liahspladder

Nyss tagit ett härligt bad, och nu ska jag hämta trollet på dagis,
sedan åker vi in och försöker hitta fina bb-kläder till bebisen :)

Tror inte det slagit mig tidigare... att dagarna gått så fort! OM TVÅ DAGAR ÄR DET BF! För några veckor sedan kändes det nära.. men nu, nu känns det riktigt avlägset! Har vi en bebis här INOM ETT PAR DAGAR? Det är stort... och snart!!! :O

...har vi kommit iväg på ngn förlossning ännu inte... Hon har inte sjunkit ner ngt heller, jag kommer med andra ord vara gravid ända till julafton!!!!

Detta har jag inte haft en tanke på innan faktiskt.. att jag kunde gå över tiden... det har känts sååå avlägset med tanke på att Emil kom på beräknat datum, och bm trodde denna skulle göra detsamma, om hon inte kom tidigare... Dessutom har man ju hört som jag skrev i tidigare inlägg, att barn nr 2 brukar komma ett par dagar tidigare än barn nr1...

Och inte har en enda tanke slagit mig att jag kunde få ett novemberbarn! Har ju varit sååå inställd på oktober! Oktober som är min månad, då jag fyller år, då snön kommer och mörkret lägger sig, då alla levande ljus tänds och då längtan efter julen sakta kryper sig närmare... Vad november för månad? En stressmånad!! Man vill inte göra av med några pengar, för de ska räcka till julklappar... man stressar inför adventskalender och adventsfika, det ska planeras och förberedas och handlas... och aldrig räcker tiden eller pengarna till... Haha, låter jag gnällig och pessimistisk? Ge mig några dagar så kommer jag älska november oxå ;)

Lite fundersam över bebisen är jag faktiskt... Jag är i vecka 40 nu... Hon är beräknad om 3 dagar... och hon har inte sjunkit ner i bäckenet... och jag vet faktiskt inte om det är vanligt eller ovanligt? Ingen bm har sagt "det är som det ska, detta är vanligt, hon kommer ju ut i vilket fall" utan de har bara sagt "vi får se när hon kommer, vi kollar om hon sjunkit ner till nästa gång"... Tanken har slagit mig att moderkakan är i vägen, att hon inte KAN sjunka ner, trots att moderkakan satt på rätt ställe under ultraljudet... Men samtidigt har jag hört att om den sitter fel på någon, så avvaktar de med beslut om kejsarsnitt för den kan flytta sig i takt med att magen växer.. Och som andragångsföderska finns det ju gott om plats i bäckenet, Emil har ju redan banat väg för henne?? Fine att hon inte fixerat sig, det gjorde inte Emil heller, han låg ruckbar sista veckan bara, innan dess rörlig, men han sjönk ner när han skulle... Så det köper jag, att hon ligger rörlig... men varför så långt upp????
Nej jag blir inte klok på det här, snarare orolig... Och som ni märker är jag duktig på att måla fan på väggen...!! Nu ska jag in på familjeliv och läsa och forska i trådar :P

... har bebis trillat ner ett späpp nu? Likt en polett i myntinkastet... Jag slet som ett djur, med svärmor som arbetsledare, i 4 timmar idag. Kände att det tog emot flera gånger, men eftersom hon sliter dubbelt så hårt och dessutom har ont i rygg, armbåge och knä samtidigt, så känns det inte som att jag har varken rätt att gnälla eller ge upp så lätt... Men när vi var färdiga så trodde jag att jag skulle ramla ihop en stund... Magen sved konstant i en timme nedtill, och sedan bökade bebisen på så mycket nedåt att jag satt och hoppade högt 70 gånger kanske... ont gjorde det iaf... när jag lägger mig senare (i vår ny-vitmålade, monterade, nybäddade säng som nu står I sovrummet) får jag försöka känna efter om hon sjunkit ner... vore så dags i alla fall!!!!

Läste ngnstan att bebis nr två brukar komma ca 2-3 dagar innan bebis nr ett... I morgon är det 3 dagar kvar...
Någon som vågar sig på en gissning? Följer hon mönstret, är hon punktlig som storebror eller får vi vänta tills hon fattat galoppen att det är dags att komma så lagom sent?

