liahspladder

Jag läser Breaking Dawn och måste ta en lugnande paus innan Bok 2 påbörjas....
Jag är säkert inte ensam om första reaktionen;
"wtf BOK TVÅ?! jag kan inte skita mindre i Jacob just nu..."

(men ok, jag kanske får äta upp den tanken senare, om det nu inte visar sig vara en skitbok..)

Idag är båda barnen hemma sjuka. Emil har feber och Meja har varit magsjuk lördag/söndag, så vi tar det lugnt hemma. Jag vabbar, och sparar ett par stämplingsdagar under tiden.

Helgen som gått har varit fin trots sjuka barn. Johan har varit i England på en av världens största flugfiskemässor och marknadsfört Fat Trout Explorer. Han kommer hem i morgon. Jag och barnen hade massor av planer för helgen men fick avboka allt... En sleepover hos svärföräldrarna på fredagen, en middag hos Kronbackarna på lördagen och ett barnkalas på söndagen... Så tråkigt... Det är ofta som barnen är sjuka på helgerna tycker jag... Sluta med det ;)

I torsdags fick vi finbesök, Maria och lille Melker som nu hunnit bli 4 månader. De renoverar sitt badrum så de fick kvarta här över helgen. Det gick ju bra tills Meja blev magsjuk, men eftersom de redan träffats och Meja bara kräkts (2 ggr) på dagtid när de varit ute på promenader så stannade de över helgen ändå. Och det har varit så roligt! Och full rulle från morgon till kväll. Inga barn sover samtidigt och de väcker varandra om vartannat, hehe, men det var kul att prova på! Nu har de åkt hem till hennes föräldrar för att spendera veckan i Bispgården och vi har åter igen hemmet för oss själva. Lite skönt att ha ett dygn för oss själva innan Johan kommer hem oxå. Emil gillar t.ex. att sova i vår säng när han är borta, men nu i helgen har vår säng varit utlånad till M & M så han har inte kunnat det ännu. Men inatt får han som han vill och då blir det bokläsning, och benbrottning och täck-krig... (Emil ligger och snurrar halva nätterna och snor täcket och kastar benen över mitt huvud...)

Solen skiner idag. Älska!!

*Helgen

Vi åkte glada i hågen till Trondheim på lördag vid lunch, Meja var äntligen frisk! Pappa fyllde 65 den 20:e så med bukett, choklad och flera korsordsböcker for vi för att uppvakta honom. Emil hade skrivit ett eget kort till morfar från honom och Meja med.

Resan tog tid, nästan 2 timmar längre än den gör på sommaren(då den tar ca 3 timmar), lite drygt för chauffören kanske, men eftersom det inte är jag som kör så går det väl för sig ;) På plats hugger vi igång med middagen, min faster Carina var även hon på plats, och barnen busade med alla vuxna så glatt.  Vi fick helstekt fläskfile, champinjonsås och pommes till middag, och smarrigt vin!

Vi brukar sova i två sängar när vi hälsar på, men pga fler besökare så blev vi placerade i en säng. Johan tog en extrasäng i vardagsrummet. Jag och barnen fick ta pappa och Randis säng. Nattade Meja först, lite oroad över att det inte skulle funka, då hon inte sovit med oss sedan hon var 7 veckor gammal. Och Emil har hon aldrig sovit bredvid... MEN tji fick jag, för hon somnade som en ängel och vi andra njöt av kvällen en stund till. Emil nattades och det gick bra det med. Puh. Kvällen fortsätter till natt. Jag är precis på väg att lägga mig när Meja gråter till. Och cirkusen är igång. Det ska pratas (högt) det ska fäktas (med vassa oklippta naglar) det ska sparkas (allt för att inte somna) det ska klämmas på storebror (vadå, varför ska han sova?) det ska snurras (alla håll och varierade positioner är bra, utom liggandes stilla)... Och så fort hon håller på att somna av utmattning, så rycker hon till och börjar om... Och så fortsätter hon hela natten... Tror vi totalt sovar två timmar... Och jag vaknar med säkert 400 nya gråa hårstrån... Trött!! Emil dock, som genom ett under så vaknar han inte alls under natten. Viftar bort henne en gång bara när jag inte hann fånga henne flygandes i luften...

