...
Johan har hämtat svärföräldrarnas nya valp idag. Svärföräldrarna är dock i Peking så Johan får agera husse några dagar och därav så bor han i Kyrkås tills svärföräldrarna kommer hem igen.
Meja ligger och gnyr i sin säng. Senaste 4 kvällarna har hon somnat själv i sin säng. Första kvällen jollrandes. Andra kvällen utan ett knyst. Tredje kvällen gnällandes efter nappen. Fjärde kvällen skrikandes, och nu femte kvällen har hon skrikit än mera... Hmm, jag hade hoppats på en positiv trend.. inte en nedåtgående... Men men.. ikväll har det tagit lång tid, började natta henne vid 21 tiden då hon verkade pömsig, hon fick flaskan och efter blöjbyte och pyjamas påklädning så stoppades hon i säng. Var inte populärt... Fick gå in många gånger och klappa lite på och ge nappen och stoppa om på nytt. Hon somnar till en stund, men vaknar snart och har bajsat. Så efter ett nytt blöjbyte så får hon lägga sig igen. Kommer på att det snart dax att äta igen så istället för att hon ska ligga och skrika, somna 5 minuter och sedan äta, så plockar jag upp henne och ger henne mat. Hon bajsar sen lite till så vi byter blöja igen... Men nuuuuuuu, nu sedan jag stoppade ner henne igen så har hon bara gnytt lite, och nu sover hon nog, det är iaf tyst från barnens håll!!
Emil verkar stå ut med lillasysters gnäll, trots att det är så lyhört dem emellan. Han har inte sagt ett knyst om att hon skriker när han ska sova, eller på dagarna när han leker på sitt rum. Och han har aldrig vaknat, vad vi vet, av att hon skriker, inte ens första nätterna efter vi kommit hem från bb. Han kanske ärvt sin fars förmåga att sova som en bauta-stock?
Jag, jag njuter av att barnen äntligen sover. Dagen har varit lång men jag har oxå hunnit med allt jag siktat in mig på. Tvätten och disken och matlagning samt städning är avklarat och jag blir glatt överraskad över min nyfunna vilja till att hålla efter här hemma. Dagdrömmer lite om att sambon oxå ska komma över lite städ-energi, annars vet jag att min snabbt är över... Nu sitter jag och svullar philadelphiaost på kex. Har massor kvar sedan nyår och det bör ju ätas upp :P Vartannat kex har dock verkligheten knackat mig på axeln och pekat på min mage som innan jul var hyfsat platt för att 6 veckor tidigare klämt ut en bebis. Nu efter jul så ser det ut som att bebisen avbokade förlossningen och valde att stanna kvar där inne... :/ När vardagen är åter ska jag banne mig börja se ut som ogravid igen, sanna mina ord! (Och vardag är det inte ännu, inte i vår familj iaf :))
Imorgon kommer mamma, Jenny, Sophie och deras far på besök igen. Det ska delas ut lite julklappar till barnen och senare på kvällen så stannar mina småsystrar över natten :D Rooooooligt!!! När jag flyttade från mamma så var Jenny 8 år och Sophie var 6 år... att flytta ifrån dem då har alltid varit min stora sorg, så varje minut med dem nuförtiden gör min väldigt lycklig!!!
Meja ligger och gnyr i sin säng. Senaste 4 kvällarna har hon somnat själv i sin säng. Första kvällen jollrandes. Andra kvällen utan ett knyst. Tredje kvällen gnällandes efter nappen. Fjärde kvällen skrikandes, och nu femte kvällen har hon skrikit än mera... Hmm, jag hade hoppats på en positiv trend.. inte en nedåtgående... Men men.. ikväll har det tagit lång tid, började natta henne vid 21 tiden då hon verkade pömsig, hon fick flaskan och efter blöjbyte och pyjamas påklädning så stoppades hon i säng. Var inte populärt... Fick gå in många gånger och klappa lite på och ge nappen och stoppa om på nytt. Hon somnar till en stund, men vaknar snart och har bajsat. Så efter ett nytt blöjbyte så får hon lägga sig igen. Kommer på att det snart dax att äta igen så istället för att hon ska ligga och skrika, somna 5 minuter och sedan äta, så plockar jag upp henne och ger henne mat. Hon bajsar sen lite till så vi byter blöja igen... Men nuuuuuuu, nu sedan jag stoppade ner henne igen så har hon bara gnytt lite, och nu sover hon nog, det är iaf tyst från barnens håll!!
Emil verkar stå ut med lillasysters gnäll, trots att det är så lyhört dem emellan. Han har inte sagt ett knyst om att hon skriker när han ska sova, eller på dagarna när han leker på sitt rum. Och han har aldrig vaknat, vad vi vet, av att hon skriker, inte ens första nätterna efter vi kommit hem från bb. Han kanske ärvt sin fars förmåga att sova som en bauta-stock?
Jag, jag njuter av att barnen äntligen sover. Dagen har varit lång men jag har oxå hunnit med allt jag siktat in mig på. Tvätten och disken och matlagning samt städning är avklarat och jag blir glatt överraskad över min nyfunna vilja till att hålla efter här hemma. Dagdrömmer lite om att sambon oxå ska komma över lite städ-energi, annars vet jag att min snabbt är över... Nu sitter jag och svullar philadelphiaost på kex. Har massor kvar sedan nyår och det bör ju ätas upp :P Vartannat kex har dock verkligheten knackat mig på axeln och pekat på min mage som innan jul var hyfsat platt för att 6 veckor tidigare klämt ut en bebis. Nu efter jul så ser det ut som att bebisen avbokade förlossningen och valde att stanna kvar där inne... :/ När vardagen är åter ska jag banne mig börja se ut som ogravid igen, sanna mina ord! (Och vardag är det inte ännu, inte i vår familj iaf :))
Imorgon kommer mamma, Jenny, Sophie och deras far på besök igen. Det ska delas ut lite julklappar till barnen och senare på kvällen så stannar mina småsystrar över natten :D Rooooooligt!!! När jag flyttade från mamma så var Jenny 8 år och Sophie var 6 år... att flytta ifrån dem då har alltid varit min stora sorg, så varje minut med dem nuförtiden gör min väldigt lycklig!!!
Kommentarer
Postat av: sara
Jag har varit orolig mest varje natt att Felicia ska vakna av Bellas skrik men hon har inte heller vaknat :) Jätteskönt så man slipper ta den biten också vid 3 på natten ;) Och sambon sover sig igenom det mesta också....
Själv tittar jag på min mage varje kväll och svullar lite till, har ångest och trycker i mig ännu mer, hahaha!
Trackback
