liahspladder

Nu sitter vi och kollar på Eragon. Perfekt lördagsunderhållning faktiskt. Speciellt med en mysig sambo, lite hjortronglögg och pepparkakor med ädelost som ackompanjemang :)

Dagen har varit härlig.. trots att det inte alls blev som jag tänkt mig. Jag hade planerat en tidig morgon med julstäd, eftermiddag med pepparkaksbakning och kväll med julpyntning. Istället blev det en försovning, djungelhuset, middagsbesök och myskväll helt utan pynt... Men dagen har varit välbehövlig. Trevlig och lättsam. Fler såna dagar tack! Och i morgon... blir det julpynt!

Ett helt inlägg tillägnat bröstmjölk och tuttar, så om det anses ointressant eller kymigt, hoppa över att läsa :)

Det har ju  som varit lite fram och tillbaka det här med Mejas vikt, ni vet att hon först ökade dåligt första veckorna i livet, sedan blev vi inlagda på sjukhuset för att hon hipp som happ minskade i vikt.

En läkare sa att det antagligen var för att hon var så liten, och att hon helt enkelt inte orkade äta en hel måltid, därav minskade mjölkmängden(eftersom den hela tiden anpassas efter åtgång) och till slut så fick hon i sig för lite.... Detta kändes rimligt, och på ett sätt skönt, för då var det inte på grund av att mjölken var dålig eller på grund av att jag inte producerade tillräckligt...

En annan läkare sa tvärtom, att hon ökade dåligt/minskade i vikt på grund av att jag producerat för lite mjölk, som en följd av att jag varit sjuk, kombinerat med att mjölken inte innehöll så mycket fett. Och detta kändes så klart hemskt... för då var det ju mitt fel, min kropp gjorde fel och dög inte till att mätta mitt barn... hemska tankar!

Idag känns det som att läkare nummer ett hade helt rätt. När Meja äter så somnar hon. Jag får väcka henne flera gånger för att hon ska äta färdigt. På slutet får jag ligga och pilla på henne hela tiden för att hon inte ska somna djupt, men tillslut så går det inte längre, som somnar som en stock, och hela denna procedur tar ca en timme... Men nu på slutet har jag tänkt om. Tidigare så lät jag det vara så, trodde att hon ätit färdigt... Men nu gör jag alltså annorlunda. Efter hon somnat som en stock så tar jag och pumpar ur brösten ordentligt, och visst finns det mjölk!! Och tack vare att jag pumpar, så minskar inte mängden. Sedan väcker jag henne med ett blöjbyte, sedan får hon äta det sista på flaska. Med andra ord så tror jag läkare nummer ett hade rätt, att hon inte orkade äta, vilket gjorde att mjölken minskade = hon fick inte i sig det hon behövde...

Och det här med att det tar över en timme för henne att äta... det stjäl oerhört med tid!! Och på kvällarna då hon äter oftare, så får jag inte göra annat än att amma... och jag vill ju faktisk göra annat oxå!!

Så nu har jag tänkt att jag ska prova att pumpa ur hela måltider, och ge henne hela måltider på flaska. I alla fall några måltider/dygn, som t.ex på kvällen och något på morgonen... Detta gör att jag ser hur mycket hon får i sig, samt att hon äter sig mätt, sover bättre och att jag får tid till annat än att bara amma/vagga/bära....

Tänk om detta funkar... Då kanske jag inte behöver ge henne mjölkersättning? Jag ska inte hoppas för mycket, för det kan mycket väl vara så att jag har en lightversion av bröstmjölk i tuttarna... och då behöver hon ju extra i form av ersättning för att öka som hon ska... Men om det vore så väl att hon bara behöver ersättning ibland och inte efter varje måltid, ja då blir jag en glad mamma!!!

