liahspladder

Vad skönt det är ute idag! Solen skiner, det snöar inte och runt 5 minusgrader. Så här ska vinter vara :) Vi har varit ute en sväng och rultat runt i snön. Emil har plogat spår ute på lekplatsen med sin egen kropp och på vissa ställen så räcker snömängden upp till hans bröstkorg. Glad kille? Mm.

I morgon är Mejas första inskolningsdag på dagis. Jag har sett fram emot den, men med skräck och oro i sikte... Jag vet inte, Emil skolades in när han var 1 år och 4 dagar. Det var jättekul och lätt som en plätt på Blåbär som är så bra att man inte behöver oroa sig för fem öre. Nu när Meja ska skolas in 14 månader och 14 dagar gammal, typ, på samma avdelning med sin bror, så känns det inte alls bra. Jag vill ha henne hemma och guud vad hon känns liten... Lilla sparven!

Till saken hör att hon är en cool tjej. Hon är självständig och inte ett dugg mjäkig. Så jag behöver inte vara orolig för henne. Hon kommer klara sig fint! Men Jag Då? Ska Jag lämna ifrån mig min lilla älskling? Ska Jag inte ägna all min tid åt att hon ska må bra? Ska Jag överlåta en del av det på överlastad förskolepersonal? Nej fy, Jag skulle kunna vara hemma 1 år till!!

Samtidigt så vet jag ju att hon inte behöver gå hela dagar. Jag har inget jobb som väntar och har inte planerat att plugga förrän till hösten. Så Meja kommer inte behöva gå alls mycket på dagis, om ens 15 timmar? Tanken är att hon ska vara inskolad på dagis så det är färdigt om jag hittar ett jobb. Smidigt och bra.

Nu verkar det också som att vi får vänta med inskolningen ett par dagar då Meja har fått feber. Typiskt men lägligt. Jag tror att vi behövde någon dag extra att bli tillfreds med tanken att vår lilla Meja faktiskt inte är en hjälplös liten fågel utan en trygg och glad liten tjej.