liahspladder

Meja spenderar 80 % av sin vakna tid med att klä på sig eller klä av sig.
Det är tydligen det roligaste som finns?
Här är det Emils jeans som får agera läromaterial.
Bättre det än hans använda kallingar...

En liten uppdatering om Meja då. Natten till idag gick bra!! Inget kräks och ingen diarré. Och mycket pink i blöjorna. När man ser hur fulla de blir nu, då förstår jag genast hur lite hon kissade innan... Hon har dock inte tömt tarmen något idag så jag har inte vågat ropa Hej ännu!

Förhoppningsvis går även natten till imorgon bra. Då tar vi nog och åker till Trondheim en sväng och firar min far som fyllt 65 :) Det var meningen att vi skulle åkt idag men det hade förstås inte varit aktuellt medan hon varit sjuk. Men om natten till lördag går bra, då har hon klarat sig de där två dygnen med råge.

Ringde Bvc på en gång i morse när jag såg att hon var ok och bokade en tid för vägning på måndag. Ska bli skönt att se hur hon ligger till. Jag har haft lite svårt att släppa hennes vikt sedan hon var lill-liten (se här längre ner på sidan)och så har hon aldrig riktigt hullat på sig. Hon hade en kort period där under sommaren då hon hade lite hull, men det försvann ju så fort hon började krypa och röra sig mera. En liten sparv kommer hon nog alltid att vara i mitt hjärta..

Här står vi och stampar. Meja är fortfarande inte bra... Varannan natt kräks hon mängder, de övriga nätterna så har hon så kraftiga diarréer att halva sängen är full med skit och hon själv har skit från fötterna till öronen... Men på dagarna, då mår hon bra konstigt nog. Är pigg och leker hälften av tiden, och hälften av tiden är hon gnällig och vill gärna sitta i knät...

Vi för vätskeschema och försöker få i henne minst 800ml per dygn, men det är faktiskt inte det lättaste när hon inte är så sugen på att dricka. Men med sked går det bättre som tur är! Hon har fått tillbaka aptiten sedan två dagar tillbaka, och det lättar mamma hjärtat en hel del, men hur ska hon orka vara stark om hon inte får behålla maten?

Det syns på henne att hon har gått ner i vikt. Varken förvånande eller konstigt, men när hon var så liten från början(ca 9,2 kg) så undrar man ändå om det kan vara farligt... Minns när Emil var 10 mån och fick magsjuka, han gick ner 600gram i vikt, men han hade ju hull att ta av så vi behövde knappast oroa oss...

Såg här ser hon ut på dagarna.



Och inatt när hon kaskadkräkts och vi tvättat av henne så såg hon ut så här.

Vadå svullen!! Magen var som en BOLL och alldeles stenhård. Klart vi blev oroade... Jag ringde 1177 och rådgivaren tyckte vi skulle åka in men så ville hon prata med barnjouren först, och de sa att eftersom hon verkar vara vid gott mod så är det antagligen bara gaser. Om det skulle vara stopp i tarmen så skulle Meja ha skrikit hejdlöst på grund av smärta... Men de tyckte absolut att vi skulle ringa läkaren på morgonen och be dem kolla upp vikten med mera. So we did. Men som väntat så vill de inte ta in henne på hälsocentralen nu, på grund av magsjukesmitta, utan vill vänta tills det gått över. Och de behöver inte kolla upp henne just nu eftersom hon är ganska pigg och kissar. Men OM hon skulle sluta kissa och bli slö DÅ kan de sträcka sig till att kolla upp henne... Sa jag att hon varit sjuk i ELVA dagar nu? Så-trött-på-att-höra-rådet-vätskeersättning... Klart vi redan ger henne vätskeersättning!! Och måste man vänta tills de är halvt döende innan en läkare kan kolla upp henne?! Att sluta kissa och bli slö i benämningen ramlar ihop och somnar, det är ett allvarligt tillstånd. Men när man har hosta, då får man komma mer än gärna och kolla upp bakterier vs. virus... Men magsjuka barn, de ska minsann vänta tills de behöver dropp och dygnet-runt-vård...

Undrar hur länge det här kommer hålla på... Det är skitjobbigt att det växlar mellan dagMeja och nattMeja... På dagarna lugnar vi ner oss och det känns som att hon är på bättringsvägen, men VARENDA NATT sedan en vecka tillbaka så kommer magsjukeanfallen som ett brev på posten... Vi vet ju aldrig om hon är på väg att bli bättre eller om magsjukan bara ligger och väntar på att få komma ut i natt? :/ Läkaren tyckte det lät som att hon var på bättringsvägen då hon var pigg och lekte... men åhhh.. återkom inatt kl 02 och säg samma sak!!!