Iaf, vid denna tid på dygnet så brukar Meja vara svår att nöja... Det ska ätas och bäras och vaggas, om och om igen, till minst kl 24, då hon kanske somnar för natten....
Men ikväll klockan sju så gav jag henne en hel måltid bröstmjölk på flaskan, och hon sover som en stock.. i sin säng! Inte i min famn.. inte på Johans bröstkorg... utan i - sin - säng...! Så nu ska vi se hur detta utvecklas...

Sitter och gungar Meja på min axel. Hon tjorvar lite som varje kväll. Äter mkt och helt omöjlig att lägga ner. Spelar ingen roll hur trött hon verkar eller hur gott hon ser ut att sova... lägger jag ner henne så vaknar hon efter 3 sekunder... Men men.. snart äter hon för sista gången ikväll och då kan vi sova gott sedan.

Emil kom upp en stund efter han lagt sig.
"Mamma - tänk om min mössa kommer upp i sängen!" (Han fick en ny blå spindelmannen-mössa i fredags)
"Men Emil, mössan kan ju inte gå?!"
"Jo, den kan det, jag drömde det, tänk om den kommer! Jag är rädd" gräter han...
Pratar lite sans med honom och kramar om honom så gott det går med Meja liggandes i famnen. Följer med honom på rummet och säger att han får ha sänglampan tänd. Då tittar han på gosedjurshögen som ligger under hans loftsäng.
"Mamma (med skräck i blicken) tänk om GRODAN kommer upp i sängen då...!!!"
"Men här (räcker honom en liten pippi-docka) låt Pippi sova hos dig då, hon är ju starkast i världen?"
"Men mammaaaaa, hon är ju inte på riktigt...!"
"Det är ju inte grodan heller?" (Sparkar till grodan lite lätt så den dåsar i golvet)
Emil funderar ett tag och säger sedan hulkandes
"Mamma, jag träffade riktiga pippi på semestern, där i villa villerkulla (han tänker på besöket på ALV förra sommaren) och mamma... åhhhh, jag önskar att riktiga pippi var här...."
Vad gör man som mamma då? :/
Det hela slutade iaf med att han la sig tillrätta och somnade, men inte innan jag lovat hålla koll på mössan och stängt hans dörr ordentligt så den inte kan komma upp i hans säng... huvva, vilka hemska tankar...

Johan är inne i stan och kollar på ngn fotbollsmatch på O´Learys... kul för honom. Det tycker jag på riktigt... men fy vad allt blir mkt bökigare när man är ensam hemma på kvällarna.... Särskilt när Meja inte nöjer sig så lätt och Emil går igenom ovanstående skräckupplevelse... Missade Desperate housewives gjorde jag oxå... igen! Tänkte poppa en påse popcorn till NCIS, men den påsen ligger fortfarande i skåpet och programmet såg jag inte alls... Så jag får kanske vänta tills Johan kommit hem igen, vilket han borde göra strax? Sen ska jag kolla på DH och äta popcorn :)

Och där kom min sambo hem :)

Varenda kväll är det samma visa... ett enoooormt sötsug eller bara ät-begär bara kastar sig över mig när jag sitter i soffan. Innanför näthinnan ser jag syner av kakor, godis, snacks, juicer, frukter... you name it!! Är det läskande och söt, så vill jag ha det! Igår hade vi inget godis hemma, så jag kastade i mig två havrekakor, två kiwifrukter, två clementiner och en apelsin :O Och just nu funderar jag på vad sjutton jag ska köpa på okq8 innan kl 22 när de stänger... Lite godis och 1 L ananas/apelsin juice lutar det åt...

Och jag som vill komma i de klänningar jag köpt till jul och nyår!! Hmm... När jag var höggravid och plufsig och hade en riktigt stor mage, så trodde jag av någon outgrundlig anledning att alla kilon bara skulle trilla av mig lagom till jul... Det var ju ändå två månader jag hade på mig... Trots att jag mycket väl så här i efterhand minns de där 5 sista kilona som hängde kvar i ett år efter Emil fötts... Vad fick mig att tro att det skulle vara annorlunda denna gång? Wishful thinking som gick överstyr...

