Vem är jag för dig?
Senaste tiden har satt sina spår. Rannsakningen av mig själv och relationer omkring mig har lämnat mig svarslös. I dagsläget är jag inte säker på någon relation, förutom relationen till mina barn och deras relation till mig.
Men även om de relationerna tar mig långt, så räcker de inte hela vägen. För att vara en lycklig människa så behöver jag även vuxna mogna relationer.
Jag har spenderat mitt liv med att flytta, och flytta och flytta. Två år här och två år där... Två år är ungefär vad man behöver för att skapa en trygg och fast vänskapsrelation. Så jag behöver ju inte fundera länge på vart den där stora klungan tjejer håller hus. De där brudarna som figurerar i alla andras liv. De där vännerna som du vuxit upp med, som följt dig genom skolan och är givna på tjejmiddagar och som ler så stort i ditt "Vänner"-facebook album...
Mina brudar/grabbar är utspridda över hela landet och de flesta har jag ingen relation till idag. Jag ser dem som mina vänner och de bor alla i mitt hjärta fortfarande, men de tillhör samtliga kategorin "vänner från förr".
Nu ska jag inte få det att låta som att jag inte har några vänner, det har jag, ett fåtal fina nära vänner. Sedan har jag mera vänner, och bekanta.
Mina brudar/grabbar är utspridda över hela landet och de flesta har jag ingen relation till idag. Jag ser dem som mina vänner och de bor alla i mitt hjärta fortfarande, men de tillhör samtliga kategorin "vänner från förr".
Nu ska jag inte få det att låta som att jag inte har några vänner, det har jag, ett fåtal fina nära vänner. Sedan har jag mera vänner, och bekanta.
Men allt flyttande, och diverse trassel i forna relationer gör att jag har sååå svårt att sortera ut vilka vänner som är vilka. Helst vill jag inte sortera dem alls, jag vill se dem alla som mina vänner. Se dem lika självklara som att jag inte tycker om frukost på morgonen.... Men så märker jag att vissa vänner sorterar sina vänner. De sorterar mig... och då undrar jag om jag bör sortera? Ska jag sätta en viss person i ett fack och sedan agera utifrån vilket fack personen tillhör?
För någon är jag barnets gamla dagisfröken, för någon är jag vännen som rings när bekräftelse behövs, för någon är jag ett alltid återkommande stort öra, för någon är jag förmiddagens kaffesällskap, för någon kanske jag fyller bort-sorterings-facket. Men missförstå mig rätt, jag ogillar inte att bistå med ovanstående, jag finns för mina vänner, jag bekräftar dig gärna när du behöver det mest, jag lyssnar om och om igen på dina tankar och funderingar, jag gillar oxå att ha sällskap till mitt kaffe av en trevlig person, och fine, gillar du mig inte så gör du det inte, jag bryter inte ihop över det..
Men förstår ni vad jag menar? Vem är vän och vem är bekant? Och vem är jag för dig? På ett sätt skulle jag vilja ringa alla vänner och bekanta och be dem förklara vår relation, men så inser jag att jag inte går i lågstadiet längre... Varför tycker jag detta är så klurigt? Det är väl bara att umgås med de människorna man tycker om? Och kanske låta bli att umgås eller ens interagera med de man inte tycker om. Gillar du mig inte, bjud mig inte på kaffe, men om du faktiskt gillar mig så kan du bjuda mig på kaffe en gång till!?
Självförtroendet är splittrat just nu, men fina vänner ha förtröstan, det kommer gå över. Jag är inte så himla komplicerad, även om jag periodvis kan bli något avtrubbad... Jag hoppas att mina vänner vet att jag värdesätter dem, jag lovar att de skulle få höra om jag inte gjorde det....
Självförtroendet är splittrat just nu, men fina vänner ha förtröstan, det kommer gå över. Jag är inte så himla komplicerad, även om jag periodvis kan bli något avtrubbad... Jag hoppas att mina vänner vet att jag värdesätter dem, jag lovar att de skulle få höra om jag inte gjorde det....
Kommentarer
Trackback
