liahspladder

Jag och barnen var bjudna på kvällsfika hos Emma ikväll. I deras otroligt fina lägenhet. De bor i en etagelägenhet i Lugnvik, ett stenkast från oss, i ett lofthus som på utsidan ser rätt trist och fyrkantigt ut. Men när man kliver in i deras hem så kliver man in i ett livfullt och vackert hem som inte är fyrkantigt på något sätt.

Det är så roligt att se hur andra bor. Personer man känner flyktigt eller bara är bekant med, de kan överraska något helt otroligt när man ser hur de bor. Inte för att man antar att de bor på ett visst sätt, utan att deras hem ger personerna ett djup som man helt enkelt inte visste ett jota om tidigare. Nu ska man ju inte ha förutfattade meningar om att alla är som deras hem ser ut, men i vilket fall är det väldigt roligt att se hur olika personer bor :)

Barnen lekte och trivdes som bara den. De tittade på Toy story, körde bilbana, byggde lego osv. Vi vuxna tog en bit kladdkaka till och bara hade trevligt. "När jag blir vuxen" ska jag också unna mig kvällar då och då att bjuda hem fina människor och bara sitta och känna lugnet, bjuda på gott fika och nybryggt kaffe. Kanske jag överraskar en och annan då med?

Mitt pris

En dag fick vi sällsynt besök av Bästaste Elin med familj.

Denna kvinna utstålar styrka och ödmjukhet på samma gång, och jag är så glad att hon finns i våra liv, hon inspirerar mig till att bli en bättre människa, och framför allt så inspirerar hon min lilla tjej... kolla bara!

Måste bara visa den fina fina tavlan som världens bästa Elin gav till Meja i doppresent. Den är helt fantastisk och jag hoppas att den kommer finnas för alltid och om 500 år sitta på Mejas ättlingars vägg och vara värd mera än allt annat i huset tillsammans :)

Världens bästa överraskning var det när vi öppnade Elins paket. Hon har hittat kortet nedan i bloggen eller på facebook och bestämt sig för att måla en tavla till lilltjejen. Dessutom lyckades hon pricka in temat fjärilar!! Och  visst har hon gjort ett bra jobb? Att säga att vi håller tavlan kär är en underdrift... vi älskar den!!!

På mitt köksbord ligger 40 goda kakor som jag bakat till helgens maskerad. Jag har bara "provsmakat" två ännu...
Imorgon ska jag baka bullar tänkte jag, det borde väl gå hem på ett barnkalas? Vem gillar inte bullar...

På mitt köksbord ligger även en 200g chokladkaka, omlindad med ett fint band. Instoppat ligger en återlämnad peng och en pixibok som Emil glömde hos grannarna sist. Detta paket ramlade in genom brevlådan ikväll, helt överraskande och gjorde hela kvällen snäppet bättre. En väldigt fin och rolig gest som jag uppskattar mycket! Tack Maria och Sune!

På mitt köksbord står även ett fång med tulpaner. De har Emil fått av min mormor och morfar. De står där och påminner om de finaste människorna jag känner till. Det värmer i hjärtat att tänka på dem.

Jag gillar mitt köksbord idag! Trots att  det är fullt av fula fläckar som inte går bort, och märken som en arg liten kille hackat  med  sin gaffel... Just ikväll är mitt köksbord vackert...

Den 29:e firar jag och Johan 5 år tillsammans. Har inte planerat något, även om det hade varit väldigt trevligt! Men just den 29:e ska vi fira hans bror som fyllt år, sedan dagen efter går vi på revyn tillsammans med Johans familj och Mians familj och på söndagen har vi tårtbjudning för våra närmaste här hemma för att fira vår 4 åring :)

Våra 5 år, de får vi fira en annan gång. Bara vi. Men det gör inget, för vi har ju hela året på oss <3

Jag vet inte vad för twist min hjärna varit ute efter senaste dagarna, men det var varit mycket sorg och omtanke och en stor känsla av vanmakt som snurrat runt i min kropp... Och det handlar förstås om när barn blir sjuka och råkar ut för elaka saker...

Igår fastnade jag i bloggar igen... Först om lilla Felicia, som föddes i oktober precis som Meja... Hon föddes med vad läkarna trodde var vattenskalle, men det visade sig vid årsskiftet att det var inte vätska som fyllde hennes lilla mjuka skalle utan det var stora cancertumörer :( Givetvis blev jag helt förstörd när jag läste om denna lilla tjej. Än kämpar hon på och jag hoppas familjen finner ro i att hennes lidande snart är över... Men bloggen, den ska jag försöka undvika... blir alldeles för påverkad av att veta... Men ska tända ett ljus för henne ikväll, lilla söta Felicia...

Sedan sträckläste jag med dunkande puls Ericas långa inlägg om Milos första veckor... Herre min je... Helt otroligt imponerande att de höll sig ihop och samman så pass bra som de gjorde... Våra vänner var med om ngt liknande, men de var på sätt och vis förberedda men ändå inte... De visste om hjärtfelet sedan ultraljudet och var beredda på att åka ner och föda på plats i Gbg för omedelbar operation. Men lilla G kom tidigare så hon fick snittas akut här i Östersund, sedan tog de G för helikopterresa till Gbg ögonblickligen. Pappan satte de på tåget... och mamman, henne satte de på flyget, men inte innan hon leget ensam på uppvaket, utan sambo och utan barn... Sen fick hon flyga illamående, panikslagen och ensam ner till Gbg, utan att veta hur någonting gått... Men... även deras öde fick ett lyckligt slut den gången... Lilla G's hjärtfel var dock lite mera komplicerat och han ska snart genomgå sin tredje operation, men han mår oförskämt bra och det glädjer oss alla väldigt mycket!!

