liahspladder

Veckan som just passerat har varit en väldigt bra vecka i vår familj. Vi har alla fyra varit glada och mått gott. Vi har umgåtts med varandra och även med andra, fått lite egentid. Barnen har varit mysiga och på strålande humör. Jag har flera gånger stannat till och verkligen glatt mig över hur bra vi har det nu...

Men för andra så har veckan varit dålig och jag räds för hur många i vår omgivning som kommer räkna förra veckan som en av de värsta veckorna i deras liv... :/

Jag funderar mycket över allt som hänt... På hur skört livet är, och hur snabbt allt man är van vid plötsligt kan bli helt annorlunda, på hur olika våra liv kan se ut, hur en persons val kan förstöra för andra, på hur hårt livet kan vara för en del, på när man var liten och inte visste vilka som inte finns kvar idag, på hur en del drabbas av motgångar gång på gång, på alla små hjälplösa barn som drabbas av livets orättvisor...

Men jag har oxå funderat på den styrka många bär på.. att de står starka trots att livet kan kasta om allting, att de mitt i all misär fortsätter att hålla fanan hög och kämpar på...

Men på något sätt så har jag oxå funderat på acceptans... Att lära sig att acceptera vad livet erbjudit oss, och acceptera att vi mångt och mycket väljer själva vad framtiden har i sin famn... Och det handlar kanske mycket om fokus, att man väljer att fokusera på det goda i livet, se motgångar som erfarenheter och att varje dag gör en starkare... Inte lätt alla gånger och kanske helt omöjligt precis efter en kraftig motgång, det är såå lätt att tappa luften, men på sikt...

För mig som sett och hört alla tråkigheter i veckan på håll, är det inte svårt att acceptera och gå vidare, men det betyder inte att jag inte tänker på de som kämpar sig igenom allt det tunga, utan det betyder att jag själv behöver fokusera på all trevligt vi har framför oss, för en dag, då är det vi som drabbas av motgångar eller hemskheter jag inte ens vill tänka på, och jag väljer att spara all kraft till dess, och istället njuta idag av att vi just nu har det väldigt bra.

Hittade min pärm med teckningar från barndomen när jag höll på att städa. Fick sitta och le en lång stund åt alla finurligheter :) Sen kom jag på att jag borde sätta in de teckningarna i min pärm med teckningar från högstadiet/gymnasiet och skolnoveller och andra texter.. Så då blev jag sittandes med den pärmen en lång stund oxå... Men då satt jag inte och log utan fick snarare en klump i magen och tillslut blev jag tvungen att fälla en tår!

Jag har i större delen av mitt liv varit en vad andra kan kalla ganska uptight person... Jag har inte haft talets eller humorns förmåga att uttrycka mig, jag har snarare vänt alla känslor inåt och istället ritat teckningar eller skrivit texter... Och i högstadiet när vi fick skrivuppgifter så var det inga lyckliga historier jag kom på, utan alla kantades av ngt mörkt och sorgligt... Jag mådde inte superdåligt och var deppresiv utan jag var helt enkelt inte särskilt glad eller nöjd... Men bra betyg fick jag alltid och jag är än idag bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal... Och ni som tycker jag skriver som en kratta, då ska ni prova prata med mig ;)

När jag nu bläddrar i min pärm kan jag genom teckningar och texter följa utvecklingen, från sprallig och nyfiken 2åring, till en rätt så destruktiv 18åring och jag tycker det är sååå sorgligt! Varför kunde jag inte bara sluta analysera allt och vara glad istället?! Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om den flickan jag var under högstadiet och gymnasiet, det var ingen rolig tid i mitt liv, men oj vad jag lärde mig mycket!! Jag har idag en rejäl distans till den tiden i mitt liv, men jag kan fortfarande minnas varenda känsla och varför jag skrev de olika texterna, fast det känns lite som att det var ett annat liv...

Nu ska jag göra ngt som jag kanske ångrar senare, men just nu känns det som att jag vill dela med mig av lite av innehållet i min pärm. Jag delar med mig en bit av mitt innersta som det var för länge länge sedan... För det är en viktig del av mig, en stor anledning till att jag är just jag, idag...



Liah precis 2 år ;)



2åring med självförtoendet på topp ;)


Haha :D


2,5 och redan konstnär ;)


Här har jag hunnit bli 4 år. Och vilka detaljer!! Ratten på barnstolen, maten på tallrikarna, hårståna på tjejerna, haha! Och den perfekta ifyllningen! Jag tror att jag kanske var 5-6 egentligen, men enligt pärmen så var jag 4...?


5,5 år


5,5 och nyss varit magsjuk ;)


Livet på en pinne, om man är en korv?