Jag provade nyårsklänningen en vecka efter förlossningen, haha, bara för skojs skull... bara det att det visade sig att det inte var så skoj ;) Underkjolen fick jag knappt över höfterna, och att få igen dragkedjan på klänningens överdel var bara att glömma... Sååå, hur jag ska lyckas med detta magiska trick innan nyår är idag en gåta... men jag har en iaf vision om att ta rediga morgonpromenader från och med nästa vecka, efter jag lämnat Emil på dagis.

Och nu... så knatar jag iväg till macken... vill ha ngt sött!!

Förra gången vi vägde Meja (i fredags) så hade hon ökat 40 gram på 3 dagar...
skitdåligt...
hon skulle ha ökat minst 75 gram.

Idag vägde vi henne igen.
Nu hade hon ökat 190 gram på 3 dagar!!

Härligt, det går bra nu :)

I morgon ska jag befinna mig på bvc klockan 10. Jag som brukar kliva upp klockan 12 på dagarna... :O Ja, vi har verkligen vänt på dygnet jag och Meja. Vi kommer inte i säng särskilt ofta före kl 02, ofta senare faktiskt... Sedan gör vi ju inte så mkt mer än ammar och sover om vartannat, så vi ligger och drar oss tills det börjar kännas olagligt, vilket det börjar göra mitt på dagen :P

Men i morgon är det alltså andra bullar! Dessutom så kommer Emil vara hemma från dagis i morgon (planeringsdag) så vi får pallra oss upp strax före 8 så han får i sig frukost och kommer igång. Men det fixar vi nog! Och om vi fick till lite bättre rutiner här skulle ju inte skada. Emil får gå heltid på dagis nästa vecka oxå, men sedan blir det 15 timmar/vecka som gäller, så då vore det bra om jag och Meja är redo...

Efter bvc besöket så åker vi nog in till stan. Tänkte försöka få tag på barnens farmor och se om hon har tid att ses, hon jobbar ju inte fredagar. Har inte träffat henne sedan vi kom hem från gyn/kvinnokliniken och det är snart två veckor sedan. Ovanligt länge sedan om vi ser det ur träffa-svärmor-perspektiv! Om jag känner henne rätt så vill hon gärna snusa på Meja och krama om Emil lite, så det hoppas jag vi lyckas styra upp i morgon.

Och så tänkte jag spana in lite julklappar och pynt och låta mig inspireras av lite julkänslor... Att första advent står runt hörnet gör mig lite stressad, för jag känner mig inte riktigt med i matchen... men jag vet ju om att det ska fixas med julstrumpor, luciautstyrslar och julkortspyssel... för att inte nämna lussekatter och pepparkakor... och att pynta hela hemmet som fortfarande inte är färdigt (!!!)... men en sak i taget eller hur? Så först får inspirationen komma ikapp mig, och det tänkte jag skulle hända i morgon, i lugn och ro, strosandes på stan... (tränger bort föraningen om en gallskrikandes baby i barnvagn och en totalt hopplös 3 åring som gömmer sig i varenda butik...) det här blir nog precis som jag tänk mig ;)

Nu har vi varit hemma ett par dagar och jag börjar märka tendenser till en dygnsrytm hos Meja. På morgnarna och förmiddagarna sovs det mycket, och äts ca varannan/var tredje timme. På eftermiddagarna har hon en kort kink-period innan det stora ät-racet drar igång. Då äter hon helst varje timme, och kanske någon längre paus emellanåt, om hon vyssjas metodiskt i upprätt ställning. Sedan framåt 24-tiden så kan vi gå och lägga oss, men hon somnar inte utan att äta(snutta) på plats, sedan äter hon kl 2, sedan sover hon faktiskt ända till kl 6... och efter det börjar dygnsrytmen om på nytt.

