Men..
..det slog mig just att jag håller på att glömma bort min livsviktiga egentid. Det där andrummet där bara jag och mina tankar finns. Den där egentiden som jag växte upp med, som jag ofta valt själv, som jag senare fick slåss för, och som jag senaste året så kärt återsett.. Då kanske jag ska inte ska förbise den i så stora proportioner? Får nästan panik när jag tänker på att helgen är fullbokad, och efter den kommer barndagar och studiestart.
Kanske inte måste klämma in 468421 saker under de två barnfria dygnen i helgen.
Kanske. Måste. Andas. Också.
Kommentarer
Trackback