När jag är 11 så läser vi om krig och sveriges historia i skolan. Teckningarna ovan har jag ritat till en utställning vi gjorde. En pojke med en pistol mot huvudet :S och en mor och barn som är oroliga för kriget... Jag älskade att rita teckningen till höger och fick mkt beröm för den och jag tror att det var det som väckte intresset för att teckna mera och mycket...


Här är jag 12 och har börjat träna ordentligt på skuggor och människor.. Jag övar på mina idoler, take that :P


En teckning jag ritade till mamma, haha! "Bon Jovis frissa, Kevin Costners face" ;) Jag ville ge henne en teckning på Bon Jovi som hon gillade just då, men antar att det inte blev riktigt som jag tänkt mig...


När jag är 13 ritar jag av en bild på Keanu Reeves ur en kvällstidning, han står naken och håller en skjorta framför sig, och jag blir genast intresserad av att rita av hans kropp, och då mener jag ett genuint intresse för hur en kropp ser ut, men jag har fått mååångt gliringar av familj och vänner för att jag ritade just denna bild ;)
Sen när jag är 15 ritar jag mkt ansikten, tittar i tidningar och på klasskompisars foton och föröker imitera och rita så likt jag kan... Helena Christensen till höger bl.a.


Leker med skuggor och ansikten...




Testar olika människor och kroppshållningar fortf. 15


Sen, från 15-17 års ålder så fylls min pärm med all ilska, frustration, ledsamhet och ordbajserier som jag inte får utlopp för på annat vis.



Julian min första stooooooora kärlek, som vände upp och ned på hela min 15åriga värld och ut och in på mitt hjärta och efterlämnade ett inristat J på min arm... Han håller mig i handen men tittar bort för att han inte borde... Jag håller honom i handen och tittar ner för att jag inte vågar se på honom, rädd för att känslorna ska få mig att ramla ut genom fönstret vi sitter i på Våglängdsgatan i Borås...


Lägg märke till busshållplatsen till Livet utanför fönstret ;) Sååå poetiskt ;)




På ett sätt så är det lite komiskt, om jag träffade mig själv då så skulle jag antagligen gett mig själv en knäpp på näsan och skrattat, berättat att livet inte är sååå dödligt seriöst och att världen inte går under om man har lite otur i kärlek... ;) Jag kanske haft lite mycket otur vad gäller killar men med tiden lärde jag mig att jag är stark och inte behöver finna mig i vad som helst. Det får tyvärr Johan en del skit för idag, att jag ska visa mig tuff och att han minsann inte får tala om saker och ting för mig, hehe, men han tar det hela med en nypa salt tror jag, han vet varför jag kan bli så och låter mig väl ibland tro att jag är all mighty när jag behöver det ;)



Och för att det inte ska bli ett alltför deprimerat inlägg så måste jag dela mig mig av mina kära systrars teckningar som oxå bor i min pärm :) Jenny och Sophie är idag 18 och 16, men när de gjorde dessa teckningar var de knappa 4 och 2 :) Huuuuuur söta som helst!



Och här nedan, min fyrklöver jag hittade när jag skulle fylla 14, min högstadiefavorit Farbror Einar, Nicke och Dregens autografer och ett Backyard Babiesplektrum ;)


Jag är trots allt glad att jag har min pärm. När jag flyttade ihop med mitt ex så kastade jag bort mina 6 överfulla dagböcker, av rädsla för att han skulle läsa dem... Jag svär åt mig själv ofta över detta, jag hade ju kunnat gömma dem hos pappa?! Iaf så är min pärm det närmsta jag kommer mina gamla dagböcker och min historia... så förstå vad jag just har öppnat upp här i min blogg ;)

Måste bara visa den fina fina tavlan som världens bästa Elin gav till Meja i doppresent. Den är helt fantastisk och jag hoppas att den kommer finnas för alltid och om 500 år sitta på Mejas ättlingars vägg och vara värd mera än allt annat i huset tillsammans :)

Världens bästa överraskning var det när vi öppnade Elins paket. Hon har hittat kortet nedan i bloggen eller på facebook och bestämt sig för att måla en tavla till lilltjejen. Dessutom lyckades hon pricka in temat fjärilar!! Och  visst har hon gjort ett bra jobb? Att säga att vi håller tavlan kär är en underdrift... vi älskar den!!!

Nu har jag äntligen samlat ihop lite bilder från dopet!
Jag spenderade morgonen med att dekorera tårtorna, eller ja, att klä dem, dekorationerna kastade jag i princip på en kvart innan vi skulle stå i kyrkan... Att klä dem tog bra lång tid, och jag fick akut-snabb-duscha-sminka mig och sedan slänga på mig kläderna(tack för lånat av klänningen helen!!) i sista minuten. Tror vi blev sena att gå in i kyrkan, men ett par gäster hade inte hunnit sätta sig ännu, så det gjorde inte så mkt...

