liahspladder

Vaknade på morgonen 27:e okt med lite svagare värkar. Wohoo, på bf-dagen tänkte jag och packade färdigt bb-väskan. Johan lämnade Emil på dagis och drog och jobbade efter vi ätit frukost tillsammans. Sa till Johan optimistiskt att kanske kanske vi hade en bebis till kvällen ;)

Under förmiddagen blev värkarna starkare, men det fanns inte en tillstymmelse av regelbundenhet... Det var 30 min emellan.. sedan, 15, 13, 35, 20, 25, 16, 45, 23, 17, 14, 28 minuter emellan hela tiden, som det varit hela morgonen. Började bli lite irriterad över misstankarna om att det hela bara var förvärkar, alternativt pinvärkar, för de gjorde riktigt ont när de väl kom... men det fortsatte vara långt emellan och mellanrummen minskade inte... Jag satt vid datorn konstant för att klocka tiden emellan värkarna, och jag har aldrig haft såååå trist framför datorn, haha, varför uppdaterade ingen sin blogg varje kvart? Tror jag läste aftonbladet 15 gånger och uppdaterade startsidan på facebook 150 gånger.... allt i väntan på att mäta nästa värk... De onda värkar som kom varade i 1 till 1,45 minuter...

Ringde svärmor strax före kl 15 och bad henne hämta Emil på dagis... sa att jag hade onda värkar och inte kunde hämta honom eller laga middag senare åt honom, men även att det kunde stanna av när som helst...
Dagen gick och inget förändrades.. åt matlådor i brist på ork att laga mat... försökte vila ett par gånger men väcktes av att jag låg och vred mig i smärtor 20 min senare... Tog framåt middagstid 2 alvedon.

Johan kom hem efter jobbet, jag hade sagt till honom att han inte behövde åka hem innan, och hade med sig pizza till middag. Jag åt en Batman från Spader Kung och vad jag minns så åt vi middag i lugn och ro, utan massa värkar.

Kvällen spenderades på samma sätt som förmiddagen... lika oregelbundna värkar, men de gjorde förbannat ont och jag fräste ngt till Johan om att det kändes som att bli knivskuren en gång i kvarten... fortfarande övertygad om att jag hade pinvärkar... Pinvärkar är värkar som gör väldigt ont men som inte åstadkommer något... Värklösa VÄRKar alltså... Jag tog ett bad och fick en lugn stund... i 48 minuter! Sen fortsatte det på samma sätt... suck! Jag hoppades varje gång att jag skulle se någon som helst minskning, eller något som helst mönster mellan värkarna.. men det fortsatte som tidigare. Johan gick och la sig och bad mig om att få sova en timme, så han skulle orka vara vaken med mig sen. Jag väckte honom 6 timmar senare....

Hela natten fortsatte som tidigare.. Den enda förändringen var att jag började bli förbannad. Jag tog 2 alvdedon för 3:e gången och ringde förlossningen kl 04 för att höra vad de trodde... Hon som svarade bekräftade vad jag trodde, att det inte hände så mycket... och bad mig ringa igen när det var tätare mellan värkarna... Jag frågade om hon inte trodde att det kanske hände något ändå, för de gjorde ju trots allt väldigt ont och jag fick andas mig igenom de flesta värkarna, men hon sa åter igen att jag skulle försöka vila lite, ta ett bad, använd värmekudden.... Jag la på luren och började gråta.. Nu hade jag inte sovit på 20 timmar och började känna att jag inte skulle orka om de riktiga värkarna satte igång nu och jag skulle hålla på med dem i 20 timmar till!!

Värmekudden värmdes till den var kokhet, och jag nära på brände mig på stora kulan till mage, jag kände hur det stack i huden... men det var skönare än känslan av knivseggen som drogs sakta som ett kejsasnitt över min mage varje kvart... Jag minns att jag låg och jämförde känslan med minnet av värkarna med Emil, och konstaterade snabbt att det här var heeeelt andra värkar... De var intensivare men utan tyngd, jag kände inte att ngt hände, och det gjorde jag med Emil... (Då var dessutom värkarna regelbundna ett dygn innan...)

Klockan 06 väckte jag Johan, sa att han fick kliva upp för nu fan skulle jag in till förlossningen så de kunde stanna av/sätta igång mig ordentligt, och räknade nästan med att få en spruta för att sova... iaf tänkte jag hota med att avlida på fläcken om jag inte fick det ;) Ringde förlossningen igen efter 06.30, efter skiftbyte, i hopp om att få prata med en annan barnmorska än hon jag pratade med tidigare och det fick jag. Hon tyckte absolut att jag skulle komma in för att kolla läget om jag var så trött.

In på sjukhuset kl 07.30. Hade flera värkar i bilen, helt plötsligt kom de med 4 minuter emellan!! Kopplades upp för CTG-mätning, och då fick jag inte en enda värk på 30 minuter... SUCK!!!! När jag tillslut fick en värk så mättes den knappt upp av CTG-apparaten (den mäter trycket i livmodern och skriver samtidigt ut en kurva för att visa styrka/längd på värken). Jag minns att när jag låg där och mätte Emils värkar så steg de långt över 100 på kurvan... nu när jag låg där så visade kurvan inte ens 20... trots att jag fick klämma Johans hand för att smärtan gjorde att jag trodde att jag skulla gå i tusen bitar.... Nu var jag fullt och fast övertygad om att jag hade pinvärkar och höll på att bryta ihop... Jag orkade verkligen inte!!!

Barnmorskan kommer och tittar på kurvan och säger, ja här var det ju inte så mycket aktivitet... men om du vill så kan jag känna efter om det hänt något. Men finally, tänkte jag!!! Så hon tog sin hand och bad mig försöka slappna av medan hon kände försiktigt... sedan tittade hon mig rakt i ögonen, och hennes ögon tindrade så jag nästan blev bländad, och sa: lilla vän, du ska få ett barn alldeles strax :D du är helt öppen! sa hon och såg överlycklig och överraskad ut! Jag tappade andan ett par sekunder och nästa gång jag andades ut kom det en glädjetår... MEN VAH?! Jag har ju inte ens börjat än?! (Inte en tanke på att jag precis haft värkar i 24 timmar hemma...) Sedan kom verkligheten ikapp mig och jag blev rädd och började gråta :O Hur skulle det här gå nudå? Skulle lag få ett barn NU? Kommer det gå så snabbt att jag bryts i bitar? Lugnar ner mig och inser att det bara är  att ta tag i det här nu... Barnmorkan upplyser mig om att jag inte behöver oroa mig, jag är ju snart klar, jag har ju redan gjort det jobbiga... och det var väldigt lugnande ord. En minut senare kommer jag på att det är för sent för ryggbedövning (EDA) så jag gråter en skvätt till ;) Barnmorskan frågar om jag kan gå och kissa, jag svarar att jag vill ha lustgas, hon klappar mig på axeln och säger kom då :) Under denna stund har förresten värkarna åter igen börjat komma tätt.

