liahspladder

Då var det dags att byta fokus... 27 feb är det dop! Och jag har knappt börjat planera...

Haha, i torsdags försov jag mig så jag inte hann till kyrkis. Träffade Helen på stan och fikade en sväng. Hade tänkt handla innan, men hann inte riktigt med det, hela dagen blev helt enkelt väldigt omvänd... Efter fikat ilade jag till dagis och hämtade Emil med kompis som jag lovat skulle få följa med hem. Tar bussen till stan med barnvagn + 2 fyraåringar. Går ganska bra men blir lite svettigt när de börjar röja inne på affären. Jag roffar åt mig lite ingredienser till maskeradbakningen och skyndar snabbt till bussen så vi kommer hem någon gång.
Väl hemma går det bättre, sätter på Wii till grabbarna och ger Meja en flaska med mat hon väntat otåligt på, men när hon äter och de spelar har vi det lugnt och skönt.
Det ringer på dörren, jag förväntar mig kompisens mamma, men där står PRÄSTEN!!! Vafan... det var ju torsdag kl 16!! Vi bestämde den tiden för att Johan skulle vara ledig...

Men nu var inte Johan ledig, han bytte bort jobbet på maskeradlördagen mot den lediga torsdagen, utan en tanke på mötet med prästen.... så han var ju inte hemma...  jag glömde därav bort hela grejen, och pojkarna stod och skrek i vardagsrummet medans de spelade tvspel... jag behövde pumpa de överfulla brösten och alla kläder vi specis tagit av oss låg slängda i hela hallen samt soffan... faaaaan så pinsamt!!!!

Men prästen, Gun, var väldigt ödmjuk och sa att vi fick ta det för vad det var, så hon kom in och satte sig och jag stängde av tvspelet... Så vi pratade lite och jag kom snabbt på att jag och Johan inte pratat om någonting.... inte planerat ett skvatt.. inga sånger, inga texter, inte vem som ska göra vad... herregud!! Vilket fiasko... jag fick be om ursäkt 20 gånger minst...

Den väldigt sympatiska prästen lugnade mig och sa att jag fick ringa och återkomma om hur vi ville ha det lite närmare dopet... sen satt hon kvar i nöstan 40 minuter och bara umgicks, haha. Så det gick ju bra ändå. Hon myste lite med Meja och gav henne en fin bok om traditioner och pratade lite om ditten och datten. Och när hon gått så kom tack och lov kompisens pappa och hämta honom och efter DET gjorde det ont i tuttarna vill jag lova!!! Hela denna dråpliga historian avslutas med 170 ml bröstmjölk.

Sååå, det är dags nu att börja planera, så jag kan ringa den stackars prästen och berätta hur vi tänkt oss det hela... Så nu har jag och Johan bestämt möte imån kväll efter han tränat, för nu ska vi banne mig göra detta tillsammans :)