En garde
Det är alltid på vårkanten som min hudsjukdom gör sig påmind. Som ett kvitto på hur lång mörk och torr vintern varit. I år har det dröjt, istället för strax efter årsskiftet så höll huden sig i schack ända till april. Så tack för det!
Nu kryper fläckarna fram sakteliga. Men jag är redo. Kom an bara!
Kommentarer
Trackback