In till en förlossningssal, och jag praktiskt taget slänger mig över lustgasmasken... Klockan är nu 08.30 den 28:e oktober. Efter att ha stått en stund och djupandats i masken så ber barnmorkan mig att lägga mig på sängen så hon kan hålla koll på hjärtljuden. Sedan tar det en stund... värkarna är intensiva och kommer väldigt tätt och jag är lycklig i min lustgasmask ;) Varje berusande ögonblick får jag någon slags uppenbarelse av att allt händer i efterhand och försöker efter varje värk förklara detta för Johan som tittar lite bekymrat men roat på mig ;)

Barnmorkan vill ha igång krystvärkarna, men barnet sjunker inte ner ordentligt, så hon tar hål på hinnorna och tömmer kort efter min blåsa oxå, så inget ska stå ivägen för bebisen. Och värkarna fortsätter... och barnet ligger kvar där uppe... så efter en stund sätter hon ett dropp med värkstimulerande för att livmoderna ska sjkuta ner bebisen ordentligt. Och i princip samma minut hon gjort det så kommer krystvärkarna igång. Hejdå älskade lustgas... (hade inte tid med den lyxen längre :P)

Men när  det är  dags att krysta så har jag glömt hur man gör.. jag är inte beredd och jag är skärrad, så istället för att trycka på, så håller jag emot... och skriker rakt ut :O Om det hade kommit en föräldragrupp denna onsdag förmiddag, så hade de sprungit förtvivlade därifrån, för faaaan vad jag öppnade lungorna under krystvärkarna... men bara innan jag insåg att jag gjorde mig själv en otjänst... Poletten trillade ner tillslut och jag kom på att jag måste trycka ut bebisen om den ens ska komma ut... Så knip igen käften och krysta tänkte jag förbannat ;) Och förbannad blev jag, något så otroligt, när jag kände att huvudet kom... Så jag tog i för  allt vad jag var värd, för nu ville jag att detta skulle vara över!!! Och ca 15 minuter efter jag fått droppet, så kom hon ut lilla TJEJEN!!!

Min första tanke när hon kom var men fy fan vad skönt!!! och min andra tanke var meeeeen va liiiiten..... Hon såg verkligen ut som en halv bebis där hon låg på sängen framför mig... tredje tanken var vilken LYCKA :)

Första stunden efter hon kommit ut var jag fortfarande lite skärrad och omtumlad... Smärtan var helt borta, men inte minnet av den... Det var precis som att jag var rädd för att slappna av, för då skulle smärtan komma tillbaka... (Jag  hade ju haft ONT i 28 timmar plus att den sista kvarten var enormt OND) Men en kort stund efter hon lagts på mitt bröst så försvann alla känslor av oro, ängslan och minnena av smärta... Nu låg min lilla dotter hos mig... nu var hon här... och hon var alldeles underbar... Så liten och så perfekt...

Hela graviditeten hade känts overklig... och jag var inte beredd på förlossningen så den kändes oxå väldigt overklig... men när min dotter kom... så blev HON verklig... allt blev rätt, och nu var allt som det skulle... alla bitar föll på plats... Välkommen mitt lilla hjärtegryn  <3

Här har ni en bild på vår lilla docka som föddes den 28 oktober 2009. Klockan 11.24 kom hon ut och vägde 2790 gram och var 49 cm lång. En liten docka alltså. En mer utförlig uppdatering kommer så snart det finns tid :)

Ja jag undrar jag... nu har luggen äntligen växt ut... resultatet ser ni lite av i inlägget Min dag nedan... men jag börjar genast fundera på om jag inte ska kapa av den igen?? Det är roligt med lugg... och nu när håret är såååå dassigt så vore det ett enkelt sätt att göra ngt åt det... Och snart ramlar halva kalufsen av oxå i och med amningen.. haha, ja, tycker jag som har tunnast hår i världshistorien kunde få behålla lite av det som växt ut nu.. men icke :P
Aja, bilderna ovan var kanske inga kalasbilder vad gäller lugg-uppvisning.. men de var de enda jag orkade hitta :P

Vi har ju massvis med babykläder, både som finns kvar efter Emil och massor som vi fått ärva av små flickor i omgivningen. Men på BB vill jag att hon får ha nya och egna kläder, så detta inhandlades igår på H&M :) Alla bodys är ekologiska, men det märkte vi inte förrän vi kom hem ;) Trevlig surprise! Och leopardräkten är ju bara sååå fin!!
Kan vi bli mer redo nu? KOOOOM!

Så här stod Emil och dansade till Elvis på Bishops igår kväll :D Hans miner och svängiga moves gjorde att både jag och Johan skrattade tills tårarna steg i ögonen. En välkommen skrattfest :) Fick lov att fråga Putte om vi störde de andra gästerna, men han sa bara nej och hakade på Emil och gjorde några moves han oxå ;)

Jag åt Lamminnerfilé med svamprisotto och frästa grönsaker och rödvinssås. GUDOMLIGT!!!!! Köttet var så mört att jag inte ville att det någonsin skulle ta slut, och deras risotto var ju så god att man inte kunde sluta äta :O Sist vi åt middag där så tog jag Tournedos, eftersom jag älskar kött, och det var helt klart otroligt gott, men lammet är fasen godare!! Att rekommendera! Johan åt deras burgare, och den såg inte heller fy skam ut... Jag kunde inte låta bli att smaka lite av varje på hans tallrik ;) Emil åt pannkakorna med stort nöje oxå. Tycker verkligen att det är toppen att han får en egen meny med teckningar och kritor, så han kan sitta och rita medans vi väntar på maten/dricker kaffe efteråt.

