Fint


Meja är fortfarande sjuk, men bättre. Hon är piggare och leker igen.
Och nu har jag is i magen igen.

När jag var gravid med Meja så var jag orolig för hur jag skulle kunna dela på kärleken jag kände för Emil. Kärleken för sina barn är det största som finns, och i samma stund man blir förälder så bär man också hjärtat utanför kroppen. Och från samma stund jag såg henne för 14 månader sedan, så bär jag fortfarande mitt hjärta utanför kroppen, fast delat i två..
Inget knussel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0