Framme
Kom fram vid 21 tiden igår.
Måste bara berätta att jag är såååå stolt över mina barn. De gjorde knappt ett knyst under hela resan. 12 timmar i bil var tydligen ingen pärs för dem :) Inlägget nedan har Emil skrivit förresten ;)
Måste bara berätta att jag är såååå stolt över mina barn. De gjorde knappt ett knyst under hela resan. 12 timmar i bil var tydligen ingen pärs för dem :) Inlägget nedan har Emil skrivit förresten ;)
.irrilikgipgggggpjPWM.PIKTGPGPJ
.irrilikgipgggggpjPWM.PIKTGPGPJ
Roadtrip
I morgon när vi vaknar så tar jag med mig barnen och åker till Kungälv. Ska bli skönt med lite miljöombyte!
Rytmik
Det är en rytmiskt liten tjej vi har. Dansar och klappar händerna så fort hon hör musik. Eller ja, oftast räcker det med ett rytmiskt ljud, som till exempel diskmaskinen eller sopkvasten, så börjar hon att headbanga eller stampa med foten.
Tycker det är så härligt att hon tycker om att dansa och att hon försöker sjunga med i alla sånger hon hör. Hennes storebror har aldrig varit vidare intresserad av så konstiga saker ;) Iofs så gillar han att använda kroppen, men är mer inne på sport och gymnasik och bodybuilding ;) Tack vare bolibompa är han numera även intresserad av Yoga och kan titulera sig mästare på att utöva "Trädet".
Men ang. Meja nudå, hon tycker det där är så himla roligt. Och så såg jag att Stora kyrkan anordnar Baby/barn-rytmik? De har en grupp för barn 10-14 månader (och en för 0-6 månader). Någon som vet mera om det? Undrar om det vore kul. Kanske till och med någon som vill haka på? Maria? Kolla här.
Tycker det är så härligt att hon tycker om att dansa och att hon försöker sjunga med i alla sånger hon hör. Hennes storebror har aldrig varit vidare intresserad av så konstiga saker ;) Iofs så gillar han att använda kroppen, men är mer inne på sport och gymnasik och bodybuilding ;) Tack vare bolibompa är han numera även intresserad av Yoga och kan titulera sig mästare på att utöva "Trädet".
Men ang. Meja nudå, hon tycker det där är så himla roligt. Och så såg jag att Stora kyrkan anordnar Baby/barn-rytmik? De har en grupp för barn 10-14 månader (och en för 0-6 månader). Någon som vet mera om det? Undrar om det vore kul. Kanske till och med någon som vill haka på? Maria? Kolla här.
Liar liar your ass is on fire...
Lögnaren i familjen, 4,5 åringen, gör sitt bästa för att tänja på gränserna här hemma. Spottar på sin syster när ingen ser, håller fast henne och slänger filtar över henne, skriker åt henne, tar ALLT hon har ur händerna på henne, viftar sedan med dem preciiiis utom räckhåll och skrattar hånfullt... Såna vanliga syskontrick...
Mot oss kör han oxå trick... Ljuger som en borstbindare, försöker manipulera och gör fula saker bakom ryggen på oss, skriker så högt han kan... Hittar på fanskap, som att äta en tub med tandkräm?! Herregud, hjan är inte 2 år, han vet att man inte äter såna saker... att man kan bli sjuk, men han vet oxå att mamma och pappa säger ajabaja...
Han ljuger varannan mening... så vi tror knappt på något han säger... Har du spolat efter du var på toaletten? Ja det har jag!!! skriker han i ansiktet på mig... så har han inte det ;PppPPPpp.... Mamma, får jag ta EN godis? Ja det får du vännen. Han tar en godis och vi ställer tillbaka skålen i skåpet. 15 minuter senare har han plundrat skålen och ätit så mycket han kan, i smyg... Pang, Meja ramlar och slår sig utom vårt synhåll, skriker, farfar hittar henne tre trappsteg upp i trappan, Emil säger direkt att hon nog klättrat dit själv. Emil, hjälpte du henne upp i trappan? Nej. Emil, ljug inte Meja kan inte klättra dit själv. Ja jag hjälpte henne upp... Johan frågar varför det är blött i soffan. Emil svarar att Meja har kissat där. Men Emil, inte har hon klätt av sig kläderna och blöjan och kissat i soffan och sedan klätt på sig igen? Jo det har hon. Emil har DU kissat i soffan? Näää det har jaaaag inteeee, det är Meja! Har du hällt vatten i soffan då? Varför är det blött? Det är inte jag! Ljug inte Emil, varför är det blött i soffan? Det äär inte jaaaag! Och så hittar vi den nytvättade filten på golvet som jag råkat slängt i soffan så den lämnat en stor blöt fläck där............