På söndagen är det mesta i ett töcken... Jag är dumihuvudettrött och måste vila en stund mitt på dagen. Sedan är det dags att åka. Känns tråkigt att vi kom och åkte på en gång, men jag tröstar mig med att barnen fick träffa morfar och Randi... Jag har ju träffat pappa i 28 år ändå :) Och fler kommer det bli! Resan hem är monsterlång, på norsksidan är det snöras och översvämmningar på vägarna, på svensksidan är det bättre före tack vare bristen på salt... och vi lyckas komma hem precis innan blixthalkan slår till och det är skönt. GODNATT.


*Mejsan

Skyndar oss till bvc på morgonen. Vägning av tösabiten. Och det var inte så illa som jag trodde. Hon har planat lite på kurvan men helt inom ramarna. Puh. Hon är blyg för sköterskan och gråter så fort hon kommer 30 cm ifrån henne.. vilket får mig att undra hur det ska gå på dagis... Meja brukar inte reagera alls eller bli blyg för främmande människor, men nu närmar hon sig 1,5-årsåldern och det är ju allmänt känt att de är extra känsliga just då... Iaf så väger hon 9,070 kg och mäter 75 cm.


*Inskolning

Äntligeeeeeen! Jag som för ett par veckor sedan var riktigt nervös inför inskolningen har nu släppt det och vill bara komma igång. Sen om jag är redo att lämna henne där sen, det vette tusan, men nu har vi kommit ett steg närmare och än så länge känns det ok.
Det känns lite stökigt med Mejas allergi dock. Alla verkar tro att hon är laktosintolerant. Jag måste verkligen vara övertydlig och poängtera om och om igen, att hon inte får äta någon mjölk över huvudtaget, inkl. laktosfria produkter som visst innehåller mjölkproteiner... Och lite knepigt känns det, mjölkproteinallergi är ju rätt vanligt ändå så de borde ju stött på det tycker man?
Men roligt har hon tösen. Är inte brydd för någon och är helt lyrisk över alla leksaker :) Så det ser ut att bli en rolig vecka.

Min bästaste syster tog en serie bilder som jag ÄLSKAR än idag.
Jag bjuder på de snyggaste ;)

LOVE
Jag saknar dig var dag!






Och Johan, han skickade bilder han med, och långa långa vackra mail...
Han kan när han vill ;)
<3

Sitter oväntat ensam framför Let's Dance. Johan och Emil åkte och hämtade vatten hos Johans föräldrar och skulle handla gotta på vägen hem. Och de skulle såklart vara hemma före kl 20. Men vart är de?

Som tur är räddade Jessica Almenäs stunden. Hennes klänning är ju värd att applådera ikväll!!!

Mitt resultat:

Lite skrämmande är det hur beroende vi är av myndighetspersoner och personer inom sjukvården. Och inte bara beroende av deras utbildning utan även av deras personligheter... Och mina erfarenheter av det, är att inte lita helt och fullt på den information du får. SAMT att det är väldigt viktigt att vara med i matchen och veta så mycket som möjligt om de ämnen det rör sig om.

Det blev skrämmande tydligt i somras när min kära morfar var dålig och inlagd på sjukhuset. Han och mormor fick olika besked beroende på vem de pratade med,  och försökte förlita sig på att sjukvårdspersonalen läste hans journaler, men nej, det var det vissa som inte gjorde... Min moster var med dem på sjukhuset och fick JAGA personal som skulle ge min morfar den vård han behövde och hade rätt till. Hon fick jaga dem med blåslampa för att få svar, och information om vad som pågick. I slutändan fick hon beröm av en läkare för att hon varit med under resans gång och för att hon höll sig uppdaterad och hjälpte till. Va, De, ansåg att min moster, som jobbar med datorer, hade hjälpt till! Vi är många inom familjen som anser att morfar fortfarande varit med oss idag om det inte slarvats med hans vård i början när han sökte vård för en småsak. Därför är jag övertygad om att man ALLTID ska veta vad som pågår. ALLTID läsa på och veta hur man går tillväga beroende på olika scenarier.