Och jag behövde inte bjuda mig själv, kanske är värt att nämna ;) Johan ska ha cred för att han gav mig både världens godaste middag, en trevlig kväll med mina älsklingar och jättefina presenter (bl.a presentkort på Parelle och en grym pälsmössa ;)) Jag fick verkligen en jättefin födelsedag <3

Nu är jag laddad med havregrynsgröt och svärmors egna äppelmos, som för övrigt är gudomligt god, för nu är dagen med stort D här... Nu vill jag att hon kommer ut!!! Har lite sammandragningar.. eller förvärkar... ont som fan gör det när de kommer, men de kommer sällan så jag vet inte... Pinvärkar troligtvis... Dagen får rulla på som vanligt annars. Emil är på dagis och Johan jobbar. Jag städar lite och vilar mycket ;)

Minns inte när jag sminkade mig sist... Lite av den anledningen, och givetvis för att det är min födelsedag, så tänkte jag bjuda ut mig själv på middag med familjen. (Kan oxå ha lite att göra med att vi inte hunnit handla och att jag inte orkar laga mat idag :P)

Bestämde att vi åker in senare till stan istället eftersom Johan slutar klockan 18. Så vi tar en kort shoppingrunda jag och Emil, sen möter vi upp mannen i hushållet och går på ngt trevligt ställe och äter gott. Bebisen har inte visat några tecken på att den är på väg, så jag antar att vi vågar sitta bland folk iaf ;) Är lite mera orolig för Emils humör faktiskt... maken till tjurig :O

I morse blev jag uppvaktad av Emil och Johan med äppelkaka, vaniljsås och en kopp te på sängkanten. Och Ja må hon leva förstås :) Finns ju värre sätt att vakna... ;) Och så har jag mina presenter från mamma att öppna sen, ska bli spännande ;)

Nu är jag 27 år. Igår fick jag mitt första födelsedagskort någonsin som antydde på hög ålder :P Jag minns fortfarande vad jag tyckte om 27-åringar när jag var runt 14. När man var 25-26 då var man fortfarande ung vuxen, med livet framför sig.. men när man är 27-28, då är man minsann VUXEN och mitt i livet med allt vad det innebär...  Slut på alla barnsligheter... när man är 27 är livet ALLVAR...

Jag kan inte påstå att jag känner mig som 27 ;) Jag känner mig snarare som 23??

Nyss tagit ett härligt bad, och nu ska jag hämta trollet på dagis,
sedan åker vi in och försöker hitta fina bb-kläder till bebisen :)

Tror inte det slagit mig tidigare... att dagarna gått så fort! OM TVÅ DAGAR ÄR DET BF! För några veckor sedan kändes det nära.. men nu, nu känns det riktigt avlägset! Har vi en bebis här INOM ETT PAR DAGAR? Det är stort... och snart!!! :O

Idag har vi hunnit med massor. Vårt vardagsrum ser ut som ett vardagsrum igen, yäy :D Bytte bl.a gardiner till de som svärmor sytt till oss för flera månader sedan, fick undan alla klädpåsar och annat rat som stått inknökat i varenda hörn ett par veckor... Nu känns det inte alls lika omöjligt att hinna faktiskt!

Jag hade ju hoppats lite på att bebis skulle komma i morgon. Grym födelsedagspresent!! :) Men inte bara därför, utan som jag berättat tidigare, så har jag en (annan) syster + systerdotter som oxå är födda 26:e oktober. Om jag fått min dotter imån, så skulle vi vara två systrar, med varsin dotter, alla födda på samma datum, och DET skulle ju vara lagom orginellt :) Men nu känns det inte alls som att vi får en bebis i morgon, så vi får sikta in oss på att bebis får en alldeles egen födelsedag, och det är ju inte fy skam det heller :)

Ser fram emot att det är måndag i morgon. Få lite andrum och tid att se efter mig själv och min kropp lite. Haha, igår när jag tog en dusch så fick jag en kraftig lust att fila och smörja in mina fötter, med tanken på att de snart kommer peka rakt i ansiktet på någon stackars barnmorska :P Och det behövdes verkligen... mina annars mjuka och lena fötter har blivit hemska och torra, men det kanske inte är så konstigt med tanke på all extravikt de bär på om dagarna! För att inte tala om allt jobb-spring de fick stå ut med i somras, både med extravikt och oventilerade gympadojjor.. huuu!!

Apropå vikt så vägde jag mig i morse, var ett par veckor sedan sist, tänkte att det är roligt att ha en slutvikt så man vet hur mkt man avviker från normalt :P Iaf, så har jag inte ökat ngt i vikt senaste månaden just? Oxå något som avviker från det normala... då man brukar öka 300-500g/vecka sista månaden (vad jag läst...) MEN jag har ju iaf mätt magen varje vecka, och den ökar ju som den ska iaf!
Jag startade med 51 kg denna gång, och väger nu 65 kg så det ger ju en ökning på 14 kg. Jämför det med förra graviditeten då jag ökade 17 kg har jag för mig? Eller var det 16? Aja, har ökat mindre denna gång!

Tycker det är så sjukt spännande att se vad det är för bebis som kommer ut. Är det verkligen en HON som vi trott hela tiden, eller kommer det en busgrabb ändå och överraskar oss? Kommer bebisen att vara så himla liten som det verkar när jag känner på magen? Kommer alla kroppsdelar sitta där de ska? (Drömmer mardrömmar om detta, precis som jag gjorde med Emil... han såg jag framför mig ha en arm utväxt i pannan, haha) Och vad kommer lillen ha för humör? Nöjd? Skrikig? Trött? Pigg? Hårfärg? Ögonfärg?

Det sistnämna tycker jag är väldigt spännande... Då Johan har mörkt hår och mörka ögon, och Emil fick ljust ljust hår och blåaste ögonen :) Kommer hans syskon vara lik honom eller få helt  andra färger? Jag vet ju vad Johan röstar för iaf ;) Jag själv är ensam bland mina helsyskon att vara blond och blåögd, och mina föräldrar är mörkhåriga båda två... Har alltid varit glad att kunna lugna Johan med detta faktum ;)

Nja, nu blev det mkt pladder här :P

Min lillasyster fyller 25 idag :D Hipp hipp hurra!!




Men bra, hon får mig inte bara att känna mig ful, utan även gammal numera ;)

Hoppas din dag (och gårdag!!!) varit allt du önskat och mer där till,
min fina duktiga kära syster!!

Nepp, blir nog ingen tårta här hemma, varken idag eller imån... det ser ut som skit här hemma och inget är färdigt... Känner att jag måste prioritera att få färdigt både renoveringen och städningen innan bebis kommer... Tårta kan vi äta sen när hon kommit... aight?? :)

Det går iaf så sakteliga framåt. Sängen är färdig, och står på plats i sovrummet, alltså har vi drygt 2 kvadratmeter större vardagsrum igen ;) I sovrummet ska bara en list målas, databordet ska flyttas in, samt skjutdörrarna monteras upp på garderoberna... I babyrymmet ska det målas en halv vägg och sättas upp en hylla, sen är vi klara där med! Och så ska trapphuset tömmas på alla ikea-kartonger.... Plus att hela lägenheten ska städas och saker ska tillbaka på sina platser... alla avställningsytor ska bli fria från verktyg dessutom... Sen får hon komma :)

...har vi kommit iväg på ngn förlossning ännu inte... Hon har inte sjunkit ner ngt heller, jag kommer med andra ord vara gravid ända till julafton!!!!