Efter allt jobb idag så fick jag besök av Mian. Vi ses alldeles för sällan nu och när det väl blir av har vi så mkt att prata om att det känns som att vi avbryter i förtid när det är dags att säga hejdå. Men idag hann vi med en hel del, både prata, äta på stan och kika lite på marknaden. Gjorde en av våra klassiker och åt på Via grande, vegetarisk taco såklart :) Blev lite fullt runt bordet då vi sällskapade med våra familjer, så Johan, Jens Emil och Tuva åt oxå gott ikväll, men det är ju som de säger, finns det hjärterum så finns det stjärterum :) Saknar lite tiden får 10 år sedan, då vi kunde sitta i timmar och äta, dricka kaffe, prata och röka(!!!) inne på ViaGrande... those were the days!!

I morgon blir det mera jobb, denna gång hos svärmor, vi utför byteshandel ;) De har köpt en halv älg till, så det blir till att karva, skära och rensa bitar och väga och paketera för min del... Hade roligt sist vi gjorde samma sak, så jag ser faktiskt fram emot det! Sen får jag och Johan lov att fortsätta här hemma, tiden börjar som bekant att sina... snart är hon här :O

Johan har väntat på sin tid för gastroscopi sedan i april. Nu har han fått den... morgonen den 28 okt!!
Om jag ligger och föder barn då, så måste ju Johan gå ändå? Annars får han ju vänta 6 månader till antagligen!

Ja, idag tycker jag saker och ting inte riktigt går min väg... And its all about me, me ME!!!

Uträkning utgår från dagens datum: Tors 22 okt 2009.
Din graviditet startade Ons 21 jan 2009.

Så ser det alltså ut så här långt. Hon verkar inte ha någon brådska att titta ut med tanke på att hon fortfarande ligger så långt upp. Idag var inte min barnmorska Katarina på plats utan jag fick träffa Elisabeth för första gången. Och jag saknade Katarina!! Var inte alls samma sak att prata med E tyvärr, och det är ju inte så konstigt... Katarina känner jag på ett helt annat sätt och hade henne förra graviditeten oxå. Idag kändes besöket mest bara hastigt och lustigt och jag glömde såklart att fråga massa saker... MEN det viktigaste fick jag ju iaf veta så jag ska inte vara missnöjd, även om det känns olustigt att inte ha den där trygga kontakten jag är van vid så här sista dagarna...

Iaf, när E kände på magen så utbrast hon ett "oj, väldigt rörlig!" och sa att huvudet är nedåt, och att det är en liten bebis jag har i magen. Ja, så nu sitter jag såklart och undrar om den är FÖR liten? Eftersom den har så mkt plats att röra sig fortfarande, har den inte växt som den ska? Men magen följer ju kurvan... Vad jag minns av Emil-graviditeten så hade han det trångt i magen siista månaden, ruckbar, han låg och klämde mot revbenen och han låg stilla, förutom några onda sparkar och armbågningar... Den här bebisen ligger både långt upp med huvudet och långt ner med rumpan, så jag har mycket plats åt revben, lungor och andra grejer i magen... Ena stunden känner jag sparkar nedåt ljumsken på höger sida och rumpan pekar rakt utåt, nästa stund sparkar hon på vänster sida och rumpan har flyttat sig dit hon sparkade nyss... Hmm.... Och hennes huvud finns ena stunden i vänster ljumske, nästa stund i höger ljumske... KNASBEBIS!! Jag förstår inte hur hon kan flytta runt så mycket? Min mage är inte större än förra gången, och med tanke på att Emil kom ut och vägde 3185g, hur liten kommer egentligen denna bebis vara, om hon kan dansa limbo i magen fortfarande? 5 dagar kvar... just nu känns det som att jag kommer få runt med magen hela vintern!!!

Igår fick jag höra att min arbetskamrat som skulle få en bebis samma vecka som mig, fött en pojke i lördags :) Superroligt att höra!

Idag fick jag nyss höra att Geir och Marit, våra kära vänner i Norge, som oxå skulle få ett barn samma vecka som oss, fött en pojke idag! De var beräknade till 23:e, så liten tjuvstart var det allt :) Det är Marits första barn och det ska bli så roligt att kunna följas åt med bebisarna framöver. Allt hade iaf gått bra och vi är superglada för deras skull såklart.

Men nu sitter jag här. Gravid och ensam, haha! Det är ju inte utan att jag blir lite avundsjuk... jag vill ju oxå hålla mitt lilla hjärtebarn i famnen...