Därför blev jag frustrerad imorse när jag pratade med en distriktssköterska på hälsocentralen i morse och hon säger till mig att ge Meja majsvälling. Men den innehåller väl mjölk, säger jag, då vi nyss pratat om hennes mjölkproteinallergi. Nej, den är mjölkfri, och du bör hellre ge henne den, än den andra mjölkfria vällingen som säkert har mera fibrer i sig, svarar hon. Jaha, jag var säker på att majsvällingen innehåller mjölk, som de andra havre- och ris-vällingarna? Nej, den är mjölkfri, så ge henne den.

Sedan ringer dietisten sekunden efter jag lagt på luren med distriktssköterskan. Hon blir arg och frågar vem jag pratade med när jag frågade henne om majsvällingen, enligt dietisten så FÅR distriktssköterskan inte säga att majsvällingen är mjölkfri eftersom den INTE är det!! Hon poängterade att Meja är magsjuk med diarréer, om hon då dessutom skulle dricka majsvälling skulle hon få diarréer på grund av det i flera dagar... Hon skulle alltså kunna bli allvarligt sjuk med vätskebrist då hon redan varit dålig i 8 dagar... Inget jag inte redan visste, men den där distriktssköterskan borde man nästan ringa upp... Helen och Markus, vart är ni när jag behöver er? ;)

Status på Meja då. Hon har inte ätit på flera dagar, ingen, mat, ingen välling, en halv smörgås på sin höjd. Och antingen kräkts eller skitit ner sängen varje natt sedan i fredags, men inget på dagarna. Vi har slut på sängkläder då vi fått byta, byta, byta, så idag försöker jag tvätta undan lite så vi har något att byta med inatt... På dagarna är hon lite tröttare än vanligt, men inte påtagligt, och leker och är glad emellanåt, men hon är förstås mycket gnällig och vill vara mycket i famnen också. Vi försöker pytsa i henne vätskeersättning och välling och proviva, och för vätskeschema eftersom, så snart borde vi ha ordning på torpet tycker jag, annars får vi nog lämna över handduken till sjukvården...

Springer snart och trasslar in fingrarna i Maria K's fagra hår. Ikväll slingar vi. Och imorgon ska vi spendera X antal timmar till med håret. Är så himla roligt att kunna hjälpa till med såna här bestyr... Och ännu roligare är det när Sune plockar fram gitarren och spelar och sjunger samtidigt... Då skulle jag kunna stå hela dagar utan bekymmer :)

Om jag en dag jobbar på salong, då ska jag införa livespelningar med Sune ;)

Igår kväll blev det även pizza hemma hos Micke och Sandra, som också de trotsade mina tvivel om smitta och bjöd hem mig och barnen, och glad är jag för det för jag har knappt varit utanför dörren sedan i måndags! Att få komma bort en stund, få äta GOD pizza (fan vad de skärpt till sig här på Princess, nu är de förut flötiga pizzorna riktigt bra!) och prata med trevliga människor och höra hur bra barnen leker, det är en fin kväll det!! Lite Fångarna på fortet på det och Emil var ju i himmelriket. Meja sov gott i vagnen under tiden. Och jag fick tanka mitt energikonto lite, med både mat och trevligheter.

Vanligtvis såna här dagar då vi är hemma på grund av sjukdom och inte har något inbokat på förmiddagen, då kan vi kila runt här hemma i pyjamasbyxor tills efter lunch, och SEN börjar dagen.
Men idag vände vi på steken och pallrade oss in till stan (banken, postärende, och mathandling) vid 10 tiden och var hemma lagom till lunch. Riktigt skönt att komma hem och veta att man har gjort alla ärenden, och slippa veta att man ska iväg sen och måsta planera in sovtiden och mattider med det...