Detta har jag inte haft en tanke på innan faktiskt.. att jag kunde gå över tiden... det har känts sååå avlägset med tanke på att Emil kom på beräknat datum, och bm trodde denna skulle göra detsamma, om hon inte kom tidigare... Dessutom har man ju hört som jag skrev i tidigare inlägg, att barn nr 2 brukar komma ett par dagar tidigare än barn nr1...

Och inte har en enda tanke slagit mig att jag kunde få ett novemberbarn! Har ju varit sååå inställd på oktober! Oktober som är min månad, då jag fyller år, då snön kommer och mörkret lägger sig, då alla levande ljus tänds och då längtan efter julen sakta kryper sig närmare... Vad november för månad? En stressmånad!! Man vill inte göra av med några pengar, för de ska räcka till julklappar... man stressar inför adventskalender och adventsfika, det ska planeras och förberedas och handlas... och aldrig räcker tiden eller pengarna till... Haha, låter jag gnällig och pessimistisk? Ge mig några dagar så kommer jag älska november oxå ;)

Lite fundersam över bebisen är jag faktiskt... Jag är i vecka 40 nu... Hon är beräknad om 3 dagar... och hon har inte sjunkit ner i bäckenet... och jag vet faktiskt inte om det är vanligt eller ovanligt? Ingen bm har sagt "det är som det ska, detta är vanligt, hon kommer ju ut i vilket fall" utan de har bara sagt "vi får se när hon kommer, vi kollar om hon sjunkit ner till nästa gång"... Tanken har slagit mig att moderkakan är i vägen, att hon inte KAN sjunka ner, trots att moderkakan satt på rätt ställe under ultraljudet... Men samtidigt har jag hört att om den sitter fel på någon, så avvaktar de med beslut om kejsarsnitt för den kan flytta sig i takt med att magen växer.. Och som andragångsföderska finns det ju gott om plats i bäckenet, Emil har ju redan banat väg för henne?? Fine att hon inte fixerat sig, det gjorde inte Emil heller, han låg ruckbar sista veckan bara, innan dess rörlig, men han sjönk ner när han skulle... Så det köper jag, att hon ligger rörlig... men varför så långt upp????
Nej jag blir inte klok på det här, snarare orolig... Och som ni märker är jag duktig på att måla fan på väggen...!! Nu ska jag in på familjeliv och läsa och forska i trådar :P

... har bebis trillat ner ett späpp nu? Likt en polett i myntinkastet... Jag slet som ett djur, med svärmor som arbetsledare, i 4 timmar idag. Kände att det tog emot flera gånger, men eftersom hon sliter dubbelt så hårt och dessutom har ont i rygg, armbåge och knä samtidigt, så känns det inte som att jag har varken rätt att gnälla eller ge upp så lätt... Men när vi var färdiga så trodde jag att jag skulle ramla ihop en stund... Magen sved konstant i en timme nedtill, och sedan bökade bebisen på så mycket nedåt att jag satt och hoppade högt 70 gånger kanske... ont gjorde det iaf... när jag lägger mig senare (i vår ny-vitmålade, monterade, nybäddade säng som nu står I sovrummet) får jag försöka känna efter om hon sjunkit ner... vore så dags i alla fall!!!!

Läste ngnstan att bebis nr två brukar komma ca 2-3 dagar innan bebis nr ett... I morgon är det 3 dagar kvar...
Någon som vågar sig på en gissning? Följer hon mönstret, är hon punktlig som storebror eller får vi vänta tills hon fattat galoppen att det är dags att komma så lagom sent?

Efter allt jobb idag så fick jag besök av Mian. Vi ses alldeles för sällan nu och när det väl blir av har vi så mkt att prata om att det känns som att vi avbryter i förtid när det är dags att säga hejdå. Men idag hann vi med en hel del, både prata, äta på stan och kika lite på marknaden. Gjorde en av våra klassiker och åt på Via grande, vegetarisk taco såklart :) Blev lite fullt runt bordet då vi sällskapade med våra familjer, så Johan, Jens Emil och Tuva åt oxå gott ikväll, men det är ju som de säger, finns det hjärterum så finns det stjärterum :) Saknar lite tiden får 10 år sedan, då vi kunde sitta i timmar och äta, dricka kaffe, prata och röka(!!!) inne på ViaGrande... those were the days!!

I morgon blir det mera jobb, denna gång hos svärmor, vi utför byteshandel ;) De har köpt en halv älg till, så det blir till att karva, skära och rensa bitar och väga och paketera för min del... Hade roligt sist vi gjorde samma sak, så jag ser faktiskt fram emot det! Sen får jag och Johan lov att fortsätta här hemma, tiden börjar som bekant att sina... snart är hon här :O

Vilken natt!! Emil vaknade kl 01 och grät och ropade på mig. Johan snarkar, och jag väcker honom så han kan gå och kolla läget med Emil, men Emil skriker gååååå åt honom, så Johan la sig igen. Emil vaknar på nytt kl 02 och ropar på mig. Jag som inte kan haspla mig ur sängen/gå snabbt/bära 3,8 år gammalt barn, väcker Johan igen... Emil och Johan blir osams igen och jag tror Johan är mer 3åring än vad Emil är...haha! Emil behöver gå på toaletten och skickar iväg Johan igen, som går och lägger sig igen! Jag muttrar ngt om att han måste ta hand om Emil även om han är tjurig. Emil kommer efter toabesöket till vår säng och vill sova där, jag påminner honom om vår överrenskommelse: han sover hela natten i sin säng, så får han komma till oss på morgonen, han blir ledsen men köper till slut läget, Johan tycker jag ska låta honom vara men det är bara för att han inte orkar gå tillbaka med honom till Emils säng. Jag blir galen och kallar Johan lat, bär in Emil med sammandragningar i magen till hans rum och nattar om honom, säger att vi älskar honom även fortfarande, även om han inte får sova i vår säng, Emil somnar gott efter han sagt att han kommer till oss på morgonen. Jag går tillbaka till sängen och är så arg på Johan att jag tror på riktigt att jag ska kräkas i sängen... Efter ett tag så får jag påminna mig själv om att han inte har samma hormonpåslag som jag, han vaknar inte lika lätt, och fixar inte att vakna-10-ggr-per-natt med samma glans (hehe) som en annan gör... utan när han blir väckt mitt i natten är han som en klubbad säl och omöjlig att resonera med, tror inte ens han lyckas resonera med sig själv! Samtidigt blir jag arg på mina hormoner, som gör mig så lättväckt, och som dessutom gör att det tar en timme att somna om varje gång jag vaknat, som gör mig så lättirriterad och så blev jag en stund hysterisk över att jag inte hittade ngn bekväm sovställning mitt i all ilska, illamående, sammandragningar osv så jag grät en skvätt, SEN somnade jag gott!