Hur hanterar man lögnare? Hur balanserar man hans 4-åriga verklighet mot den faktiska verkligheten? Hur ger vi honom frihet utan att han gör illa sin syster? Hur litar vi på honom och bygger hans självförtroende samtidigt som han hela tiden får bannor? Hur undviker vi den onda cirkeln att bara vara arga på varandra hela tiden?
Mot oss kör han oxå trick... Ljuger som en borstbindare, försöker manipulera och gör fula saker bakom ryggen på oss, skriker så högt han kan... Hittar på fanskap, som att äta en tub med tandkräm?! Herregud, hjan är inte 2 år, han vet att man inte äter såna saker... att man kan bli sjuk, men han vet oxå att mamma och pappa säger ajabaja...
Han ljuger varannan mening... så vi tror knappt på något han säger... Har du spolat efter du var på toaletten? Ja det har jag!!! skriker han i ansiktet på mig... så har han inte det ;PppPPPpp.... Mamma, får jag ta EN godis? Ja det får du vännen. Han tar en godis och vi ställer tillbaka skålen i skåpet. 15 minuter senare har han plundrat skålen och ätit så mycket han kan, i smyg... Pang, Meja ramlar och slår sig utom vårt synhåll, skriker, farfar hittar henne tre trappsteg upp i trappan, Emil säger direkt att hon nog klättrat dit själv. Emil, hjälpte du henne upp i trappan? Nej. Emil, ljug inte Meja kan inte klättra dit själv. Ja jag hjälpte henne upp... Johan frågar varför det är blött i soffan. Emil svarar att Meja har kissat där. Men Emil, inte har hon klätt av sig kläderna och blöjan och kissat i soffan och sedan klätt på sig igen? Jo det har hon. Emil har DU kissat i soffan? Näää det har jaaaag inteeee, det är Meja! Har du hällt vatten i soffan då? Varför är det blött? Det är inte jag! Ljug inte Emil, varför är det blött i soffan? Det äär inte jaaaag! Och så hittar vi den nytvättade filten på golvet som jag råkat slängt i soffan så den lämnat en stor blöt fläck där............
Hur hanterar man lögnare? Hur balanserar man hans 4-åriga verklighet mot den faktiska verkligheten? Hur ger vi honom frihet utan att han gör illa sin syster? Hur litar vi på honom och bygger hans självförtroende samtidigt som han hela tiden får bannor? Hur undviker vi den onda cirkeln att bara vara arga på varandra hela tiden?
Jag älskar dig din skit!!
Vem är jag för dig?
Senaste tiden har satt sina spår. Rannsakningen av mig själv och relationer omkring mig har lämnat mig svarslös. I dagsläget är jag inte säker på någon relation, förutom relationen till mina barn och deras relation till mig.
Men även om de relationerna tar mig långt, så räcker de inte hela vägen. För att vara en lycklig människa så behöver jag även vuxna mogna relationer.
Jag har spenderat mitt liv med att flytta, och flytta och flytta. Två år här och två år där... Två år är ungefär vad man behöver för att skapa en trygg och fast vänskapsrelation. Så jag behöver ju inte fundera länge på vart den där stora klungan tjejer håller hus. De där brudarna som figurerar i alla andras liv. De där vännerna som du vuxit upp med, som följt dig genom skolan och är givna på tjejmiddagar och som ler så stort i ditt "Vänner"-facebook album...
Mina brudar/grabbar är utspridda över hela landet och de flesta har jag ingen relation till idag. Jag ser dem som mina vänner och de bor alla i mitt hjärta fortfarande, men de tillhör samtliga kategorin "vänner från förr".
