Update
*Helgen
Vi åkte glada i hågen till Trondheim på lördag vid lunch, Meja var äntligen frisk! Pappa fyllde 65 den 20:e så med bukett, choklad och flera korsordsböcker for vi för att uppvakta honom. Emil hade skrivit ett eget kort till morfar från honom och Meja med.
Resan tog tid, nästan 2 timmar längre än den gör på sommaren(då den tar ca 3 timmar), lite drygt för chauffören kanske, men eftersom det inte är jag som kör så går det väl för sig ;) På plats hugger vi igång med middagen, min faster Carina var även hon på plats, och barnen busade med alla vuxna så glatt. Vi fick helstekt fläskfile, champinjonsås och pommes till middag, och smarrigt vin!
Vi brukar sova i två sängar när vi hälsar på, men pga fler besökare så blev vi placerade i en säng. Johan tog en extrasäng i vardagsrummet. Jag och barnen fick ta pappa och Randis säng. Nattade Meja först, lite oroad över att det inte skulle funka, då hon inte sovit med oss sedan hon var 7 veckor gammal. Och Emil har hon aldrig sovit bredvid... MEN tji fick jag, för hon somnade som en ängel och vi andra njöt av kvällen en stund till. Emil nattades och det gick bra det med. Puh. Kvällen fortsätter till natt. Jag är precis på väg att lägga mig när Meja gråter till. Och cirkusen är igång. Det ska pratas (högt) det ska fäktas (med vassa oklippta naglar) det ska sparkas (allt för att inte somna) det ska klämmas på storebror (vadå, varför ska han sova?) det ska snurras (alla håll och varierade positioner är bra, utom liggandes stilla)... Och så fort hon håller på att somna av utmattning, så rycker hon till och börjar om... Och så fortsätter hon hela natten... Tror vi totalt sovar två timmar... Och jag vaknar med säkert 400 nya gråa hårstrån... Trött!! Emil dock, som genom ett under så vaknar han inte alls under natten. Viftar bort henne en gång bara när jag inte hann fånga henne flygandes i luften...
På söndagen är det mesta i ett töcken... Jag är dumihuvudettrött och måste vila en stund mitt på dagen. Sedan är det dags att åka. Känns tråkigt att vi kom och åkte på en gång, men jag tröstar mig med att barnen fick träffa morfar och Randi... Jag har ju träffat pappa i 28 år ändå :) Och fler kommer det bli! Resan hem är monsterlång, på norsksidan är det snöras och översvämmningar på vägarna, på svensksidan är det bättre före tack vare bristen på salt... och vi lyckas komma hem precis innan blixthalkan slår till och det är skönt. GODNATT.
*Mejsan
Skyndar oss till bvc på morgonen. Vägning av tösabiten. Och det var inte så illa som jag trodde. Hon har planat lite på kurvan men helt inom ramarna. Puh. Hon är blyg för sköterskan och gråter så fort hon kommer 30 cm ifrån henne.. vilket får mig att undra hur det ska gå på dagis... Meja brukar inte reagera alls eller bli blyg för främmande människor, men nu närmar hon sig 1,5-årsåldern och det är ju allmänt känt att de är extra känsliga just då... Iaf så väger hon 9,070 kg och mäter 75 cm.
*Inskolning
Äntligeeeeeen! Jag som för ett par veckor sedan var riktigt nervös inför inskolningen har nu släppt det och vill bara komma igång. Sen om jag är redo att lämna henne där sen, det vette tusan, men nu har vi kommit ett steg närmare och än så länge känns det ok.
Det känns lite stökigt med Mejas allergi dock. Alla verkar tro att hon är laktosintolerant. Jag måste verkligen vara övertydlig och poängtera om och om igen, att hon inte får äta någon mjölk över huvudtaget, inkl. laktosfria produkter som visst innehåller mjölkproteiner... Och lite knepigt känns det, mjölkproteinallergi är ju rätt vanligt ändå så de borde ju stött på det tycker man?
Men roligt har hon tösen. Är inte brydd för någon och är helt lyrisk över alla leksaker :) Så det ser ut att bli en rolig vecka.