Jag längtar tills hon accepterar nappen. Skulle vara skönt att få till en bra nattningsrutin, men som det är nu accepterar hon inget annat än att äta sig till sömns... Nappen grimarserar hon bara åt, och knuffar ut den med tungan direkt... Hoppas det bara är tillfälligt, för jag vill då inte bli ngn napp åt henne... Det snuttas tillräckligt som det är...

Ny vikt idag, och lillpruppan väger nu över 3 kg! 3040 gram för att vara exakt. Så det verkar som att det funkar bättre med amningen och det lättar mitt mammahjärta enormt mkt... Det tyngs lite av att behöva tillmata henne med ngn portion mjölkersättning per dygn, men det viktigaste är ju att hon växer som hon ska.

Och ja, det blir mkt bebis-inlägg nuförtiden. Det kan bero på att jag andas bebis 24/7 nuförtiden. Det är en aning påfrestande, och samtidigt alldeles underbart. De rosa molnen fortsätter att pryda vår vardag som små mjuka kuddar :)

Och vet ni? Jag är så himla bebis-ifierad att jag glömde bort Desperate housewives ikväll... Ve och fasa! :O

Idag kom vi hem från sjukhuset igen. Jag har skämtat lite lättsamt om att vi borde få klippkort dit, men nu vill jag faktiskt att vi ska slippa åka dit igen! För trots att det är skönt att bli omhändertagen av väldigt kompetenta människor, så hamnar man ju inte på sjukhus om allt är som det ska... och nu vill vi slippa mera strul...

I fredags så gick vi ju till bvc för att väga Meja. Och hon hade minskat i vikt stackaren... Det plus att hon ökat dåligt i huvudtaget senaste veckan gjorde att vi blev inlagda på avd 109, på neonatal. Och där fick vi konstaterat att jag hade för lite mjölk, och det mest troligt som en följd av mjölkstockningen och livmodersinflammationen. Att ha hög feber i nästan en vecka kräver mkt vätska och energi av kroppen.. Och mjölkproduktionen likaså, så när jag var sjuk så räckte inte reserverna till att producera tillräckligt med mat till Meja, och det i sin tur gjorde att hon åt mindre och mindre, vilket minskade produktionen ännu mera... och tillslut gick hon alltså ned i vikt...

Så Meja har spenderat helgen med att äta, äta, äta och äta. Både bröstmjölk och lite babysemp. Och så har hon sovit rätt bra, och dessutom varit otroooligt snäll. Och jag har spenderat helgen med att amma, vila, amma, pumpa ur, amma, dricka vatten, amma, pumpa ur, dricka vatten, vila, amma, amma osv.osv... Och så har vi vägt Meja. Före varje amning och efter varje amning, för att mäta hur mkt hon fått i sig.

Resultatet av detta blev att jag fick mera mjölk, Meja ökade i vikt till slut (igår sjönk vikten ännu mera, men imorse tog hon igen det med besked.) och så visade det sig att när hon är ordentligt mätt så gnäller hon inte alls, eller gapar efter mera mat... Ni som träffat henne har sett att hon sett ut som en fisk så fort hon varit vaken, ständigt gapandes efter mera mat... men helt logiskt så är ju en mätt bebis; en glad bebis! Så idag fick vi åka hem och det känns både skrämmande och skönt.

Skönt för att det förstås alltid är skönt att komma hem. Jag har saknat både Emil och Johan massor, och det har inte känts så roligt att först spendera 3 dagar på bb, sedan nästa helg på gyn, och tredje helgen på neonatal... det har blivit mkt tid borta, och jag vill att min familj ska vara hel... inte halv varenda helg...

Men det känns oxå skrämmande... För här hemma finns ingen våg... Helt plötsligt har jag ingen aning om hur mycket mat hon får i sig... Att lita på sin egen förmåga är inte lätt när det alldeles nyss visade sig att den inte räckte till... hur vet jag att den gör det nu? Jag oroar mig för att mjölken ska sina igen, och så oroar jag mig för att själva oron ska störa ut hela produktionen... Och känslan av att inte kunna mätta sitt barn är ganska hjärtskärande i huvudtaget... att inte räcka till... MEN nu hade hon ju ökat... så vi får hålla ut tills nästa vägning!

