liahspladder

Jag saknar Emil. Det har varit så mycket Mejamejameja senaste tiden. Och denna vecka har han varit 15 timmar på dagis(varit myyyycket ledig sedan november), och när han är hemma så leker han mycket inne på sitt rum... Och jag saknar honom!
I dag har jag försökt att ägna honom lite mera tid, vi har pysslat på hans rum, vi har ritat en fin tavla och läst hans favoritbok, pratat mycket om dagis och jag har om än lite överdrivet visat honom vääldigt mycket uppskattning. Om det hjälpte? Nej, jag saknar honom ännu mera, och nu sitter jag och längtar tills han vaknar...

Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen, hur han blev så stor... Den där lilla busiga och beräknande pojken som tog mitt hjärta med en så kraftig storm... Hur växte han upp och blev 4 år äldre bara sådär? Det är ju skamligt att man som förälder inte behöver/får fylla i ett skriftligt godkännande att barnet får fylla år... Åh då skulle jag verkligen dra ut på tiden...

Min älskade lilla tiger, jag är så ruskigt stolt över dig...