Meja har inte varit så pigg sedan magsjukan. Inte på sitt bästa humör och inte velat äta, vilket har varit ovant då vi varit bortskämda med hennes STORA aptit. I och för sig inte så konstigt om man på grund av sjukdom har sämre aptit, men jag reagerade starkt när hon ratade vindruvor i går. Va, hon som verkar leva endast för att äta vindruvor... Som ler inställsamt så fort hon ser en, och som helst skulle trycka i sig en hel klase på fem sekunder (vilket hon givetvis aldrig fått)...

Men idag så förstod jag äntligen varför. Hon har fått tre(!!) kindtänder samtidigt! Det kan ju inte vara så skönt direkt... Och genast tycker jag synd om henne som inte kunnat berätta... som bara vänt bort ansiktet åt maten, eller ätit ett riskorn i taget... Lilla fågel <3

Hon hade 8 tänder innan. De klassiska 4 uppe och 4 nere. Nu när jag såg kindtänderna så slog det mig att hennes käke hoppat över hörntänderna. Kanske det brukar vara så? Jag har ingen aning...

Meja är fortfarande sjuk, men bättre. Hon är piggare och leker igen.
Och nu har jag is i magen igen.

När jag var gravid med Meja så var jag orolig för hur jag skulle kunna dela på kärleken jag kände för Emil. Kärleken för sina barn är det största som finns, och i samma stund man blir förälder så bär man också hjärtat utanför kroppen. Och från samma stund jag såg henne för 14 månader sedan, så bär jag fortfarande mitt hjärta utanför kroppen, fast delat i två..
Inget knussel.

Den 20:e december var vi hos barnläkaren på sjukhuset för att fastställa om Meja har mjölkproteinallergi. Vi har redan träffat en läkare på HC tidigare och enligt hans rekommendationer utfört en elinimation/provokation så vi visste redan att hon reagerar med kraftiga diareér om hon äter mjölkprodukter, så sjukhusbesöket var mest för att visa upp henne och för att boka tid med dietist. De utförde också ett pricktest för att se om det gav utslag. Redan innan pricktestet så sa sköterskan att pricktesterna väldigt sällan gav utslag när barnen har symptom från tarmen, så vi väntade oss inte så mycket. Och visst hade hon rätt, pricktestet visade ingenting... Hon sa då att pricktesterna är de opålitligaste testerna de har inom sjukvården... och att barn med symptom från tarmarna får lita på sina föräldrars instinkter. Men då vi utförde provokationen tidigare och Meja reagerade så kraftigt med 12 diareéblöjbyten per dygn och fick sår i stjärten av den frätande vätskan, ja då var det liksom inte så mycket att orda om... Läkaren på Barn bekräftade att hon var känslig mot mjölkprotein och bad oss komma tillbaka efter ett år, för att då göra en ny provokation och se om det vuxit bort. Det är ju det som är så fiffigt med mjölkproteinalleri, att det oftast växer bort innan barnen börjar skolan.

När det var färdigpratat om det så utförde läkaren en regelrätt undersökning och lyssnade ovanligt länge på Mejas lilla hjärta. Inte de där vanliga sekunderna på var sida om kroppen utan snarare två minuter på var sida, så jag hann reagera och förstå att hon lyssnade på något hon inte tyckte stämde... Och hon bekräftade det genom att berätta informativt att hon hörde ett blåsljud som hon tyckte att en specialist ska titta närmare på. Vilket fick mitt hjärta att rusa så fort att det säkert uppstod blåsljus i MITT hjärta... Det var väldigt oväntat då otaliga läkare redan har lyssnat på hennes hjärta i samband med diverse läkarkontroller under hennes första år... Men nu var det alltså annorlunda och Meja har fått en remiss till hjärtläkare... Barnläkaren sa att det inte var farligt och att vi inte behöver oroa oss, och att det kunde dröja ett tag innan vi fick en tid, och detta eftersom Meja är över ett år. Tydligen får barn under ett år komma snabbt och kolla upp blåsljud, vilket är fullt förståligt, men barn över ett är det inte lika bråttom med. Men denna väntan... den växer ofta till en oro och det är där vi står i dag. Vi väntar, och vi börjar fundera...