Nu ska jag inte få det att låta som att jag inte har några vänner, det har jag, ett fåtal fina nära vänner. Sedan har jag mera vänner, och bekanta.
Mina brudar/grabbar är utspridda över hela landet och de flesta har jag ingen relation till idag. Jag ser dem som mina vänner och de bor alla i mitt hjärta fortfarande, men de tillhör samtliga kategorin "vänner från förr".
Nu ska jag inte få det att låta som att jag inte har några vänner, det har jag, ett fåtal fina nära vänner. Sedan har jag mera vänner, och bekanta.
Men allt flyttande, och diverse trassel i forna relationer gör att jag har sååå svårt att sortera ut vilka vänner som är vilka. Helst vill jag inte sortera dem alls, jag vill se dem alla som mina vänner. Se dem lika självklara som att jag inte tycker om frukost på morgonen.... Men så märker jag att vissa vänner sorterar sina vänner. De sorterar mig... och då undrar jag om jag bör sortera? Ska jag sätta en viss person i ett fack och sedan agera utifrån vilket fack personen tillhör?
För någon är jag barnets gamla dagisfröken, för någon är jag vännen som rings när bekräftelse behövs, för någon är jag ett alltid återkommande stort öra, för någon är jag förmiddagens kaffesällskap, för någon kanske jag fyller bort-sorterings-facket. Men missförstå mig rätt, jag ogillar inte att bistå med ovanstående, jag finns för mina vänner, jag bekräftar dig gärna när du behöver det mest, jag lyssnar om och om igen på dina tankar och funderingar, jag gillar oxå att ha sällskap till mitt kaffe av en trevlig person, och fine, gillar du mig inte så gör du det inte, jag bryter inte ihop över det..
Men förstår ni vad jag menar? Vem är vän och vem är bekant? Och vem är jag för dig? På ett sätt skulle jag vilja ringa alla vänner och bekanta och be dem förklara vår relation, men så inser jag att jag inte går i lågstadiet längre... Varför tycker jag detta är så klurigt? Det är väl bara att umgås med de människorna man tycker om? Och kanske låta bli att umgås eller ens interagera med de man inte tycker om. Gillar du mig inte, bjud mig inte på kaffe, men om du faktiskt gillar mig så kan du bjuda mig på kaffe en gång till!?
Självförtroendet är splittrat just nu, men fina vänner ha förtröstan, det kommer gå över. Jag är inte så himla komplicerad, även om jag periodvis kan bli något avtrubbad... Jag hoppas att mina vänner vet att jag värdesätter dem, jag lovar att de skulle få höra om jag inte gjorde det....
Självförtroendet är splittrat just nu, men fina vänner ha förtröstan, det kommer gå över. Jag är inte så himla komplicerad, även om jag periodvis kan bli något avtrubbad... Jag hoppas att mina vänner vet att jag värdesätter dem, jag lovar att de skulle få höra om jag inte gjorde det....
Härliga ungar
Ohly - spot on
Jag trodde jag hade slutat blogga, men så läste jag nyss en kommentar på aftonbladet och VIPS så bloggar jag igen ;)
Lars Ohly: Max fem dagisbarn per anställd
Självklart tycker jag som Ohly i denna fråga. I dagsläget i vår kommunala förskoleverksamhet är det 6 barn per vuxen. Alltså 18 barn per avdelning med 3 vuxna. Och det fungerar dåligt!!!
Personalen kämpar för att ge barnen den pedagogiska verksamheten de har rätt till men pratar oftare och oftare om "förvaring" och drömmer tillbaka till 15-barnsgrupperna, då de faktiskt HANN med barnen...
Istället för att lära sig pedagogiska begrepp och förhållandesätt så springer barnen omkring och skriker, för att överrösta varandra, kämpandes för att göra just SIG SJÄLV hörd, framför 17 andra barn...
Barn rymmer, och de upptäcks inte i tid för att de försvinner i mängden. Det är ett under att inget barn kommit till skada ännu på grund av den undermåliga skolpolitiken.