Och så sitter vi här i soffan ikväll. Meja är snäll som ett ljus och sover och äter... men när jag ammar henne så ligger hon nästintill och skriker vid bröstet... av frustration... för att det inte kommer tillräckligt med mjölk... suck!! Som tur är har jag fryst in råmjölk som jag pumpade ur första kvällen sdan vi kom hem från bb. Efter två amningstillfällen har jag fått ge henne extra bröstmjölk på flaska... känns bra att kunna mätta henne, men hur gör jag när när sista flaskan (finns 1 kvar) är slut?

Innan vi åkte hem idag hyrde jag med mig en bröstpump från bb. Desto mer jag pumpar ur, desto mer ökar produktionen, och visst har jag pumpat sedan vi kom hem... men ändå ligger hon och skriker, grymtar och frustar när hon äter, tillslut skriker hon rakt ut...

Ja... visst går det bra för oss ;) MEN viktigt att tillägga: Jag är väldigt tacksam för att vi ändå har det så bra, och att vi inte varit inlagda på grund av värre anledningar. Ingen av oss har behövt ha ont eller varit ordentligt dåliga, vi har bara behövt lite hjälp på traven, och allt har gått smidigt och bra.
Jag tänker på de som har det värre, vars liv balanserar på en skör tråd... på de som sörjer sina förlorade kära... på de som får spendera veckor eller månader liggandes och stirrandes på samma gardiner, det är så många olika öden som passerar på ett sjukhus... Det är så lätt att vi glömmer bort att vi har det bra... och jag är så tacksam för det.

Nu har lilla Meja varit hos oss i 15 dagar. Och det har varit 15 härliga dagar, om än lite kantade av sjukdomar osv, men inget som tagit udden av den där känslan man kan likna vid att sväva på små rosa moln :)

Sist vi var på bvc så hade hon ökat bra i vikt. I morgon gör vi en ny vägning, och det ska bli intressant att se om vi får tummen upp eller tummen ner... Äter gör hon iaf... ofta och länge...  Om hon fick bestämma skulle hon äta konstant... Förhoppningsvis så går hon över 3 kilo imorgon :)

Annars här hemma så lunkar livet så sakteliga på. Emil får vara på dagis och stormtrivs med att busa med polarna och pyssla och måla och vara ute i kylan, han är snällare än någonsin och en väldigt omtänksam storebror.
Johan jobbar igen och kom hem idag och berättade att han fått ändra sina arbetstider en aning, och tack och lov för det!
Jag själv, ja jag gör inte så mkt annat än ammar och sover. Jäntan äter ju som sagt väldigt ofta, och det tar en timme varje gång... Som tur är sover hon rätt bra på nätterna och förmiddagarna, så då får jag oxå sova :) Men allt annat här hemma, det får vänta... Med order från både läkare, barnmorska samt mor så ska jag ta det LUGNT för att bli frisk, så jag kan vila med gott samvete... och helt ärligt så känns det som att det räcker med de åtagandena jag redan har; att springa stup i kvarten på bvc för att väga Meja, samt att hämta Emil på dagis och laga middag var kväll. Men sakta sakta kommer orken tillbaka!

Snart kanske jag orkar skriva innehållsrika inlägg oxå ;)

I morgon börjar Johan att jobba igen... redan!! Meja blir 14 dagar gammal och Johan har varit hemma sina 10 pappadagar... Jag fasar lite för hur vardagen kommer se ut framöver, men hoppas att det kommer gå bra. Det värsta är väl att Johan inte slutar jobba förrän kl 18 och det lämnar mig ensam med middagslagning, och det kan faktiskt sluta hur som helst ;)

Emil får vara heltid på dagis och vi får se om vi utnyttjar det fullt ut eller hur det blir... Nu första dagarna får han komma efter frukost och stanna till kl 16, och det är mest för att vi ska se hur det funkar, plus att jag ska få återhämta mig ordentligt efter sjukhusvistelsen. Sedan nästa vecka kanske jag hämtar honom tidigare, bara jag får till en bra rutin. Men det gäller väl att ligga i lite... snart har tiden (första månaden) gått ut, och Emil får därefter gå 5 timmar 3 dagar i veckan. Då blir det andra bullar för oorganiserade mig... jag som hade det jobbigt med att släpa mig iväg med ett barn när Emil gick 15h/vecka förut... Jo, det kommer bli intressant!