Men hur ska det gå sen när bebis kommer? Hur ska jag få Johan att inte sova lika tungt så han kan ta hand om Emil på nätterna och kanske bebisen någon gång ibland? När Emil var nyfödd så fick Johan gå och vagga honom en natt då han var gnällig och inte somnade. Det slutade med att Johan nästintill sleepwalkade med Emil i famnen och höll på att gå rakt in i akvariumet...!! Lyckat om Emil blivit en fisk den natten... Ja, what to do.. jag känner lite panik inför detta...

Det KAN ju oxå vara så att allt kommer gå skitbra! Johan kanske oxå vaknar lite lättare sen när bebis kommit, vem vet? Han är ju iaf en människa med instinkter? Jag kanske måste lita på att det ordnar sig... sluta att oroa mig i onödan... HAHA det blir ju enkelt!!!! :O

Loggade in på försäkringskassan för att se om de hittat igen det där arbetsgivarintyget.. och det hade de! Jag beräknade ju själv min nya SGI förra veckan, och la in uppgifterna på hemsidan. Var t.o.m lite rädd att de skulle ringa och skälla på mig för att jag varit för generös mot mig själv... Men nu när jag loggade in så hade de räknat färdigt och uppdaterat uppgiften om min SGI... och lagt på 10000 till!!! Så nu sitter jag med ett fånigt leende och är jääääääääkligt nöjd över min arbetsinsats år 2009!!
Fan vad jag är bra :D

Igår åkte vi hela familjen och vaccinerade oss. Precis när vi kom så öppnade de dörrarna och vi hann se den långa kön som bildats utanför. Ändå sa personalen där inne att "såhär lugnt har vi inte haft det någon av dagarna innan"... Så jag antar att det varit bra tryck på att bli vaccinerad, och det vittnar ju även bristen på vaccin om, igår tog det tydligen slut! Men de har tydligen löst det rätt smart. Och jag blir inte klok på de friska människor som tränger sig före riskgrupperna... Verkligen inte!! Förstår de inte vad en person med t.ex en lungsjukdom råkar ut för om de drabbas för att vaccinet var slut? Jag hoppas iaf att det inte är så vanligt förekommande som man hört!! Min mormor har astma, men tänker ändå vänta till sista veckorna, då de äldre vaccineras, för att hon inte ska ta vaccinet från någon som behöver det bättre... <3 älskade fina mormor!!!

Före oss i kön på bvc-delen i lokalen (där de vaccinerade oss alla 3) var det en familj med 2 barn, ett par år äldre än Emil. Några minuter efter ge gått in så började flickan tok-skrika i ren panik... Suck, tänkte, jag nu är  det kört, nu kommer inte Emil våga! Så jag hasplade ur mig -Hon kanske ramlade och slog sig... när Emil bekymrat kommenterade att hon skrek högt... Men sedan började hennes brorsa oxå att skrika!! -Men hjälp?! tänkte jag.. Och i samma stund kommer en uniformsklädd ung och proper polis och sätter sig i båset mitt framför oss, han skrattar och pratar glatt med den kvinnliga läkaren, slänger upp sin muskulösa arm lite nonchalant i hennes knä för att bli vaccinerad. Jag närapå hysteriskt vrider Emil mot hans håll och väser lite panikartat: -Kolla Emil, vilken modig polis!! Att han oxå ska få en spruta precis som du! och Emil tittar storögt på polisen och ler stolt -Ja! Meeeeen vilken tur! Han glömde direkt barnskriken han hört, sedan var det vår tur, och Emil tar sin spruta utan att säga ett ljud! Jag tror att jag var mest rädd av oss 3, haha! Jag tycker vanligtvis det är spännande då jag kan se när de tömmer mig på blod med feta kanyler, men bara tanken på att de skulle spruta in ngt främmande, skrämde mig rejält några sekunder :P

När allt var klart så fikade vi lite snabbt och sedan var det hela över. Jag tycker de har löst det hela supersmidigt och bra. Kanske inte så bra skyltat i lokaler, men om man följer kön, inte är superstressad och tränger sig och har bråttom(en del människor verkade inte kunna vänta 5 minuter ens), så får man lugnt och stillsamt veta vart man ska gå och vilka papper som ska fyllas i vart. Och bvc-delen är ju snäppet bättre! Ett separat rum och vi hade till och med turen att träffa vår vanlige läkare här i från Lugnviks hc :) och så fick Emil en reflex efter han fått sin dos med vaccin. Att reflexen bar på loggan från 'farmors jobb' var oxå ett plus för Emil ;)

Och biverkningar? Vi har alla tre lite ont i armen, men inget att klaga över, det känns som träningsvärk i överarmen bara. Emil klagar inte, om vi inte kommer åt och råkar klämma honom på armen, då säger han aj... Men annars inget, ingen feber, ingen huvudvärk eller andra symptom på biverkningar... Så summa sumarum, så är jag glad att det är över och att allt gick så bra och smidigt. Och som grädde på moset så är nu bebisen skyddad mot influensan, redan då den kommer ut till världen, och det känns tryggt!!

Johan har väntat på sin tid för gastroscopi sedan i april. Nu har han fått den... morgonen den 28 okt!!
Om jag ligger och föder barn då, så måste ju Johan gå ändå? Annars får han ju vänta 6 månader till antagligen!

Ja, idag tycker jag saker och ting inte riktigt går min väg... And its all about me, me ME!!!

Uträkning utgår från dagens datum: Tors 22 okt 2009.
Din graviditet startade Ons 21 jan 2009.

Så ser det alltså ut så här långt. Hon verkar inte ha någon brådska att titta ut med tanke på att hon fortfarande ligger så långt upp. Idag var inte min barnmorska Katarina på plats utan jag fick träffa Elisabeth för första gången. Och jag saknade Katarina!! Var inte alls samma sak att prata med E tyvärr, och det är ju inte så konstigt... Katarina känner jag på ett helt annat sätt och hade henne förra graviditeten oxå. Idag kändes besöket mest bara hastigt och lustigt och jag glömde såklart att fråga massa saker... MEN det viktigaste fick jag ju iaf veta så jag ska inte vara missnöjd, även om det känns olustigt att inte ha den där trygga kontakten jag är van vid så här sista dagarna...