Så det kändes igår kväll, trots den enorma vanmakten jag kände, som att jag måste släppa det sorgliga läsandet och fokusera på något roligare... Milo och G mår ju bra, de har klarat sig undan med bara långa ärr på sina bröstkorgar. Det glädjer mig och ger mig lust att fira livet.

Min dotter är oxå frisk och mår bra. Hon växer och har hela livet framför sig, och snart firar vi hennes liv med ett dop. Så ikväll ägnar jag mig åt dopinbjudningarna istället för att läsa om saker som gör mig ledsen. Mitt hjärta ska vara fyllt av liv och kärlek och glädje, och fokus ska vara på mina barn.

Jo, igår när jag och Meja åkte till Mian så var det för att fråga henne om hon vill vara gudmor till lillflickan min. Så vi överlämnade ett litet brev och hoppades att hon skulle svara ja och det gjorde hon :) Hon blev mera än glad kan man säga :) Så nu kommer min fina vän Maria även vara en viktig person i min dotters liv och det känns väldigt bra måste jag säga! Maria är den vän som funnits längst i mitt liv (har flyttat 4647658769 gånger...) och till hösten firar vi 10 år :P Iaf så har hon under denna tid alltid lockat mig att skratta. Och prata, herregud så vi kan prata! Och det är precis det jag hoppas att Meja kan göra med henne, skratta och prata, så mycket som hinns med :)

Gudfar till Meja blir Patrik, i folkmun även kallad trumpinnen. En gammal vän till Johan och en mycket fin människa som alltid har världens leende på läpparna när han träffar våra barn. Även det känns precis så bra som det ska göra :)

Att Emil och Meja får olika gudföräldrar beror inte på att något är fel, mycket värt att nämna så ingen får för sig fel saker!! Emil har min syster Martina som gudmor och Johans bror Jens som gudfar. Det är HANS gudföräldrar. HANS viktiga personer, och jag önskar verkligen att han framöver kommer känna att de är HANS egna speciella gudföräldrar. (Vem fan är Hans undrar någon?)

Precis så önskar jag även att Meja kommer känna för SINA gudföräldrar. Att de är HENNES :) Därav har de fått olika gudföräldrar. Och för oss så blir det precis vad vi önskar för våra barn.

Och snacka om att jag är lycklig över detta.
Att båda mina barn har så fina människor i sina liv.

Har laddat upp bilder på Emil på Facebook, från 2007 och 2008. Satt igår och förundrades över hur liten han har varit!!! Kan knappt förstå att han varit 1 år... nu är han ju så stor?

Och fy, satt och tittade igenom 3 års foton, och vi har varit med om mycket strul i vår lilla familj.. men OJ så mycket roligt vi gjort oxå!!! Jag älskar verkligen att vi gjort något av våra semestrar, träffat kära vänner och familj, och satsat på att göra något vi inte gjort förut här hemma i Sverige. I love!!

På Öland 2008

Vi har ju massvis med babykläder, både som finns kvar efter Emil och massor som vi fått ärva av små flickor i omgivningen. Men på BB vill jag att hon får ha nya och egna kläder, så detta inhandlades igår på H&M :) Alla bodys är ekologiska, men det märkte vi inte förrän vi kom hem ;) Trevlig surprise! Och leopardräkten är ju bara sååå fin!!
Kan vi bli mer redo nu? KOOOOM!

Idag fick jag filten som vi beställt av Kamilla, en tjej jag jobbat med i några år på förskola/skola här i Lugnvik. Hon är superduktig och jag tycker ni ska gå in på hennes sida http://www.mittens.se och kolla in vad snygga saker hon stickat/virkat... hennes vantar och handledsvärmare är asläckra!

Nu åker filten i vagnen, redo att värma vår lilla sötsak när hon behagar komma ut. Fick order av Kamilla att inte göra mig av med filten sen, för då ville hon hellre köpa tillbaka den, för den var hennes lilla baby... :) Söt-Kamilla!

Hämtade Emil på dagis och fick sällskap av en mamma och hennes son som är lika gammal som Emil. Vi har pratat länge om att de ska få leka med varandra på fritiden men hon är lika dålig som jag på att "komma till skott" så det har inte blivit av på 2 år :O

Iaf, nu bad hon om mitt nummer för 4:e gången, och eftersom hon tappat bort de tidigare lapparna hon bett om (oxå ngt jag känner igen mig i) så la hon in numret på mobilen. Och så sa hon att vi gärna fick ringa nu första tiden när bebisen kommit, så kan Emil få leka med hennes pojke, så jag kan få lite tid till att promenera, vila, andas ut... Hur snällt är inte det? :) Och Emil skulle bli överlycklig om han fick komma hem till sin kompis och leka, så jag blev väldigt glad för erbjudandet.

När vi väl kommit hem så möter vi grannarna och deras barn utanför dörren. De frågar direkt om de får ta med sig Emil till lekplatsen på gården bredvid. Oxå hur snällt som helst! Så nu leker han och har roligt, och jag fick massa tid till att fixa för middag i lugn och ro :) Idag blir det ngt så enkelt som wokgrönsaker med stekt ris. Men ack så gott!

Sen, när första tiden med bebisen har gått och vi har ordning här hemma ska jag oxå vara snäll och bjuda hem alla andras ungar :) Då kan vi leka hela dagarna och vara vilda. Vi kan leka indian och binda fast min gudson så han oxå kan vara med ;) Nej, inte då, men han är definitivt ett barn jag vill få hit lite oftare sen!!