Idag hade jag chansen att sova ut ordentligt. Satt ju uppe igår kväll med att fixa bloggen tills klockan var alldeles för mycket, så i morse när grabbarna klev upp och gav sig iväg till jobb och dagis, så låg jag kvar i sängen och myste. Ställde alarmet på klockan två timmar framåt och låg sedan och fick fart på tankarna.. så inte kunde jag somna om heller.... Utan det var bara att kliva upp och ta itu med saker och ting.

Jag har ju fortfarande inte fått ngt svar från Försäkringskassan ang. havandeskapspenningen... och idag har jag varit hemma med "havandeskapspenning" i över 40 dagar... Det som dragit ut på det hela är att mitt arbetsgivarintyg från carema dröjde nästan en månad (morr) och nu när de äntligen fått in det på FK så har de inte registrerat arbetsgivarintyget från Östersunds kommun... trots att jag skickade båda intygen i samma kuvert...!! De hittar det inte, det är puts väck borta hos dem! (Vilket betyder att jag måste beställa och skicka in ett nytt vilket kommer ta ett par veckor till...)

Så även om jag i stort sett fått ja till havandeskapspenning så vet de inte hur mycket jag ska få. Jag har bara sökt för Carema, så de måste beräkna min sysselsättningsgrad där, samt min sysselsättningsgrad inom kommunen, SAMT min totala sysselsättningsgrad för att avgöra hur många % jag ska få i just havandeskapspenning. Och så ska de beräkna min nya SGI, vilket de oxå behöver det saknade arbetsgivarintyget till... Sååå frustrerande!

Iaf, de sista 10 dagarna innan BF (beräknad förlossning) får man inte havandeskapspenning, utan man får begära vanlig föräldrapenning istället. Och för att göra det behöver jag min nya SGI...

Iaf, jag ringde FK i morse för att fråga hur jag skulle göra för att räkna ut den själv, det är ju lite krångligt med oregelbundna arbetstider och ob-tillägg osv... Men hon tyckte det lät som att jag räknat helt riktigt... och om nu inget missförstånd skett, så har jag höjt min SGI med över 80 000!!!! (Min förra SGI var botten...) Jag skickade iaf in en begäran om fp de sista 10 dagarna, från och med i morgon alltså, med min nya (ännu icke godkända)  SGI, så får vi se om de godkänner den!! Om den går igenom blir ingen lyckligare än jag! Det skulle betyda att allt slit på äldreboendet, alla kvällar och helger jag svettats borta från familjen i över ett halvår, skulle bli totalt värd varenda minut!! Det skulle innebära att jag slipper hanka mig fram med en inkomst på 5000/månad i föräldrapenning! Det skulle ge vår familj så oerhört mycket mera kvalitet! Jag skulle skrika rakt ut av lycka, och lättnad!! Åh... törs jag hoppas?

Ungefär 10 dagar kvar, sedan hoppas jag att lillfisan är här. Snart är graviditeten över och istället får vi en bebis i vår famn... Stora grejer det!! Är lite imponerad över hur det faktiskt fungerar... för att gå från gravid till ammande rent kroppsligt är inget jag ser fram emot... Hejdå fina hy och tjocka hår... hejdå starka naglar och utfyllda välformade kropp... Istället får jag säga hej till kraftigt ökas psoriasis, såriga bröstvårtor, avancerat håravfall, en rejält degig kropp, spröda naglar, torr och fnasig hud... and it goes on and on...

MEN som tack för all denna misär, får jag en bebis :) En liten perfekt rosenskimrande och gudomlig liten mjuk ängel... Med fingrar så små att man inte kan sluta titta, med en hud så mjuk att man inte kan sluta känna... Jag ger dig med glädje all livskraft min kropp snart ger ifrån sig. All näring och prunkande drivkraft, den får du ta med dig ut i livet lilla vän.. för  snart är det du som ska växa och vara vackrast av alla... Skitsamma om jag tappar allt hår och min kropp liknar bulldeg... med dig vid min sida kunde jag gärna ta emot 5 håriga vårtor på hakan om det krävdes... mysigt va? ;)

Det är finurligt hur det funkar... Snart är hon färdigbakad och redo att möta världen... Men, vad jag längtar!