Meja har varit förkyld i en vecka. Haft feber och varit väääääldigt trött och grinig. Grinig har hon inte varit någon gång under sitt första levnadsår. Trots feber och otaliga förkylningar så har hon alltid hållt humöret uppe och lekt precis som vanligt. Men denna förkylning har varit annorlunda och hon har antingen sovit eller varit grinig eller krävt att få vara uppe i famnen. Klart jag börjar fundera över hennes lilla hjärta... Igår när Meja bara var vaken totalt fem av dygnets 24 timmar så började jag fundera extra mycket... orkar hon inte vara vaken mera på grund av hjärtat? Är hon så utmattad att hon inte orkar leka och istället bara vill vara i famnen?

Många tankar hinner man tänka innan den där dagen kommer och vi får gå till hjärtläkaren och få svar på vad det är i hennes lilla hjärta som gör att man hört blåsljud... Men just nu ligger dock fokus på att hon ska bli frisk så hon blir piggare. Om inte så får vi ringa och prata med dem. Att gå och oroa sig hjälper ju föga faktiskt.

Läs mer om blåsljud HÄR.

Vår lilla Meja är rätt så fantastisk måste jag säga :) Nu har hon hunnit bli dryga 4 månader och hon växer och mår oförskämt bra verkar det som. Hon är konstant glad och flinar så hela ansiktet spricker nästan. När hon skrattar så kommer det lite ljud, men jag vet inte om man kan kalla det för skratt ännu ;) Och pratar gör hon, oj vad hon babblar på här hemma, en riktig kackelhöna <3 Mitt lilla älskade hjärta, om du bara visste hur glad jag är för att just du kom till oss!!

Ta bara det här med sömnen... hur duktig är hon inte?! Sedan hon var ca 2 månader så sover hon själv inne på sitt rum i sin spjälsäng hela natten. Hon somnar senast klockan 19 och vill komma upp först 12 timmar senare... Visst, hon vaknar för att äta en - två gånger/natt, jag ger henne då flaskan i sängen och hon somnar om utan ett knyst... När hon vaknar till på morgonen så är det inget skrik, utan hon ropar högt eller pratar glatt och när vi kommer in itill henne så ligger hon och skrattar lillfisen vår <3

Om dagarna så vill hon vara mitt i smeten, gärna i famnen och gillar när vi pratar, sjunger, busar och interagerar på alla möjliga vis. Men hon gillar även att ligga i babysittern eller på en filt och hon kan ligga läääänge länge och bara gnaga på händerna eller på en leksak... För tuggas ska det göras hela tiden och då helst på ngt gott som en mjukisdocka eller bitring... Hon har inga tänder på g vad jag kan känna, utan hon gillar helt enkelt att gnaga och det har hon gjort sedan några veckors ålder... Kanske för att hon var hungrig jämt? I vilket fall så är hon konstant nöjd och om hon råkar på att bli missnöjd så är det garanterat dags att byta blöja eller så är hon trött/övertrött...

Älskade lilla vän, vad jag är glad för att vi har DIG!!

Igår kväll, på Mejas 3 månadersdag beställde jag hem lite kort från första tiden med Meja. Det kliar lite i fingrarna att ordna fint i "min första bok"-böckerna till både henne och Emil. Jag vill oxå hitta fina pärmar så jag kan fixa varsitt fotoalbum till dem. Vore hur roligt som helst om de fick ett album för varje år. 1, 2, 3 år osv... Men ännu har jag inte hittat några pärmar som jag gillar, så det får vänta.  Att det ligger 1000 foton i min fotolåda och väntar gör inget på ett tag, så länge det inte börjar brinna :O

Iaf, när jag kollade igenom alla foton inför beställning från Fuji direkt så blev jag nästan chockad när jag såg bilderna på Meja när hon gått ner i vikt vid 2 veckors ålder. Hon ser ut som en alien... :S Huvudet jättestort, men inga kinder eller dubbelhaka... Stackars lilla tjej! Tänk att jag inte såg det lika tydligt när det pågick? Då tyckte jag att hon var en vanlig bebis, lite smak och liten bara, men vanlig... Jag var glad över att bvc sköterskan tog det på allvar trots att hon bara minskat 20 gram... Inte alls förstod jag att det var så pass allvarligt som det faktiskt var...