Iaf, när E kände på magen så utbrast hon ett "oj, väldigt rörlig!" och sa att huvudet är nedåt, och att det är en liten bebis jag har i magen. Ja, så nu sitter jag såklart och undrar om den är FÖR liten? Eftersom den har så mkt plats att röra sig fortfarande, har den inte växt som den ska? Men magen följer ju kurvan... Vad jag minns av Emil-graviditeten så hade han det trångt i magen siista månaden, ruckbar, han låg och klämde mot revbenen och han låg stilla, förutom några onda sparkar och armbågningar... Den här bebisen ligger både långt upp med huvudet och långt ner med rumpan, så jag har mycket plats åt revben, lungor och andra grejer i magen... Ena stunden känner jag sparkar nedåt ljumsken på höger sida och rumpan pekar rakt utåt, nästa stund sparkar hon på vänster sida och rumpan har flyttat sig dit hon sparkade nyss... Hmm.... Och hennes huvud finns ena stunden i vänster ljumske, nästa stund i höger ljumske... KNASBEBIS!! Jag förstår inte hur hon kan flytta runt så mycket? Min mage är inte större än förra gången, och med tanke på att Emil kom ut och vägde 3185g, hur liten kommer egentligen denna bebis vara, om hon kan dansa limbo i magen fortfarande? 5 dagar kvar... just nu känns det som att jag kommer få runt med magen hela vintern!!!

Jo, på måndag fyller jag ju år oxå, hela 27 år, dagen innan bf ;) Blir intressant att se om jag får ngn kalas-födelsedag eller ej, kanske är upptagen med att fokusera på andning och sånt istället?

Min snälla mamma har skickat upp ett paket som jag ska spara till måndag, gulligt gjort! Själv har jag inte tänkt alls på att jag fyller år.. all fokus ligger på kommande förlossningen och bebisen. Min present får ligga i bb-väskan till måndag iaf :P

En fin present jag kommer få i år är sovmorgon! Och jag är till och med så snäll att jag delar med mig av denna fina sovmorgon till ALLA!!!  Natten till 26:e så ställs klockan fram en timme, hihi, och jag hoppas lite försiktigt att Emil oxå hänger på erbjudandet att dra sig lite längre på måndag morgon. We'll see!!

Här hemma blir  det nog inget planerat kalas med tårta och så... om vi är hemma och inga känningar av bebisens ankomst så får vi slänga ihop ngt lite snabbt, men jag vill inte planera ngt mer avancerat och bjuda hit folk då risken är stor att det hela går i stöpet. Men OM det blir tårta så hör jag av mig till eventuella tårtätare! :)

Jag har pysslat hela dagen med att vika in kläder i garderoben... fan vad roligt det är! Det blir så fint!! Jag har absolut ingen aning om hur tusan alla mina kläder fick plats i min 60 cm's breda garderob innan... nu tar de all plats i 150 cm garderob! Eller nej just det, de fick ju inte plats, det var därför hälften låg slängt på golvet, över sängkanten, på stolar.. och  det var därför min garderob rasade en dag när jag försökte trycka in allt på 60 cm's yta... NU är det underbart att titta in i garderoben! Till och med att vika trosor är roligt!!! :P

KLurar just nu på vad vi ska äta till middag... får se vad det blir, för ännu har det inte trillat ner ngn polett...

Pratade med min mormor nyss. Tror att jag och Emil åker till henne och morfar i morgon(eller fredag) beroende på hur vi känner oss imån bitti. Tänkte åka förbi och vaccinera oss först om inte modet sviker. Men faktiskt tror jag att instinkten att skydda bebisen från grissjuka överväger rädslan... Kan iaf säga att det lutar åt vaccination!

Ska bli roligt att träffa momma och moffa igen. Har inte träffat dem sedan morfar fick en liten propp i hjärnan ett par månader tillbaka. Nu är han så stort som återställd, med vissa funktionsnedsättningar förstås, men inget allvarligt, så jag är glad både för hans och mormors skull att han är såpass pigg och kry som han faktiskt är! Hemskt att det dröjt så länge sedan vi sågs sist, men morfar var slö och trött och orkade förståeligt inte med ngt 3-åringsbesök som läget var i början, men nuså :)

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg,utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)! Lycka till!

1. Vad heter du: Annelie
2. Ett ord på fyra bokstäver: Aska
3. Flicknamn: Alina
4. Pojknamn: Alex
5. Yrke: Arkitekt
6. Färg: Avundsgrön
7. Klädesplagg: Amningsbh ;)
8. Mat: Ananaspaj
9. Sak i badrummet: Ansiktstvål
10. Plats/stad: Alingsås
11. En orsak att vara sen: Ambulansfärd
12. Något man skriker: AKTA
13. Film: Armageddon
14. Något man dricker: Alkohol
15. Band: ABBA
16. Djur: Apa
17. Gatunamn: Artillerigatan
18. Bil: Audi
19. Sång: Another day in paradise

 

Godkänt? :P

Jag utmanar Marty, Sara, Tess, Mari och Helen

Idag fick jag filten som vi beställt av Kamilla, en tjej jag jobbat med i några år på förskola/skola här i Lugnvik. Hon är superduktig och jag tycker ni ska gå in på hennes sida http://www.mittens.se och kolla in vad snygga saker hon stickat/virkat... hennes vantar och handledsvärmare är asläckra!

Nu åker filten i vagnen, redo att värma vår lilla sötsak när hon behagar komma ut. Fick order av Kamilla att inte göra mig av med filten sen, för då ville hon hellre köpa tillbaka den, för den var hennes lilla baby... :) Söt-Kamilla!

Hämtade Emil på dagis och fick sällskap av en mamma och hennes son som är lika gammal som Emil. Vi har pratat länge om att de ska få leka med varandra på fritiden men hon är lika dålig som jag på att "komma till skott" så det har inte blivit av på 2 år :O

Iaf, nu bad hon om mitt nummer för 4:e gången, och eftersom hon tappat bort de tidigare lapparna hon bett om (oxå ngt jag känner igen mig i) så la hon in numret på mobilen. Och så sa hon att vi gärna fick ringa nu första tiden när bebisen kommit, så kan Emil få leka med hennes pojke, så jag kan få lite tid till att promenera, vila, andas ut... Hur snällt är inte det? :) Och Emil skulle bli överlycklig om han fick komma hem till sin kompis och leka, så jag blev väldigt glad för erbjudandet.