Mitt sjukhusbesök då... I torsdags skulle vi väga Meja på bvc. Jag kände mig pigg igen efter att jag haft mjölkstockning med tillhörande feberfrossa. (Jag låg i två dagar med ajaj, feber och yrsel) Jag såg fram emot friskluften, så off we went. På väg till bvc kände jag av att det ömmade i livmodern. Inte så mkt, men tillräckligt för att jag skulle reagera. Sen tänkte jag inte mera på det utan vi utförde besöket som planerat. Såg att Meja inte ökat så mkt i vikt så vi bestämde att vi skulle ta en ny vikt dagen efter.

Eftersom jag känt mig yr i två dagar (tillräckligt för att inte våga bära Meja själv..) så bad jag bvc sköterskan ta mitt blodtryck, det brukar vara lågt och jag undrade om det kanske sjunkit ännu mera. Hon gick och hämtade en sköterska som tog blodtrycket, och det var normalt; 100/65. Sedan tog hon min puls, den var inte lika normal: 102... Tog febern: 39 grader, och det gjorde mig väldigt förvånad, för jag trodde  jag var feberfri!! Så jag blev skickad på läkarbesök och en snabbsänka togs, den var 160 (ska ligga under 10...) så läkaren klämde lite på mig och ringde sedan gyn som bad mig komma in. Så jag fick åka till akuten och hon i receptionen tog min puls och spärrade upp ögonen och frågade hur jag mådde... Pulsen var 140..! Sedan skickade hon mig till BB, och där tog de in mig på gyn avd. och där togs nya prover... Sänkan: 205, Pulsen: 124, Febern 39.

Jag blev inlagd med dropp. Men först var de tvungen att sätta en nål och det var liksom under förlossningen ingen lätt sak. När de skulle sätta värkstimulerande dropp under förlossningen så lyckades de inte förrän på fjärde försöket, så jag kom till gyn med fina blåmärken att visa upp ;) Iaf, de fick försöka fyra gånger på gyn oxå innan nålen satt som den skulle och droppet med antibiotika kunde börja droppa in... flera fina blåmärken :P Det roliga var bara att morgonen efter när de skulle ge mig nytt dropp, så hade kärlet brustit... så de fick ge sig på mig igen! Två sköterskor misslyckades, så de hämtade en barnmorska som brukade sätta nålar på bebisar, till och med hon gav upp efter två försök och ringde efter en narkosläkare... Han började se förtvivlad ut efter tredje försöket... sedan lyckades han äntligen... och jag såg inte vacker ut, gul, blå, grön och svart på armarna... men det var en väldigt trevlig narkosläkare så det gjorde inte så mkt... :)

Jag och Meja hade mysiga dagar på gyn... Låg i sängen hela dagarna och jag hade baljan nära mig så jag lätt kunde sköta om henne i sängen. Efter första natten var jag fortfarande svag i kroppen och yr i knoppen så det blev inte mkt annan aktivitet än att släpa mig upp för att byta kanal på tvn ;) Andra dagen var jag piggare men bad om att få stanna en natt till... jag ville veta att pulsen var under hundra och att sänkan var mera normal innan jag landade hemma och det var jag såå välkommen att göra sa de :) Sista kvällen och morgonen innan vi åkte hem så jobbade barnmorskan, som förlöste Meja, på gyn så det var jätteroligt. Jag fick en chans att prata igenom förlossningen med henne och hon tyckte det var jätteroligt att spendera lite tid med Meja eftersom det inte var så ofta som hon fick chansen att göra det med barn hon förlöst. Ja, sen fick vi åka  hem and thats that.