Och då menar jag fysisk skada... den psykiska skadan som drabbar barnen i stora barngrupper utan kontroll vill jag knappt tänka på. Men det är ett måste... Stökiga skolbarn, respektlösa medmänniskor, slapptänkt arbetskraft, deprimerade sjukpensionärer, det är den framtiden vi ger barnen som inte blir sedda, som inte får utrymme, som inte utmanas att använda sin egen hjärna, som inte lär sig hur man behandlar sina jämlikar dvs. medmänniskor...
Det är förstås en fråga om pengar... som alltid. Personligen har jag inget emot att betala högre skatt igen, OM de pengarna går till skolan och äldre. Och jag har VERKLIGEN inget emot om regeringen sänker taken för höginkomsttagarna igen, SÅ att det kommer in pengar till skola och äldre.
Det är en sån sjuk verklighet vi har i välfärdsSverige. Höginkomsttagarna får mera och mera pengar, deras liv underlättas steg för steg... Samtidigt som låginkomsttagarna, OCH de som fakiskt inte har någon inkomst alls: barnen, kapas vid fotknölarna financiellt... Och hur man än vrider och vänder på det, så kan vi inte ha ett land med ENBART höginkomsttagare... men, vi kan däremot ha ett land där vi månar om varandra, och ser varandra som jämlikar...
Så läser jag då den där kommentaren på Aftonbladet:
Fredrik, 33 år, Hägersten, Idag 10:30
Jag kan gå med på att det skattefinansieras om det är en punktskatt som bara drabbar småbarnsföräldrar. Jag betalar redan tillräckligt för att andra ska uppfostra era ungar...
Men pucko?
Lars Ohly: Max fem dagisbarn per anställd
Självklart tycker jag som Ohly i denna fråga. I dagsläget i vår kommunala förskoleverksamhet är det 6 barn per vuxen. Alltså 18 barn per avdelning med 3 vuxna. Och det fungerar dåligt!!!
Personalen kämpar för att ge barnen den pedagogiska verksamheten de har rätt till men pratar oftare och oftare om "förvaring" och drömmer tillbaka till 15-barnsgrupperna, då de faktiskt HANN med barnen...
Istället för att lära sig pedagogiska begrepp och förhållandesätt så springer barnen omkring och skriker, för att överrösta varandra, kämpandes för att göra just SIG SJÄLV hörd, framför 17 andra barn...
Barn rymmer, och de upptäcks inte i tid för att de försvinner i mängden. Det är ett under att inget barn kommit till skada ännu på grund av den undermåliga skolpolitiken.
Och då menar jag fysisk skada... den psykiska skadan som drabbar barnen i stora barngrupper utan kontroll vill jag knappt tänka på. Men det är ett måste... Stökiga skolbarn, respektlösa medmänniskor, slapptänkt arbetskraft, deprimerade sjukpensionärer, det är den framtiden vi ger barnen som inte blir sedda, som inte får utrymme, som inte utmanas att använda sin egen hjärna, som inte lär sig hur man behandlar sina jämlikar dvs. medmänniskor...
Det är förstås en fråga om pengar... som alltid. Personligen har jag inget emot att betala högre skatt igen, OM de pengarna går till skolan och äldre. Och jag har VERKLIGEN inget emot om regeringen sänker taken för höginkomsttagarna igen, SÅ att det kommer in pengar till skola och äldre.
Det är en sån sjuk verklighet vi har i välfärdsSverige. Höginkomsttagarna får mera och mera pengar, deras liv underlättas steg för steg... Samtidigt som låginkomsttagarna, OCH de som fakiskt inte har någon inkomst alls: barnen, kapas vid fotknölarna financiellt... Och hur man än vrider och vänder på det, så kan vi inte ha ett land med ENBART höginkomsttagare... men, vi kan däremot ha ett land där vi månar om varandra, och ser varandra som jämlikar...
Så läser jag då den där kommentaren på Aftonbladet:
Fredrik, 33 år, Hägersten, Idag 10:30
Jag kan gå med på att det skattefinansieras om det är en punktskatt som bara drabbar småbarnsföräldrar. Jag betalar redan tillräckligt för att andra ska uppfostra era ungar...
Men pucko?