När vi väl kommit hem så möter vi grannarna och deras barn utanför dörren. De frågar direkt om de får ta med sig Emil till lekplatsen på gården bredvid. Oxå hur snällt som helst! Så nu leker han och har roligt, och jag fick massa tid till att fixa för middag i lugn och ro :) Idag blir det ngt så enkelt som wokgrönsaker med stekt ris. Men ack så gott!

Sen, när första tiden med bebisen har gått och vi har ordning här hemma ska jag oxå vara snäll och bjuda hem alla andras ungar :) Då kan vi leka hela dagarna och vara vilda. Vi kan leka indian och binda fast min gudson så han oxå kan vara med ;) Nej, inte då, men han är definitivt ett barn jag vill få hit lite oftare sen!!

Igår fick jag höra att min arbetskamrat som skulle få en bebis samma vecka som mig, fött en pojke i lördags :) Superroligt att höra!

Idag fick jag nyss höra att Geir och Marit, våra kära vänner i Norge, som oxå skulle få ett barn samma vecka som oss, fött en pojke idag! De var beräknade till 23:e, så liten tjuvstart var det allt :) Det är Marits första barn och det ska bli så roligt att kunna följas åt med bebisarna framöver. Allt hade iaf gått bra och vi är superglada för deras skull såklart.

Men nu sitter jag här. Gravid och ensam, haha! Det är ju inte utan att jag blir lite avundsjuk... jag vill ju oxå hålla mitt lilla hjärtebarn i famnen...

Jag är SÅ i valet och kvalet ifall jag ska vaccinera mig och familjen... Blir verkligen inte klok på vilken känsla jag ska gå på. Om jag vaccinerar mig nu som gravid, så kommer tydligen bebisen få med sig en del av skyddet, så den är mera resistent som nyfödd, och det vore väl bara jättebra? Då har den ett skydd mot influensan från start, när de i normala fall inte vaccinerar barn under 6 månader.

MEN så kickar rädslan in... ett nytt vaccin, framställt i all hast, väl testat innan det godkändes, men INGEN vet NÅGOT om långtidsbiverkningar! Kvicksilver är ju inte bra, det vet vi redan... och ngn läkare säger att det är i sååååå små mängder och att dessutom flera produkter innehåller samma mängd... och ngn läkare förstorar upp kvicksilverinnehållet enormt mycket och vill varna alla...

Så... jag vet verkligen inte... jag och familjen kan gå och vaccinera oss nu denna eller nästa vecka... kanske vore bra att ha det gjort? Kanske vore bra att låta bli? Fan vad svårt!! Jag tänker givetvis på att inte ta ett beslut som kan påverka mina barn negativt i framtiden... Ge dem biverkningar, eller rent utan låta bli och vaccinera, och så blir de jättesjuka :O

Har ni några tankar om det? Hur tänker ni göra?

Det går framåt :D Ikväll tror jag vi packar in våra kläder i garderoberna, meeeeen vad härligt!!! Är jättesugen på att slänga in lite bilder, men vi har kommit överrens om här hemma att vänta tills allt är färdigt, så jag får väl rätta mig i ledet ;)

Har idag, förutom hjälpt till med sovrummet, oxå pysslat mkt i babyrummet. Satt spjälskyddet på plats, bäddat fint, sorterat om lite i byrålådorna, sorterat lite babyleksaker (inte för att de behövs till en början men de behöver komma bort från emils rum, så lika bra de hamnar rätt med en gång) osv. Och senare ikväll ska jag skruva ihop en hylla och möblera om där inne, hehe, hinner ändra flera gånger till innan hon kommer, men det är ju så roligt :D

Vi fick finbesök idag oxå :) Tuvaluva myskorv!

Magen har ramlat ut ett snäpp idag tror jag! Känns som att den helt enkelt står som ett spjut rakt ut om man jämför med innan. Jag tror det beror på att bebisen ligger lite mera som hon ska nu. Förut har hon haft rumpan åt sidan, och nu verkar hon ligga med baken rätt framåt istället. Hoppas iaf det, det betyder kanske att hon är på väg neröver?

Dagens middag bestod av Korvstroganoff med ris. God och lättsam klassiker som vi ofta glömmer bort... men idag blev det storkok så vi fick ihop några matlådor oxå, gött att ha framöver tror jag! Särskilt eftersom jag brukar glömma bort att äta när jag är trött och mosig i huvudet, som efter bebisen kommit, då är det nog skönt att kunna plocka fram en matlåda istället för att ställa sig vid spisen. Har bunkrat lite matlådor hela veckan som varit, så snart har vi en fin samling i frysen ;)

Nej, nu ska jag ta itu med att packa bb-väskan. Har hållt mig länge nog nu tycker jag ;)
9 dagar kvar nu!

Ja idag har det städats före lunch. Sedan åkte vi till svärföräldrarna då Johan skulle byta däck på bilen, Emil lekte med sin kusin och jag sorterade och tog hem de sista babykläderna. Blev kvar över middag och fick supergod sjömansbiff att äta oss mätta på... jag kunde inte sluta ösa upp på tallriken utan fick be svärmor ta bort grytan tillslut :O
Kvällen spenderade vi hos Putte som fyllt 30. Firade honom med en kvast blommor och blev bjudna på godfika :) Nu har vi varit hemma ett tag och Emil somnade för en stund sedan. Jag ska göra ett ryck med målningen innan jag degar ihop för kvällen.
Som jag sa i morse skulle vi hållt oss hemma idag så vi hade fått ngt gjort, men som vanligt blir ett ärende till tio ärenden till så fort vi ska åka ngnstans... Men men, jag får vara nöjd med det lilla vi hann i morse samt det lilla som blir gjort ikväll. Optimist, javisst? ;)

I morgon kommer svärfar och hjälper oss med sovrummet. Han är ju urduktig på allt som har med hantverk att göra, så vi tackar och tar emot hans ovärderliga hjälp. Förhoppningsvis blir det såpass färdigt att vi kan packa in hyllor, stänger, backar osv i garderoberna, så kläderna kan packas in. Ett stort steg på vägen.