På kortet här ovan så försöker roliga sjuksköterskan Kajsa att tillmata henne med ersättning i kopp. Meja tyckte dock inte det var lika roligt. Hon väger 2880 gram. Två veckor efter födseln har hon ökat totalt 90 gram, vilket inte alls är som det ska...

Men... det vände ju i samband med att jag började pumpa... Meja som var för svag/lat/liten för att amma och jobba ut mjölken började att öka normalt i vikt sedan hon fick bröstmjölken på flaska. Tack och lov! Nu, vid 3 månaders ålder ser hon lika mullig och gullig ut som vilken välgödd bebis som helst :) Hon har veck på låren, hon har dubbelhaka och bulliga kinder man kan nypa i :)

Japp, nu har jag bokat dopet i Lugnviks kyrka. Samma kyrka som Emil döptes i. 27 februari smäller det :)
Lilltjejen ska nu officiellt få sitt namn. Men jag måste erkänna att hon är riktigt namnlös än så länge... :O Jag har inte skickat in papperet till skatteverket ännu...! Hon har ju haft sitt namn sedan dagen hon föddes, så det beror inte på det, utan ren och skär lathet från min sida. Och Johans.

Så idag ska jag skicka papperet som legat på köksbänken, ifyllt sedan länge, med ilfart till myndigheterna så det blir ordning på torpet.
Lilla flickan Hallin ska få sitt namn.

Har glömt berätta vad duktig Meja blivit! Från att ha varit BÄRMIGHELATIDENANNARSBLIRJAGHYSTERISKMeja från födseln har hon för någopn vecka sedan förvandlats till MISSLAIDBACKTARELUGNTJAGESNÄLLMeja :D

På morgarna runt 8 ligger hon länge och jollrar/gnager på knogarna/pruttar/skrattar åt sänglampan i vår säng och är bara go. Efter blöjbyte och ombyte från pyjamas till kläder äter hon en flaska bröstmjölk och sedan somnar hon om, i sin säng med napp.

Under dagen äter hon ca varannan-vartredje timme, vissa dagar går det fyra timmar. Hon sover en stund lite då och då. Vissa dagar flera timmar i sträck, men oftast en timme åt gången. Emellanåt när hon är vaken så ligger hon under babygymmet och pratar med figurerna som hänger där. Eller så ligger hon vaken i sängen och tittar intensivt på mobilen som snurrar ovanför henne, eller så ligger hon på vardagsrumsgolvet och tittar på lampan/tvn/emil/mig/julgranen/spegeln.

Ibland vill hon komma upp och det måste hon ju få, gosa lite och bli buren en stund. Sedan äter hon och somnar igen.

Till kvällen (mellan19-21 beroende på hur hon sovit under dagen) börjar vi med att hålla henne vaken en stund innan hon ska äta. Efter hon ätit en flaska och vi märker att hon är riktigt trött så får hon byta blöja och sätta på pyjamas. Lägger sedan ner henne vaken i sängen på hennes rum och ger henne nappen, säger att nu ska Meja sova och att vi ses i morgon. Då blir hon skitarg :P Men köper faktiskt läget en kort stund senare och somnar.

Vaknar hon för att äta före kl 01 så får hon en flaska i sängen. Vaknar hon senare än 01 så lyfter jag över henne till vår säng och ammar. Oftast så äter hon före kl 01 och sover sedan till 05 då jag hämtar henne till vår säng. Sedan snuttar hon mest, äter inte mkt iaf, och sover till 8-9, och där börjar dagen om med världens mysigaste morgonmeja :) Vid detta laget har oxå Emil hunnit vakna och kryper ner i vår säng och klappar på Meja och är världens mysigaste morgonemil :)


Jag tror att hennes nyfunna lugn har med flera saker att göra. Dels att hon blivit äldre, 10 veckor nu!! Dels att det blivit lugnare hemma efter jul, det har varit myyycket åka runt till diverse släktingar på diverse avstånd och inga rutiner what so ever... Dels på att vi varit envisa och lagt ner henne i tid och otid... Dels på att vi efter nyår varit hemma mest hela tiden, hela familjen, vi har haft runtiner och vi har varit lyhörda mot varandra och tagit det lugnt. Och kanske framförallt har vi alla varit glada och stressfria... och det har såklart smittat av sig! Lite synd om Meja som föddes mitt i all stress med renovering, jul och allt...
Men nu så!!! Nu har vi harmoni :) Och en harmonisk liten tjej :) Som NU vaknar och får en flaska med mat :)

Meja föddes inte med någon jättekalufs direkt... Lite mjukt fjun mitt på huvudet, och endast lite längre i nacken. Inte konstigt egentligen då även hon (som jag) är släkt med skalleper!!!


