liahspladder

Den 20:e december var vi hos barnläkaren på sjukhuset för att fastställa om Meja har mjölkproteinallergi. Vi har redan träffat en läkare på HC tidigare och enligt hans rekommendationer utfört en elinimation/provokation så vi visste redan att hon reagerar med kraftiga diareér om hon äter mjölkprodukter, så sjukhusbesöket var mest för att visa upp henne och för att boka tid med dietist. De utförde också ett pricktest för att se om det gav utslag. Redan innan pricktestet så sa sköterskan att pricktesterna väldigt sällan gav utslag när barnen har symptom från tarmen, så vi väntade oss inte så mycket. Och visst hade hon rätt, pricktestet visade ingenting... Hon sa då att pricktesterna är de opålitligaste testerna de har inom sjukvården... och att barn med symptom från tarmarna får lita på sina föräldrars instinkter. Men då vi utförde provokationen tidigare och Meja reagerade så kraftigt med 12 diareéblöjbyten per dygn och fick sår i stjärten av den frätande vätskan, ja då var det liksom inte så mycket att orda om... Läkaren på Barn bekräftade att hon var känslig mot mjölkprotein och bad oss komma tillbaka efter ett år, för att då göra en ny provokation och se om det vuxit bort. Det är ju det som är så fiffigt med mjölkproteinalleri, att det oftast växer bort innan barnen börjar skolan.

När det var färdigpratat om det så utförde läkaren en regelrätt undersökning och lyssnade ovanligt länge på Mejas lilla hjärta. Inte de där vanliga sekunderna på var sida om kroppen utan snarare två minuter på var sida, så jag hann reagera och förstå att hon lyssnade på något hon inte tyckte stämde... Och hon bekräftade det genom att berätta informativt att hon hörde ett blåsljud som hon tyckte att en specialist ska titta närmare på. Vilket fick mitt hjärta att rusa så fort att det säkert uppstod blåsljus i MITT hjärta... Det var väldigt oväntat då otaliga läkare redan har lyssnat på hennes hjärta i samband med diverse läkarkontroller under hennes första år... Men nu var det alltså annorlunda och Meja har fått en remiss till hjärtläkare... Barnläkaren sa att det inte var farligt och att vi inte behöver oroa oss, och att det kunde dröja ett tag innan vi fick en tid, och detta eftersom Meja är över ett år. Tydligen får barn under ett år komma snabbt och kolla upp blåsljud, vilket är fullt förståligt, men barn över ett är det inte lika bråttom med. Men denna väntan... den växer ofta till en oro och det är där vi står i dag. Vi väntar, och vi börjar fundera...

Meja har varit förkyld i en vecka. Haft feber och varit väääääldigt trött och grinig. Grinig har hon inte varit någon gång under sitt första levnadsår. Trots feber och otaliga förkylningar så har hon alltid hållt humöret uppe och lekt precis som vanligt. Men denna förkylning har varit annorlunda och hon har antingen sovit eller varit grinig eller krävt att få vara uppe i famnen. Klart jag börjar fundera över hennes lilla hjärta... Igår när Meja bara var vaken totalt fem av dygnets 24 timmar så började jag fundera extra mycket... orkar hon inte vara vaken mera på grund av hjärtat? Är hon så utmattad att hon inte orkar leka och istället bara vill vara i famnen?

Många tankar hinner man tänka innan den där dagen kommer och vi får gå till hjärtläkaren och få svar på vad det är i hennes lilla hjärta som gör att man hört blåsljud... Men just nu ligger dock fokus på att hon ska bli frisk så hon blir piggare. Om inte så får vi ringa och prata med dem. Att gå och oroa sig hjälper ju föga faktiskt.

Läs mer om blåsljud HÄR.