Om ni undrar så är vi inte helt handikappade här hemma, vi kan skruva ihop garderober och sånt, men det är inte bara det som ska göras. T.ex. så har en vägg sågats ur mellan vårt sovrum och babyrummet och en bit av det ska byggas igen innan garderoberna(som redan är ihopskruvade) kan ställas på plats... och svärfar har både kunskap, erfarenhet och verktyg för att fixa det snabbt och smidigt... därav blir det så att vi blir lite beroende av honom :) Anyways, det kommer blir grymt bra när det är klart!!! Och ni som hälsar på ibland, hur ofta brukar vi få skryta om hur fint vi har det? Haha, nej just det ;) Snart får ni se efter-bilderna! Och ni som aldrig varit här ska även få se de hemska före-bilderna ;)

Jag måste skryta om min första köttfärslimpa ever!! Fylld med rödgul trumpetsvamp, champinjoner, strimlad bacon och färsk tärnad tomat. Skulle tagit kort på en uppskuren bit så ni fått se vad FIN den blev :D Det blev även lite fyllning över, så den fick även pryda runt om i ugnsformen :)

Den blev väldigt god och saftig, och till den så åt vi kokt potatis, haricot verts, och brun gräddsås smaksatt med lingonsylt.

Mmmmm!!! Senaste veckorna har jag haft världens inspiration till matlagning... hoppas det inte falnar helt efter bebisen kommit! Men vi har ju en bra kock i Johan oxå :)

Idag hade jag chansen att sova ut ordentligt. Satt ju uppe igår kväll med att fixa bloggen tills klockan var alldeles för mycket, så i morse när grabbarna klev upp och gav sig iväg till jobb och dagis, så låg jag kvar i sängen och myste. Ställde alarmet på klockan två timmar framåt och låg sedan och fick fart på tankarna.. så inte kunde jag somna om heller.... Utan det var bara att kliva upp och ta itu med saker och ting.

Jag har ju fortfarande inte fått ngt svar från Försäkringskassan ang. havandeskapspenningen... och idag har jag varit hemma med "havandeskapspenning" i över 40 dagar... Det som dragit ut på det hela är att mitt arbetsgivarintyg från carema dröjde nästan en månad (morr) och nu när de äntligen fått in det på FK så har de inte registrerat arbetsgivarintyget från Östersunds kommun... trots att jag skickade båda intygen i samma kuvert...!! De hittar det inte, det är puts väck borta hos dem! (Vilket betyder att jag måste beställa och skicka in ett nytt vilket kommer ta ett par veckor till...)

Så även om jag i stort sett fått ja till havandeskapspenning så vet de inte hur mycket jag ska få. Jag har bara sökt för Carema, så de måste beräkna min sysselsättningsgrad där, samt min sysselsättningsgrad inom kommunen, SAMT min totala sysselsättningsgrad för att avgöra hur många % jag ska få i just havandeskapspenning. Och så ska de beräkna min nya SGI, vilket de oxå behöver det saknade arbetsgivarintyget till... Sååå frustrerande!

Iaf, de sista 10 dagarna innan BF (beräknad förlossning) får man inte havandeskapspenning, utan man får begära vanlig föräldrapenning istället. Och för att göra det behöver jag min nya SGI...

Iaf, jag ringde FK i morse för att fråga hur jag skulle göra för att räkna ut den själv, det är ju lite krångligt med oregelbundna arbetstider och ob-tillägg osv... Men hon tyckte det lät som att jag räknat helt riktigt... och om nu inget missförstånd skett, så har jag höjt min SGI med över 80 000!!!! (Min förra SGI var botten...) Jag skickade iaf in en begäran om fp de sista 10 dagarna, från och med i morgon alltså, med min nya (ännu icke godkända)  SGI, så får vi se om de godkänner den!! Om den går igenom blir ingen lyckligare än jag! Det skulle betyda att allt slit på äldreboendet, alla kvällar och helger jag svettats borta från familjen i över ett halvår, skulle bli totalt värd varenda minut!! Det skulle innebära att jag slipper hanka mig fram med en inkomst på 5000/månad i föräldrapenning! Det skulle ge vår familj så oerhört mycket mera kvalitet! Jag skulle skrika rakt ut av lycka, och lättnad!! Åh... törs jag hoppas?

Ungefär 10 dagar kvar, sedan hoppas jag att lillfisan är här. Snart är graviditeten över och istället får vi en bebis i vår famn... Stora grejer det!! Är lite imponerad över hur det faktiskt fungerar... för att gå från gravid till ammande rent kroppsligt är inget jag ser fram emot... Hejdå fina hy och tjocka hår... hejdå starka naglar och utfyllda välformade kropp... Istället får jag säga hej till kraftigt ökas psoriasis, såriga bröstvårtor, avancerat håravfall, en rejält degig kropp, spröda naglar, torr och fnasig hud... and it goes on and on...

MEN som tack för all denna misär, får jag en bebis :) En liten perfekt rosenskimrande och gudomlig liten mjuk ängel... Med fingrar så små att man inte kan sluta titta, med en hud så mjuk att man inte kan sluta känna... Jag ger dig med glädje all livskraft min kropp snart ger ifrån sig. All näring och prunkande drivkraft, den får du ta med dig ut i livet lilla vän.. för  snart är det du som ska växa och vara vackrast av alla... Skitsamma om jag tappar allt hår och min kropp liknar bulldeg... med dig vid min sida kunde jag gärna ta emot 5 håriga vårtor på hakan om det krävdes... mysigt va? ;)

Det är finurligt hur det funkar... Snart är hon färdigbakad och redo att möta världen... Men, vad jag längtar!

Jag tycker det är coolt att lilla svenska Lykke Li är med på nya soundtracket till New Moon. Hon såg filmen, blev biten, skrev låten Possibility och så var saken biff. Ska bli spännande att höra den sen! Albumet släpps i Usa idag som det verkar, och här i Sverige får vi väl i vanlig ordning vänta ett tag till.. till 21:a om jag inte minns helt fel?

Då kör vi och tutar på här istället :) Vi håller ju som ni redan vet på att renovera för fullt, så uppdateringarna är väl inte ännu lika frekventa som de brukar vara... men snart så! Snart kommer bilder på förändringarna som skett i vårt hem.. och snart kommer vi ju få se vem för döljt sig i min mage senaste dryga 9 månaderna... 10 dagar kvar till BF nu, och nedräkningen väntar inte på någon :) Hoppas bara hon är lika punktlig som storebror! Och sen så kommer det bli mera bilder överhuvudtaget, på Emil, på oss och allt möjligt.

Så jag hoppas att jag kommer lyckas göra mödan värd för er som följer med hit!!

Alla inlägg nedan för detta, skrevs sommaren 2008 då jag tog en paus från blogspot.com. Blogspot är egentligen en portal jag trivts bättre med så det är där jag hållt hus senaste tiden, men nu är det dags att lösenordskydda bloggen och då passar blogg.se mycket bättre. Enklare och smidigare, vilket riskerar att 90% av läsarna försvinner, tror ni inte? ;)