Dopet gick iaf bra, väldigt mysig präst och allt blev precis så bra jag hade hoppats på! Gudmor Maria läste dikten Älskade barn och gudfar Patrik läste några rader han skrivit själv om sin roll som gudfar.
Emil hällde upp vattnet med hjälp från mig eftersom det var lite högt att nå. Vi läste tillsammans Gud som haver med Emil oxå. Han var duktig som bara den! Han stod med oss hela tiden trots att jag erbjöd honom att sätta sig hos sin farfar. Höll sig ovanligt lugn och framförallt tyst och han var med på allt som hände, som bilden nedan till exempel: lägger handen på sin systers huvud och lyssnar på prästen som läser befrielsebönen...

Till min stora glädje så sjöng min syster på dopet oxå. Och detta är en stooor grej för oss alla i familjen så jag kunde såklart inte hålla tillbaka tårarna... Hon sjöng Himlen måste sakna en ängel och jag är såå tacksam för att hon ville göra det för Mejas skull <3

Efter dopet bjöd vi på lunch och fika i lokalen bredvid kyrkan. Johans mamma var mkt snäll och hjälpsam och hade fixat tjälaknul och kycklingfilé och så hade vi köpt färdig potatisgratäng, som f.ö är hur god som helst!!
Jag försökte prata lite med alla gäster och ta lite kort, och sen fick jag kasta i mig lite mat jag med innan det var dags för fika. Fick jättemycket beröm för tårtorna och min bror sa att de var godare än tårtorna på Borås bästa bageri, så det måste jag ju skryta med ;) Men om jag inte ska vara dryg då, så är jag iaf väldigt glad för att tårtorna var omtyckta eftersom jag lagt ner så mkt tid och tanke på dem :)

Sist av allt så öppnades det presenter, och oj så fina presenter hon fick! Hon är nu ägare till 10 halsband ;) Det låter mycket eller hur.. men det var faktiskt väldigt fina halsband och de flesta kan hon även ha som vuxen, så det var bara roligt att hon fick dem. Och så fick hon kläder, bestick, ramar, sparbössa, album, docka, snuttefilt, resväska, tavla, flera små smyckesskrin med mera, med mera... Jag häpnade flera gånger över att hon fick så mycket... det hade verkligen räckt med små symboliska gåvor, eller bara ett kort, men tydligen har vi verkligen generösa vänner och familjer :) Så tack och åter tack fina ni för alla fina presenter hon fick!!

Vår lilla Meja är rätt så fantastisk måste jag säga :) Nu har hon hunnit bli dryga 4 månader och hon växer och mår oförskämt bra verkar det som. Hon är konstant glad och flinar så hela ansiktet spricker nästan. När hon skrattar så kommer det lite ljud, men jag vet inte om man kan kalla det för skratt ännu ;) Och pratar gör hon, oj vad hon babblar på här hemma, en riktig kackelhöna <3 Mitt lilla älskade hjärta, om du bara visste hur glad jag är för att just du kom till oss!!

Ta bara det här med sömnen... hur duktig är hon inte?! Sedan hon var ca 2 månader så sover hon själv inne på sitt rum i sin spjälsäng hela natten. Hon somnar senast klockan 19 och vill komma upp först 12 timmar senare... Visst, hon vaknar för att äta en - två gånger/natt, jag ger henne då flaskan i sängen och hon somnar om utan ett knyst... När hon vaknar till på morgonen så är det inget skrik, utan hon ropar högt eller pratar glatt och när vi kommer in itill henne så ligger hon och skrattar lillfisen vår <3

Om dagarna så vill hon vara mitt i smeten, gärna i famnen och gillar när vi pratar, sjunger, busar och interagerar på alla möjliga vis. Men hon gillar även att ligga i babysittern eller på en filt och hon kan ligga läääänge länge och bara gnaga på händerna eller på en leksak... För tuggas ska det göras hela tiden och då helst på ngt gott som en mjukisdocka eller bitring... Hon har inga tänder på g vad jag kan känna, utan hon gillar helt enkelt att gnaga och det har hon gjort sedan några veckors ålder... Kanske för att hon var hungrig jämt? I vilket fall så är hon konstant nöjd och om hon råkar på att bli missnöjd så är det garanterat dags att byta blöja eller så är hon trött/övertrött...

Älskade lilla vän, vad jag är glad för att vi har DIG!!