3 veckor gammal


alldeles för gammal ;)

Det blev Meja igår :) I 7 härliga och kaosartade veckor har vår portugisiska lillstrumpa varit med oss :) Meja (meia) betyder strumpa på portugisiska hörde jag av mamma häromdagen ;)

I fredags var vi hos bvc och då vägde hon 3,9 kg och var 53 cm lång. Hon ökar precis som hon ska i vikt och allt fungerar jättebra. På dagarna äter hon bröstmjölk på flaska och jag pumpar. På nätterna ammar jag och hon äter knappt ngt, snuttar mest förutom första riktiga målet på morgonen då hon äter ordentligt.

I övrigt går allt lite bättre oxå, hon var svår att lägga ner förut, vi skämtade om att hon hade fel på sitt inre vattenpass för så fort vi lutade henne bakåt så vaknade hon... Men nu kan hon rätt vad det är sova flera timmar i sin säng.

Vad gäller napp så accepterar hon den ibland, men aldrig när hon är vaken... det ska vara i ett halvslumrande tillstånd, annars kväljs hon :S

Vagnen gillar hon tack och lov, men helst när den rullar, stannar vi en längre stund så vaknar hon 9 gånger av 10... Hon gillar vibrationer den här damen! Men jag ska inte klaga, var till Ikea i helgen och då sov hon som ett ljus i vagnen heeeela dagen, förutom en stund strax innan kassorna :)

Hon har börjat vara vaken längre stunder oxå. På morgonen kan hon ligga bra länge i sängen medans jag tar en snabbdusch och blåser håret tex, och hon är helnöjd! Sen har hon någon stund på eftermiddagen och sent på kvällen då hon är lika vaken och tvärnöjd :)

Och ler gör hon!! :D Har inte lyckats ta ett riktigt foto på ett riktigt stor-leende men hoppas på det snart så ni får se :)

Ikväll sätter jag in lite foton på PepparkaksMeja iaf. Och PepparkakasEmil förstås :) Nu ska vi in till stan och leta julklappar! Och fryyysa.... :(

Förra gången vi vägde Meja (i fredags) så hade hon ökat 40 gram på 3 dagar...
skitdåligt...
hon skulle ha ökat minst 75 gram.

Idag vägde vi henne igen.
Nu hade hon ökat 190 gram på 3 dagar!!

Härligt, det går bra nu :)

Nu har vi varit hemma ett par dagar och jag börjar märka tendenser till en dygnsrytm hos Meja. På morgnarna och förmiddagarna sovs det mycket, och äts ca varannan/var tredje timme. På eftermiddagarna har hon en kort kink-period innan det stora ät-racet drar igång. Då äter hon helst varje timme, och kanske någon längre paus emellanåt, om hon vyssjas metodiskt i upprätt ställning. Sedan framåt 24-tiden så kan vi gå och lägga oss, men hon somnar inte utan att äta(snutta) på plats, sedan äter hon kl 2, sedan sover hon faktiskt ända till kl 6... och efter det börjar dygnsrytmen om på nytt.

Jag längtar tills hon accepterar nappen. Skulle vara skönt att få till en bra nattningsrutin, men som det är nu accepterar hon inget annat än att äta sig till sömns... Nappen grimarserar hon bara åt, och knuffar ut den med tungan direkt... Hoppas det bara är tillfälligt, för jag vill då inte bli ngn napp åt henne... Det snuttas tillräckligt som det är...

Ny vikt idag, och lillpruppan väger nu över 3 kg! 3040 gram för att vara exakt. Så det verkar som att det funkar bättre med amningen och det lättar mitt mammahjärta enormt mkt... Det tyngs lite av att behöva tillmata henne med ngn portion mjölkersättning per dygn, men det viktigaste är ju att hon växer som hon ska.

Och ja, det blir mkt bebis-inlägg nuförtiden. Det kan bero på att jag andas bebis 24/7 nuförtiden. Det är en aning påfrestande, och samtidigt alldeles underbart. De rosa molnen fortsätter att pryda vår vardag som små mjuka kuddar :)

Och vet ni? Jag är så himla bebis-ifierad att jag glömde bort Desperate housewives ikväll... Ve och fasa! :O