Dunk - dunk - dunk...

En gammal bekant värld har öppnat sig. Att jobba. Egentligen skulle jag kunna vara föräldraledig tills Meja blir två, men det var ju det här med ekonomin och framtiden också... Och trots att jag verkligen inte ansträngt mig så rullar jobbdagar in på diverse förskolor. Sjöängen, Fröja och Stallet rättare sagt. Det känns ringrostigt, fast roligt. Men det känns inte roligt att vara ifrån Meja så mycket. Jag som hade det tufft med de där 15 timmarna på dagis, tyckte det var mycket nu i början, ska nu jobba bra mycket mera än så. Hur gick det till?

Tro inte att jag inte vill jobba. Jag är bara oförberedd. Överrumplad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0