liahspladder

Vilken natt!! Emil vaknade kl 01 och grät och ropade på mig. Johan snarkar, och jag väcker honom så han kan gå och kolla läget med Emil, men Emil skriker gååååå åt honom, så Johan la sig igen. Emil vaknar på nytt kl 02 och ropar på mig. Jag som inte kan haspla mig ur sängen/gå snabbt/bära 3,8 år gammalt barn, väcker Johan igen... Emil och Johan blir osams igen och jag tror Johan är mer 3åring än vad Emil är...haha! Emil behöver gå på toaletten och skickar iväg Johan igen, som går och lägger sig igen! Jag muttrar ngt om att han måste ta hand om Emil även om han är tjurig. Emil kommer efter toabesöket till vår säng och vill sova där, jag påminner honom om vår överrenskommelse: han sover hela natten i sin säng, så får han komma till oss på morgonen, han blir ledsen men köper till slut läget, Johan tycker jag ska låta honom vara men det är bara för att han inte orkar gå tillbaka med honom till Emils säng. Jag blir galen och kallar Johan lat, bär in Emil med sammandragningar i magen till hans rum och nattar om honom, säger att vi älskar honom även fortfarande, även om han inte får sova i vår säng, Emil somnar gott efter han sagt att han kommer till oss på morgonen. Jag går tillbaka till sängen och är så arg på Johan att jag tror på riktigt att jag ska kräkas i sängen... Efter ett tag så får jag påminna mig själv om att han inte har samma hormonpåslag som jag, han vaknar inte lika lätt, och fixar inte att vakna-10-ggr-per-natt med samma glans (hehe) som en annan gör... utan när han blir väckt mitt i natten är han som en klubbad säl och omöjlig att resonera med, tror inte ens han lyckas resonera med sig själv! Samtidigt blir jag arg på mina hormoner, som gör mig så lättväckt, och som dessutom gör att det tar en timme att somna om varje gång jag vaknat, som gör mig så lättirriterad och så blev jag en stund hysterisk över att jag inte hittade ngn bekväm sovställning mitt i all ilska, illamående, sammandragningar osv så jag grät en skvätt, SEN somnade jag gott!

Men hur ska det gå sen när bebis kommer? Hur ska jag få Johan att inte sova lika tungt så han kan ta hand om Emil på nätterna och kanske bebisen någon gång ibland? När Emil var nyfödd så fick Johan gå och vagga honom en natt då han var gnällig och inte somnade. Det slutade med att Johan nästintill sleepwalkade med Emil i famnen och höll på att gå rakt in i akvariumet...!! Lyckat om Emil blivit en fisk den natten... Ja, what to do.. jag känner lite panik inför detta...

Det KAN ju oxå vara så att allt kommer gå skitbra! Johan kanske oxå vaknar lite lättare sen när bebis kommit, vem vet? Han är ju iaf en människa med instinkter? Jag kanske måste lita på att det ordnar sig... sluta att oroa mig i onödan... HAHA det blir ju enkelt!!!! :O