Heavy stuff...
Veckan som just passerat har varit en väldigt bra vecka i vår familj. Vi har alla fyra varit glada och mått gott. Vi har umgåtts med varandra och även med andra, fått lite egentid. Barnen har varit mysiga och på strålande humör. Jag har flera gånger stannat till och verkligen glatt mig över hur bra vi har det nu...
Men för andra så har veckan varit dålig och jag räds för hur många i vår omgivning som kommer räkna förra veckan som en av de värsta veckorna i deras liv... :/
Jag funderar mycket över allt som hänt... På hur skört livet är, och hur snabbt allt man är van vid plötsligt kan bli helt annorlunda, på hur olika våra liv kan se ut, hur en persons val kan förstöra för andra, på hur hårt livet kan vara för en del, på när man var liten och inte visste vilka som inte finns kvar idag, på hur en del drabbas av motgångar gång på gång, på alla små hjälplösa barn som drabbas av livets orättvisor...
Men jag har oxå funderat på den styrka många bär på.. att de står starka trots att livet kan kasta om allting, att de mitt i all misär fortsätter att hålla fanan hög och kämpar på...
Men på något sätt så har jag oxå funderat på acceptans... Att lära sig att acceptera vad livet erbjudit oss, och acceptera att vi mångt och mycket väljer själva vad framtiden har i sin famn... Och det handlar kanske mycket om fokus, att man väljer att fokusera på det goda i livet, se motgångar som erfarenheter och att varje dag gör en starkare... Inte lätt alla gånger och kanske helt omöjligt precis efter en kraftig motgång, det är såå lätt att tappa luften, men på sikt...
För mig som sett och hört alla tråkigheter i veckan på håll, är det inte svårt att acceptera och gå vidare, men det betyder inte att jag inte tänker på de som kämpar sig igenom allt det tunga, utan det betyder att jag själv behöver fokusera på all trevligt vi har framför oss, för en dag, då är det vi som drabbas av motgångar eller hemskheter jag inte ens vill tänka på, och jag väljer att spara all kraft till dess, och istället njuta idag av att vi just nu har det väldigt bra.
Men för andra så har veckan varit dålig och jag räds för hur många i vår omgivning som kommer räkna förra veckan som en av de värsta veckorna i deras liv... :/
Jag funderar mycket över allt som hänt... På hur skört livet är, och hur snabbt allt man är van vid plötsligt kan bli helt annorlunda, på hur olika våra liv kan se ut, hur en persons val kan förstöra för andra, på hur hårt livet kan vara för en del, på när man var liten och inte visste vilka som inte finns kvar idag, på hur en del drabbas av motgångar gång på gång, på alla små hjälplösa barn som drabbas av livets orättvisor...
Men jag har oxå funderat på den styrka många bär på.. att de står starka trots att livet kan kasta om allting, att de mitt i all misär fortsätter att hålla fanan hög och kämpar på...
Men på något sätt så har jag oxå funderat på acceptans... Att lära sig att acceptera vad livet erbjudit oss, och acceptera att vi mångt och mycket väljer själva vad framtiden har i sin famn... Och det handlar kanske mycket om fokus, att man väljer att fokusera på det goda i livet, se motgångar som erfarenheter och att varje dag gör en starkare... Inte lätt alla gånger och kanske helt omöjligt precis efter en kraftig motgång, det är såå lätt att tappa luften, men på sikt...
För mig som sett och hört alla tråkigheter i veckan på håll, är det inte svårt att acceptera och gå vidare, men det betyder inte att jag inte tänker på de som kämpar sig igenom allt det tunga, utan det betyder att jag själv behöver fokusera på all trevligt vi har framför oss, för en dag, då är det vi som drabbas av motgångar eller hemskheter jag inte ens vill tänka på, och jag väljer att spara all kraft till dess, och istället njuta idag av att vi just nu har det väldigt bra.
Kommentarer
Trackback