Men vi har iaf varit snälla och satt ihop henne ikväll... Tänk när hon kom till oss, inte en sak verkade vara på sin plats, och hon måste haft en skruv lös... eller snarare 45... Stackaren... Men sedan vi(mest Johan, men han har ju erfarenhet av att bygga ihop tjorviga personligheter med lösa skruvar och jag är bara högdiplomerad ikeapusslare och därmed inte lika varlig) tampats med att bena ut alla historier och reda ut den stora oredan så visade det sig att denna Annika är egentligen är en riktigt fin, stolt och vacker varelse.... Hoppas hon kommer trivas här hos oss!!

Vitrinskåpet Annika finns på Jysk och kostar just nu 1800 kr, istället för 2999 kr, men bara i ett par dagar till! Så skynda och fynda!!

Meja fick BLAND ANNAT ett presentkort på H&M i doppresent. Så med det i fickan handlade vi idag kläder inför våren och storleksbyte, även en sommardress slank ned, men den var ju såå fin!! Om ni undrar varför jag krånglat på henne alla plagg och fotat så är det för att visa Brittinger som gav henne presentkortet vad vi köpt :)

Fick mkt kläder tycker jag: Jeansjacka, jeans, blus, två par strumpbyxor, cardigan, hjälmmössa, klänning m. tillhörande trosa/byxa och hårband. Köpte även en ny vintermössa men den var alldeles för stor... skitsvårt att prova mössor när de sätter larmet på sidan av mössan... Kan de inte sätta den längst upp eller ngt istället? Det är ju ändå passformen runt om hvudet som är avgörande för om mössan passar... Men de nästan-klot-formade larmen ställer till det tycker jag... men skit i det...

TACK Brittinger för alla kläder :D

Min Emil är borta med vinden... Min goa lille snälla kille... Istället finns här ett monster... Han äter inte, han gör inget man ber honom om... Han gnäller om allt möjligt med den mest enerverande rösten hela tiden...

Ikväll rev han sönder sin tapet... Jag började gråta, haha... Sååååå less på han urbota dumma beteende!!!
SKITUNGE ÄR VAD HAN ÄR JUST NU!!!

Efter lite om och mycket men, så blev Mejas doptårtor klara i sista minuten :) Och jag är mäkta stolt över att jag klarade  det så pass bra som jag gjorde :) Beröm fick jag med, flera sa att det var de godaste tårtor de ätit <3

3 dagar tog de att göra, men de var värda varenda sekund!!

Dag 1 (Helgen innan) bakade jag tårtbottnarna, först tänkte jag göra 3 enkla tårtor, men efter Emils hyss att knycka en stor näve från en tårtbotten så fick jag baka en till, och därav fick jag idén att göra en våningstårta genom att använda den oskadade delen av "Emils provsmakbotten".. (han hade inte smakat på den del jag till slut använde i doptårtan :P)

Dag 2 (2 dagar innan) fyllde jag dem, först med ett lager vitchokladmousse. Jag använde vit blockchoklad istället för att köpa "bästa sorten" just för att jag inte ville att det skulle bli för kraftig smak av vit choklad, och jag tror att jag lyckades ganska bra, även om den kunde smakat liiite mera. Andra lagret fyllde jag med passionsfruktsfromage. Den blev inte riktigt som jag ville, för jag hade köpt för få passionsfrukter... Nu blev det bara 3 st/tårta, och om jag gör den fler gånger kanske jag ska använda 5 lr 6 st/tårta för med tanke på hur söt en tårta blir tillslut, så blir den lätt syrliga passionsfruktsfromagen gudomlig! Nu blev den bara god :)

Dag 3 (På dopdagen) skulle tårtorna dekoreras. Detta var jag väääldigt nervös över eftersom det verkat väldigt svårt att undvika att slutresultatet blir knöligt och buckligt, men jag tänkte att det fick bli som det blev, det var ju trots allt första gången! Jag spacklade först med ordentligt med grädde runt om hela tårtan. Ett tips jag hittade tidigare i veckan hjälpte en hel del och det var att tillsätta en knivsegg med bakpulver i grädden, så kan man vispa den väldigt hård, utan att den blir smör :) Sedan på med locket av sugarpaste. Och tro det eller ej, men det gick galant!!! Fick släta fina tårtor, iaf hyfsat! :) Och till och med våningstårtan gick bra att täcka, trots att jag hört att mindre tårtor är ännu svårare att få jämna och fina. Den dåliga karman jag kände av tidigare i veckan måste varit färdig med mig :) Och dekoreringen, den bestod av fjärilar i massor som jag gjort tidigare i veckan. De är gjorda av sugarpaste de med, som jag kavlat, stansat ut, penslat med pulverfärg och sedan lagt i ett veckat hårt papper.