Idag har vi varit på bvc igen, för att väga vår lilla strulfia, och det visade sig att hon inte alls ökat i vikt som hon ska. Det blev en extra läkarkoll, men läkaren tyckte hon såg väldigt pigg ut, reagerade helt normalt i alla lägen och drog slutsatsen att hon antagligen tycker det är så varmt och mysigt att ligga vid bröstet att hon helt enkelt inte ids äta ordentligt, utan hon snuttar mest och somnar innan hon fått i sig tillräckligt... Så nu har vi fått order om att vara lite elaka med henne; peta på henne när hon somnar, klä av henne och blåsa på henne så hon inte blir för bekväm, inte låta henne äta för ofta så hon blir ordentligt hungrig osv, osv... och så ska hon vägas både imorgon och på fredag. Normalt sett ska ett barn i hennes ålder öka 25 gram per dygn i snitt. Meja har inte ens ökat 20 gram på tre dygn... så nu har vi det vi gör framöver... feed the baby!!

Nu ska jag avlösa Johan lite som går och vaggar henne i vardagsrummet...

Här har det inte skrivits så mkt senaste dagarna... det beror på att jag igår kväll kom hem från sjukhuset efter att ha spenderat två nätter där... Inlagd på KK för endometrit. Hade faktiskt tre riktigt mysiga dagar där med lilla Meja :)

Nu är vi hemma igen och jag mår bra. Käkar antibiotika veckan ut och är ordinerad vila sen ska det väl vara lugnt hoppas jag. Kan skriva lite mera om saken en annan gång, nu vill jag sjunka ner i soffan och önskar innerligt att Emil slutar skrika från sin säng innan jag rymmer hemifrån tillbaka till sjukhuset. Att komma från en otroligt lugn tillvaro, där människor nästan viskar när de pratar med varandra... för att komma hem till denna lägenhet är helt öronbedövande! Johan har ju kanska kraftig stämma, Emil har aldrig varit särskilt tyst eller lågmäld... datorn surrar hemskt och tvn går jag och sänker stup i kvarten... men det är ändå härligt att vara hemma igen ;)

Klev ensam upp med två barn i morse, för första gången någonsin. Emil vaknade innan Meja, så jag tänkte mysa lite ensam med honom, och Johan satt vid datorn halva natten (i behov av lite egentid måntro? :P) så han fick sova lite längre.

Meja vaknade redan 15 minuter efter jag och Emil klivit upp så det blev en kort mys-stund, men välbehövlig :) I alla fall så måste jag få skryta lite om mina skills som tvåbarnsmor ;) Jag trollade fram gröt- och smörgåsfrukost med Meja på armen, samtidigt som jag konverserade med Emil, samtidigt som jag röjde undan i köket  och samtidigt som jag samlade ihop en maskin med tvätt som nu står och går, precis som diskmaskinen. Och allt detta med bara ETT missöde... Jag missade att ställa kaffekannan på plats i bryggaren när jag startade den ;) Men som tur var upptäckte jag det i tid, så vi fick ihop två koppar kaffe ändå lagom tills Johan vaknade :) Yey, ,det kanske kommer funka det här ändå?? :)

Alldeles ny på jorden, en solig dag i slutet på oktober.
Efter 1 års väntan på ett graviditetsbesked, följt av 9 månaders väntan på att hon tillslut skulle komma, så fick vi äntligen träffa vår lilla Meja.



Stolta pappan håller i sin dotter i famnen för första gången.
Solen skiner på dem :)



Så liten, och så perfekt... 10 fingrar och 10 tår...