Kanske ska förtydliga att vi inte är sjuka längre men det kändes onödigt att gå på inskolning dagen före helg, så vi höll oss hemma, så ingen behöver tro att vi kutar runt med magsjukebakterier i matäffären osv... Mötte Sara på banken som vikarierar på barnens förskoleavdelning och hon tog en ordentlig omväg runt oss och skrattade... Tack för den pestpiken ;) Nu tillhör ju hon den mest magsjukerädda syskonskaran i världshistorien(haha Mari) också så ingen av oss tog illa upp, det var bara roligt :)

I helgen är Johan i Mariefred och jagar vildsvin. Nöff nöff. ( Här skulle det vara roligt med ett skämt om att han omger sig med likasinnade, men jag är snäll idag så jag låter bli ;) )
Jag och barnen har inga planer då vi reserverat helgen för sjukdom, men nu när vi alla är friska skulle det vara kul att hitta på något! Får se vad det blir :)

Senaste dagarna har det i mitt huvud rört sig mycket tankar om våldet mot unga flickor. Och droppen kom väl när vår väns 17-åriga dotter helt oprovocerat blev överfallen av två okända skrattande män och misshandlad för några dagar sedan. Jag - kan - inte - förstå - det.....

Jag har en lillasyster som är 17 år. Som precis spenderat flera dagar här hos oss. Hon är ofta ute med kompisar, åker in till centrum och går på fester ibland. Överfallen kan hon bli precis när som helst!! Jag bad henne be sin far att skaffa henne ett överfallslarm, men det känns inte okej...
Hon SKA inte bli överfallen helt enkelt. Inte behöva skydda sig mot förväntade överfall...

Kolla in dessa länkar, gärna alla:

Prata om det

Så slipper vi bli våldtagna

Dina ord kan skapa förändring

Ja men är man sambo eller gift får man väl ställa upp?

Måste ha slagit slint

De förmedlar bättre den känslan jag har, och det jag vill att ni ska fundera över. Kanske ni har varit med om det själva? Kanske ni har en dotter ni vill ska slippa detta? Kanske en son som ni vill ska agera annorlunda? Eller en ung syster som lever med överfallshotet varje dag?

Jag sa till min syster att jag hoppas att hon och hennes kompisar pratar om detta. Att de säger ifrån om de ser några oegentligheter. Att skolan pratar om detta, att lärarna informerar om ämnet. Hon sa att Nej, lärarna/skolan pratar aldrig om sånt, eller att eleverna dricker och festar..

Jag mailade rektorerna på hennes skola idag, och ställde mig frågande till deras ansvar i frågan, hur ser de på saken att föra en dialog med undomarna? Hellre innan än efter ett överfall? (Mamma bli inte orolig, jag skrev med stor eftertänksamhet.) Hoppas på gensvar. Det här klimatet pojkar och flickor emellan är något som har gått snett för länge sedan.
Och det här är ALLAS ansvar.

Jag och barnen har en riktig mysdag. Vi har inte gjort någonting förutom att leka, mysa och lata oss tillsammans. Och ingen har gråtit eller varit arg. Jag är i paradiset med mina små hjärtan :)

Johan är i Namsos hos Geir m. fam. De fixar och donar inför företagsstarten, det ska fotograferas, planeras, testas mat, pratas flugfiske, skrivas presentation osv. Han är nog också i paradiset... där någon lika ivrigt som honom pratar, äter, sover och andas flugfiske ;)

Vi ska nu ta och byta pyjamasarna mot några andra slappa kläder och gå på okq8 och köpa lördagsgodis.

Jag har tyckt illa om min dator de senaste månaderna. Den har varit seg och allmänt trist... Har hela tiden beskyllt mitt mobila bredband som varit än segare...
Till häromdagen då jag kopplar in det fasta bredbandet i hopp om att datorn ska spinna fortare, bara det att datorn förblev lika seg... Det ska inte ta en timme att installera ett program med 100Mb lina..