Vi åkte glada i hågen till Trondheim på lördag vid lunch, Meja var äntligen frisk! Pappa fyllde 65 den 20:e så med bukett, choklad och flera korsordsböcker for vi för att uppvakta honom. Emil hade skrivit ett eget kort till morfar från honom och Meja med.
Resan tog tid, nästan 2 timmar längre än den gör på sommaren(då den tar ca 3 timmar), lite drygt för chauffören kanske, men eftersom det inte är jag som kör så går det väl för sig ;) På plats hugger vi igång med middagen, min faster Carina var även hon på plats, och barnen busade med alla vuxna så glatt. Vi fick helstekt fläskfile, champinjonsås och pommes till middag, och smarrigt vin!
Vi brukar sova i två sängar när vi hälsar på, men pga fler besökare så blev vi placerade i en säng. Johan tog en extrasäng i vardagsrummet. Jag och barnen fick ta pappa och Randis säng. Nattade Meja först, lite oroad över att det inte skulle funka, då hon inte sovit med oss sedan hon var 7 veckor gammal. Och Emil har hon aldrig sovit bredvid... MEN tji fick jag, för hon somnade som en ängel och vi andra njöt av kvällen en stund till. Emil nattades och det gick bra det med. Puh. Kvällen fortsätter till natt. Jag är precis på väg att lägga mig när Meja gråter till. Och cirkusen är igång. Det ska pratas (högt) det ska fäktas (med vassa oklippta naglar) det ska sparkas (allt för att inte somna) det ska klämmas på storebror (vadå, varför ska han sova?) det ska snurras (alla håll och varierade positioner är bra, utom liggandes stilla)... Och så fort hon håller på att somna av utmattning, så rycker hon till och börjar om... Och så fortsätter hon hela natten... Tror vi totalt sovar två timmar... Och jag vaknar med säkert 400 nya gråa hårstrån... Trött!! Emil dock, som genom ett under så vaknar han inte alls under natten. Viftar bort henne en gång bara när jag inte hann fånga henne flygandes i luften...
På söndagen är det mesta i ett töcken... Jag är dumihuvudettrött och måste vila en stund mitt på dagen. Sedan är det dags att åka. Känns tråkigt att vi kom och åkte på en gång, men jag tröstar mig med att barnen fick träffa morfar och Randi... Jag har ju träffat pappa i 28 år ändå :) Och fler kommer det bli! Resan hem är monsterlång, på norsksidan är det snöras och översvämmningar på vägarna, på svensksidan är det bättre före tack vare bristen på salt... och vi lyckas komma hem precis innan blixthalkan slår till och det är skönt. GODNATT.
*Mejsan
Skyndar oss till bvc på morgonen. Vägning av tösabiten. Och det var inte så illa som jag trodde. Hon har planat lite på kurvan men helt inom ramarna. Puh. Hon är blyg för sköterskan och gråter så fort hon kommer 30 cm ifrån henne.. vilket får mig att undra hur det ska gå på dagis... Meja brukar inte reagera alls eller bli blyg för främmande människor, men nu närmar hon sig 1,5-årsåldern och det är ju allmänt känt att de är extra känsliga just då... Iaf så väger hon 9,070 kg och mäter 75 cm.
*Inskolning
Äntligeeeeeen! Jag som för ett par veckor sedan var riktigt nervös inför inskolningen har nu släppt det och vill bara komma igång. Sen om jag är redo att lämna henne där sen, det vette tusan, men nu har vi kommit ett steg närmare och än så länge känns det ok.
Det känns lite stökigt med Mejas allergi dock. Alla verkar tro att hon är laktosintolerant. Jag måste verkligen vara övertydlig och poängtera om och om igen, att hon inte får äta någon mjölk över huvudtaget, inkl. laktosfria produkter som visst innehåller mjölkproteiner... Och lite knepigt känns det, mjölkproteinallergi är ju rätt vanligt ändå så de borde ju stött på det tycker man?
Men roligt har hon tösen. Är inte brydd för någon och är helt lyrisk över alla leksaker :) Så det ser ut att bli en rolig vecka.
Kommentarer
Trackback