Kortet avslöjar:
Född: 28 okt 2009
Klockan: 11.24
Vikt: 2790 gram
Längd: 49 cm
Huvud: 34 cm



Storebror hälsar på. Han tittar länge länge på sin lillasyster och stryker henne på huvudet om och om igen. Han fortsätter sedan vara den underbara kille han alltid varit, men tittar till syrran med jämna mellanrum och stryker henne på huvudet gång på gång :)
Jag och Meja har två mysiga nätter och tre härliga dagar på BB. Vi får besök av pappa och storebror varje dag, och utöver det så är vi ensamma och lär känna varandra. Lyckan hos mig är total...



Meja sover och äter, sover och äter. Snällare barn får man leta efter. Emellanåt har vi tur och får se hennes ögon, försiktigt iakttagande, nyfikna på vad världen har att erbjuda...



Storebror och lillasyster, äntligen hemma tillsammans.
Igår kväll blev jag tvingad att gråta en skvätt. Över mig kom en övermäktig känsla av en kärlek så stor att jag inte trodde det fanns... Att jag haft sån tur... att få två så fina och härliga barn...
Kärleken är stor... och Annelie är liten.





Hemma väntade vackra buketter. Den översta från Mejas farmor, som hon kom och lämnade personligen dagen vi kom hem. Den nedre mor och dotter-buketten hade min mormor skickat med blommogram. Det är nog  den vackraste buketten jag någonsin fått.



Första natten hemma klockan 04 på morgonen.
Är det så här snäll hon kommer vara framöver så har jag inga problem med att vara vaken i tid och otid, varje natt. Mysigare barn får man leta efter...



Storebror.
Första morgonen vi vaknar hemma så kommer Emil och kryper upp i sängen med oss, kvittrande glad och helt fokuserad på lillasyster. "Vad små fingrar hon har, har hon sovit här hela natten? Vad ska hon göra idag? Vad mjukt hår hon har. Hej Meja!"
Vi spenderar dagen inne på stan, och träffar flera nära vänner. Emil får en storebrors-present av Tess med familj, vilket är bamsedräkten med tillhörande dunderhonung här ovan. Helt underbar present som uppskattas mycket här hemma! Meja får oxå presenter, bl.a en kanindräkt och "prinsessklänning" :)



Vi shoppar lite nya kläder till Meja då alla hennes kläder i storlek 50 är alldeles för stora. För att slippa vara bökiga och vika upp ärmar och ben så köper vi lite kläder i storlek 44, och visst låter det litet, men kolla ovan, de sitter som ett smäck! Jag sa ju att hon är liten :)



Vi åker med barnen till Barnens hus. Emil ska få köpa ett gosedjur till Meja och björnen ovan är vad vi till slut stoppade i kundvagnen.




Till sin stora förtjusning får Emil en storebrorspresent av Meja, en batmandräkt som han numera lever i. När vi tog korten ovan så poserade Emil helt ogenerat och helt professionellt och på helt eget bevåg. Och visst gör han en bra batman? Han är dessutom fruktansvärt noga med att vika upp huvan varje gång han går fram till lillasyster, för  att hon inte ska bli rädd. Ni hör ju, vilken storebror :D



Idag har vi bara handlat mat. Meja gjorde sin premiär på Ica Maxi iklädd denna fashionabla leopard-dress ;)
Lite lagom söt!!!



Vi provade nappen, bara för att, och den verkar funka... men vi väntar med att göra det till en vana... hon ska få vara liten ett tag till...



Efter storhandlingen fick vi besök av Danne med tillhörande Wille och Noah så Emil har verkligen fått leka ifrån sig. Senare kom barnens farfar och träffade Meja första gången och vi bjöd honom och farmor på middag. Vi njuter av att ha massor av tid hemma tillsammans, och att få besök är bara roligt, inte bökigt som det kändes när Emil var nyfödd.
Kvällen spenderade vi i soffan, tittandes på På smällen ;) Den var ännu roligare att se 4 dagar efter man i princip (förutom fyllan) gjort samma sak själv :) Jag och Johan kastade en hel del igenkännande och roande blickar på varandra.

Åh vad jag älskar JUST NU!