Så jag har nu varit snäll mot min dator och städat den. Avinstallerat flera stora program, tömt papperskorgen som innehöll 4 Gb skit, tömde alla kakor och cashen och nu spinner den som en myyyycket nöjd (snabb)katt.
Kunde ju kommit på det tidigare? Min dator är ingen värstingdator så det är knappt att den klarar stora program som ligger och kör underprogram... Men nu är den botad, och jag tycker om min mini igen :)

Längsta helgen på jagvetintehurlänge, men oxå den roligaste på ett bra tag! Fullt upp har det varit, och många skratt har skrattats :)

Tjejkvällen i fredags var perfekt upptrappning från småbarnssmåbarnsmåbarn till en festligare tillvaro. (Läs FESTligare, inte roligare för småbarn är fan oxå roliga). Härliga Carro, Marina, Alex och Sandra kom och vi hade riktigt trevligt. Söta Marina och Anna (som inte kunde komma) hade med sig urfina blommor till mig som tack för inbjudan, hur snällt?
Kvällen blev sen och bjöt på mkt prat och skratt och sedan när det var dags att sova så slog det mig att Hey, jag kan ju slagga på soffan! Kändes jäkligt lyxigt måste jag säga ;)

Lördag då. Ja jag vaknade ju på soffan någon gång på morgonkvisten, men eftersom jag oxå somnade någongång på morgonkvisten så bestämde jag mig för att sova vidare i sängen. Familjen var ju hos Johans föräldrar så jag hade alla möjligheter att sova bort dagen. Sköööönt.
Familjen kom hem strax innan Emil skulle på 4-årskalas, Johan följde med medan jag och Meja tog det lite lugnare. Jag började så sakteliga göra mig klar för kvällen. Hann mysa med Meja i dryga 2 timmar innan det var dags för henne och Emil att åka ut till farmor och farfar igen. Sa hejdå med ett blödande hjärta... lillskruttarna <3

Vid 16-tiden började det trilla in lite folk här hemma, ölkorkar sprättes och musiken pulserade... tills Johan sänkte musiken... det var tydligen svårt att sitta och tjöta om massa jakthistorier samtidigt... öööhhhh ;) Strax efter 18 åkte vi i taxibuss till Marité. Haha, den kvinnliga chauffören asgarvade hela vägen dit, hon tyckte tydligen vi var ett festligt gäng ;) Mottagna blev vi av Micke Och Carla, de två 30-åringarna som höll i tillställningen, en välkomstdrink senare så var festen igång, och fan vilken grym kväll :)

Idag. Vaknade pigg som en mört. Tror min kropp gillar när jag dricker alkohol, hehe... Normalt dricker jag ett glas vätska om dagen (jag veeeeet) men när jag festar så dricker jag miiiichet mera, och därmed så lider jag inte av bakfylla, för min kropp blir inte uttorkad. Smart teori ;) Dock inte utträknad...

Ut till svärförädrarna och kramas med barnen. I ca 5 minuter, sedan klippte jag svärmor, 5 minuter efter det klippte jag svärfar, 5 minuter efter det åt(kastade i oss) vi middag, 5 minuter efter det stack vi till bakstugan(alla som läste bakugan ropar hej!) för att baka årets julsats med uuunderbart tunnbröd MUMS.

Nu. Har jag precis kollat på Beck. upplivande att se en Beckfilm som jag inte sett förut. Ganska fantastiskt! Gunvald <3 Men nu när den är slut så ska jag sätta igång och baka Lussebullar. Luciavaka ftw!!

Imorgon. När vi vaknar så drar vi till svärföräldrarna och lussar med utklädda barn och nygräddade lussebullar :) Sen på kvällen blir det luciafirande på dagis.

Men seeeeeeeeen. Sen börjar vår helg. Då fan ska de vilas och mysas och bara vara <3 Jada jada, himla pladdrande jag vet... Slänger in ngn bild sen :)