på mig själv. Fel rätt fel rätt fel rätt rätt RÄTT fel rätt fel fel rätt fel rätt fel fel rätt rätt eller hur var det nu..

Det är alltid på vårkanten som min hudsjukdom gör sig påmind. Som ett kvitto på hur lång mörk och torr vintern varit. I år har det dröjt, istället för strax efter årsskiftet så höll huden sig i schack ända till april. Så tack för det!
Nu kryper fläckarna fram sakteliga. Men jag är redo. Kom an bara!

..det slog mig just att jag håller på att glömma bort min livsviktiga egentid. Det där andrummet där bara jag och mina tankar finns. Den där egentiden som jag växte upp med, som jag ofta valt själv, som jag senare fick slåss för, och som jag senaste året så kärt återsett.. Då kanske jag ska inte ska förbise den i så stora proportioner? Får nästan panik när jag tänker på att helgen är fullbokad, och efter den kommer barndagar och studiestart.
Kanske inte måste klämma in 468421 saker under de två barnfria dygnen i helgen.
Kanske. Måste. Andas. Också.

Har gjort en spotifylista med låtarna från Body Balancepasset. Så himla skönt att sätta på musiken på morgonen och vakna i sin egen takt.

Sen finns det andra anledningar som gör att jag känner en ljuvlig känsla, men just nu saknar jag förmågan att sätta ord på det. Men aaah, vad ljuvligt ^^

...som att man lägger sig ensam och frusen på kvällen och sedan vaknar på morgonen av den varmaste kramen. Den känslan.

Det har hänt massor senaste året. Aloooot! Ni får ha lite tålamod men saker och ting kommer nog ljusna med tiden. Jag kommer inte älta allt som varit, men vissa saker är kanske väsentliga att nämna.

Som att det snart gått ett år sedan jag flyttade från barnens pappa och blev ensamstående.
Att jag tagit tag i mina gymnasiestudier och har sikte på att bli socionom.
Att jag varit sjukskriven några månader på grund av långvarig stress.
Att barnen hunnit bli 6 och 2,5 år gamla och är roligare än någonsin.
Att jag är mer mig själv än på många år.

Jag är tillbaka (utan att låta klyschig..)!